13 timmar och 146 steg

Publicerat i Swimrun av

Tretton timmar är rätt lång tid. Speciellt om man pratar om sömn. Efter att ha varit på en formidabelt trevlig matlagningskurs med Lovisa och 11 andra glada tjejer så vaknade jag med migrän igår. Det var en elak variant och trots medicin så var jag utslagen i totalt tretton timmar innan jag började komma tillbaka till livet.

När jag väl vaknade till så såg jag att jag och Sofia fått en plats i Rockman Swimrun 2016. Det känns pirrigt och läskigt och sjukt spännande. Det ser alltså ut som att vi återigen kommer att stå på startlinjen till ett lopp som promotar kalla simningar och runt 2500 höjdmeter varav en stigning sker via trapporna i Flørli som stoltserar med 4444 steg. Upp till himlen (igen).

  
För att känna efter hur många trappsteg vi snackar om gick jag de åtta våningar som vi har på jobbet och räknade antal steg. 146 steg… För att nå upp till toppen av Flørli behöver jag alltså ta trapporna upp till plan 8…få se nu…30 gånger. 30 gånger! Har svårt att greppa hur många gånger det är och hur lång tid det kommer att ta. Försöker lugna mig själv med att spiraltrapporna i ett instängt trapprum inte alls är samma sak som 4444 trappsteg i vacker natur.

Lunch runt Årstaviken

Publicerat i Allmänt av

Vissa dagar är jag riktigt sliten när jag har sprungit långpass dagen innan och då brukar jag låta benen vila en dag. Idag kände jag mig stark efter gårdagen och bestämde mig för ett löppass. 

Jag jobbar just nu på att komma upp i en större volym och veckomängd för att förbereda kroppen inför uthållighetsutmaningar. Det betyder i praktiken att jag springer ett eller ett par extra distanspass varje vecka, dvs utöver min vanliga veckolöpning. Nu pratar vi distanspass utan hård belastning.

   

Helg med löpning

Publicerat i Löpning av


Jag brukar landa på runt 3-4 löppass i veckan men just denna vecka har det blivit fem stycken. Bara i helgen har jag dragit till med två pass. Ett distanspass på 7,5 km och ett långpass på 15 km med Sofia. 
Jag kan tycka att det är helt ok att springa utan sällskap men att springa långpass tillsammans är värt mycket. Det blir som en trevlig fikadejt med snicksnack, fast utan fika. 

  

Klumpen 

Publicerat i Allmänt av

Klumpen i magen. Illamåendet över den ondska som givit sig tillkänna i Paris. Staden där Martin och jag gifte oss för drygt sju år sedan. Staden där vi firade fem år som gifta och staden som skulle vara vår  stad vart femte år. 

Jag förstår inte ondskan och inte hatet. Jag förstår inte.

  

B som i ben

Publicerat i Löpning, Simning av

  

Gav benen en omgång igår. På alla tänkbara sätt. Dammade av och sprang ett gammalt kombinationspass som jag tycker om. Det går ut på att kombinera backintervaller med fartintervaller. Fast innan jag drog igång så värmde jag upp i 2 km och körde 3 löpskolningsövningar. Tripping, indianhopp och hälkick.Därefter drog jag igång med intervallerna.

  • 3×60 s i hög fart (joggvila ner till start)
  • 5×500 m i en fart som är hård men kontrollerad (60 s vila)
  • 3×30 s i nästintill maxfart (gåvila ner till start)

Avrundade med utfallssteg innan jag joggade hem.

  
På kvällen var det dags för mastersimning och tadaa, fokus på bröstsimsbenspark och fensimning. Inte direkt önskepasset efter att ha manglat ben tidigare samma dag.

Benen var rätt stumma och trötta när det var dags att avsluta med (dagens surprise) tidtagning på 3×25 m. Lägger ingen vikt vid att hålla reda på mina tider i simningen men nu skulle vi alltså klockas. Hade två snabba killar som startade samtidigt på banorna bredvid mig så jag tänkte att jag fick trycka på med mina möra ben för att inte ge upp i förskott.

Klockade in på

  • 16.42
  • 16.93
  • 16.84

Under omgång nummer två fick jag för mig att jag tjuvstartat och var tvungen att snegla ett par gånger på banan bredvid. Kan nog ha varit något av en tidstjuv.

Har ingen aning om tiderna är bra eller inte men jag fick fin feedback från Karin på min bana som tyckte att jag imponerade och från en kille (som jag inte minns namnet på) som tyckte jag hade ett jäkla tryck i benen, som en liten propeller.

  

Nästa år

Publicerat i Swimrun av

Under mitt och Sofias långpass i Ursvik i söndags så hann vi vrida, vända, stöta och blöta några potentiella swimrunlopp inför nästa år. Vi letar efter ett lopp med enhörningar och trippla regnbågar. Sedan kommer vi att köra andra lopp också, men vi vill ha ett lopp som är det där lilla extra.

Lopp med enhörningar och trippla regnbågar tycks ofta inkludera kallt vatten och många höjdmeter. Kanske är det vad som krävs för att se magiska djur och naturfenomen…att det är så pass kallt och högt att man börjar hallucinera.

I jakten på lopp har vi skickat en intresseanmälan till Rockman swimrun som går i närheten av Stavanger i Norge. Nu väntar vi med spänning på att se om vi kommer med. 

Fotograf: Nadja Odenhage

Överleva

Publicerat i Allmänt av

Vaknade trött som en tok och med en säng som var sådär perfekt varm att man helst aldrig vill gå därifrån. Men samtidigt känner jag mig starkare än på många år om man tittar på hur jag brukar känna i mitten av november. Vågar nästan inte säga det här med risk att jinxa det, men faktum är att jag känner mig gladare än på många år vid den här tidpunkten. Det är som att de mörka skyarna inte ligger tunga över mig trots att de ligger tunga över resten av landet.

Om det beror på avbrottet till Playitas, mitt dagliga intag av D-vitamin eller att min järnbrist behandlas, kan jag inte svara på. Kanske en kombination, kanske något annat.

Känslan är att jag lever och att jag kommer att överleva hösten och vintern. Det är bra. Speciellt eftersom jag och Sofia börjat smida swimrunplaner inför nästa år. Då är det bra att utgå ifrån att man kommer överleva vintern.

    

När orken återvänder

Publicerat i Löpning av

I takt med att att min järn- och blodbrist behandlas känner jag hur orken återvänder. Plötsligt springer jag med fart och lätthet utan att pulsen rusar och utan att jag behöver stå dubbelvikt och flåsa efter minsta kulle. Jag älskar känslan av att orka. Jag har ju känt att begränsningen legat i syresättningen av musklerna men har inte kunnat förstå varför.  

Med facit i handen vet jag att orkeslösheten har berott på en blodbrist som successivt växt sig allt större. En blodbrist som redan upptäcktes för två år sedan men som då inte behandlades. Istället fick jag gå i två år och bli allt tröttare, mer orkeslös och därmed även mer nedstämd.

Trots detta har jag lyckats genomföra ett par marathon, ett tiotal swimruns och ett par kortare multisportlopp. Det här får mig att känna att min kropp har en kapacitet som är rätt häpnadsväckande. Med dåliga förutsättningar har jag ändå lyckats få min kropp att prestera och det om något stärker mig in för kommande äventyr.

Under veckan som gick på Playitas så tränade jag varje dag och ibland flera gånger samma dag. Kroppen svarade fint och jag kan ärligt säga att jag får en varm och härlig känsla i bröstet när jag tänker på mina löppass. Jag sprang kuperat och jag gjorde det bra. Sista dagen tog jag mig löpandes upp till fyren (Faro de la Entallada) och trots att det var svindlande högt och varmt så fixade jag det. Kroppen fick bestämma tempo och 14 km gick därför i ett tempo som jag bara kunnat drömma om de senaste åren.

 
   

Playitas

Publicerat i Allmänt av

Som jag älskar sol och värme och det är precis det jag nu får på Fuerteventura. Min åttaåring sa idag ”tänk om man alltid kunde ha det såhär”. Ja, tänk om. Sedan är det givetvis skillnad på semester och vardag men jag inbillar mig att en vardag i varmare klimat skulle vara lite ljusare och lite lättare.

Hittills har vi badat, mycket. Jag har kört ett Zumbapass, Martin har gymmat och jag och Lowa har joggat och promenerat tillsammans. Lowa får väldigt lätt håll så vi tar det lugnt och försiktigt. Efter vår eftermiddagstur tog vi ett dopp i poolen. Det var nästan bara vi där så vi dök efter ringar runt om hela bassängen. 

Efter middag och strandpromenad så gick jag och Wilja hem innan Lowa och Martin. Vi fick en magisk liten stund där vi spelade Uno och jag försökte lära Wilja reglerna. Det är fantastiskt att få tid både tillsammans och med var och en enskilt. 

   
 

Åsnan och vattnet

Publicerat i Simning av

Jag gnäller kring avsaknaden av motivation till att simma. Samtidigt kan jag vara envis som en åsna och den egenskapen letade jag rätt på i onsdags så att jag pallrade mig iväg till mastersimningen med gott humör. Det var roligt att träffa alla simkompisar som nästan börjat tro att jag hade förolyckats på Koster eftersom det hade gått så lång tid sedan jag var på masters och simmade. I själva verket var det ju min Kinaresa och en förkylning som hade hindrat mig.

Passet för dagen var alldeles lagom.

  • 150 m uppvärmning
  • 6×25 m växla simsätt
  • 12×25 fjäril (4 utan fenor)
  • Bröstsimsvändningar
  • 200 m bröstsim med vändning
  • 16×25 m frisim arm med platta istället för dolme start 40
  • (8×50 m medley)

Hoppade över den sista punkten på simpasset då jag kände att pulshöjningen inte skulle gå i linje med min tidigare förkylning.