Förra veckan simmade jag efter ett uppehåll på ca 14 dagar. Känslan var usel och det kändes som att jag sluggade mig fram. Simmade i en 25-metersbassäng och det var trångt samtidigt som vi som simmade var väldigt ojämna i fart. Det var inte många saker som föll väl ut under det simpasset och jag gick därifrån med en känsla av besvikelse. Långt ifrån den positiva och upprymda känsla som jag brukar få efter ett pass i poolen.

Igår kände jag mig avigt inställd inför att åka till simhallen för ett nytt försök. Denna gång blev det en 50-metersbassäng och passet blev strukturerat och lyckat. Känslan var att jag simmade bra och att det var riktigt roligt.

Gårdagens pass såg ut enligt följande:
200 m insim
4×50 m drills (25 blixtlås, 25 sammansatt, 25 catchup, 25 sammansatt)
8×50 m (start 1:15)
4×300 m (sammansatt, dolme, paddlar, dolme +paddlar)
100 m avsim

Jag har ibland (nåja, varje vinter) splittrade känslor till att bo där det är kallt och mörkt en stor del av året. På hösten och vintern tycker jag att det kan vara rent ut sagt hemskt. Däremot blir jag förälskad och kär i den förändring som sker framåt vårkanten. Jag älskar ljuset och solens värme och den explosion av färger som våren för med sig.

Naturen ger mig ett lugn och naturnära vatten har samma effekt. Kanske är det därför jag ofta väljer att fotografera just vatten och natur på mina löprundor. Jag tankar energi och lugn och vill kunna bära med mig känslan i form av mina foton.

Jag är på mountainbike-jakt. Kommer att köra AIM Challenge i augusti och behöver därför en passande cykel. Började med att snegla på en kollegas begagnade cykel för att ganska snart börja titta på en helt egen och ny.

Det är lite av en djungel för mig som är en total cykelnovis, men samtidigt känns det spännande och efter att ha provcyklat en Canyon Grand Canyon, en Scott Scale 750/950 och en Specialized Carve Pro så är jag om möjligt ännu mer pepp.

Det finns en längtan i mig att springa, springa mer och längre. Jag vill andas och leva löpning just nu. Hade liknande känslor i somras men då var det simning jag brann för. Nu vill jag bara springa.

Igår fick jag slita på mitt långpass för att få ihop knappt 23 km. Det blev många stopp och på slutet vek jag mig för en del backar och gick. Pass som gårdagens bygger pannben (antagligen mer än något annat).

Ibland fastnar jag i att analysera varför det var så tungt/tufft/slitigt och för det mesta så finns det bakomliggande anledningar. Det kan bero på stress, för lite sömn, för tung träning och för lite återhämtning innan.

Igår sprang jag en för mig delvis ny runda. Den var av varierad karaktär och gick både längs en vandringsled, obanad terräng, motionsspår och på asfalt i bostadsområden. Det var upplyftande och kändes nästan lite busigt. Man skulle kunna tänka sig att jag har en kravlös inställning till att springa på nytt underlag och på ett nytt sätt (läsa karta och kolla gps för att inte springa vilse) men jag var stenhård mot mig själv och var därför något besviken över att det blev många stopp och att jag var ute så länge. Med lite distans till det hela har jag omvärderat och känner mig nöjd och stolt över att ha tagit steget utanför min comfort zone.

Det mest positiva med löpningen var att jag fick testa nya stigar och sprang förbi fyra olika sjöar. För första gången på länge hade jag inte heller några problem med magen.

Imorgon ska jag springa långpass (runt 20-25 km) och då gäller det att planera innan.

Mina planeringtips dagen innan ett långpass

• Lägg inte ett tufft intervall/back/tempopass dagen innan ett långdistanspass
• Ät ordentligt dagen innan
• Se till att få i dig ordentligt med vatten dagen innan
• Ladda pulsklockan
• Se ut en lämplig runda
• Kolla vädret och se att du har de kläder och den utrustning du behöver
• Fundera på och införskaffa eventuell energi att ha med under långpasset

Under ett och ett halvt år har jag tränat crawl i grupp en gång i veckan (med uppehåll över sommaren). Jag har gått från nybörjare till avancerad/träningsgrupp och hade kunnat fortsätta med den sistnämnda i all evighet. När senaste kursen tog slut valde jag dock att inte fortsätta. Främst för att jag hade tröttnat lite på upplägget och kände att jag borde kunna klara mig på egen hand med den kunskap jag samlat på mig. Jag upplever dessutom att jag har lätt att fastna i det trygga och bekanta och stanna upp i min utvecklingen.

Jag har lärt mig otroligt mycket under min tid i crawlgruppen, men det är dags att hitta ny glöd och nya utmaningar. I korta drag innebär det att simma mer på egen hand och att planera och strukturera simpassen så att de blir kvalitativa. Som exempel kan nämnas att jag börjat lägga in minst ett block med paddlar för att öva upp paddelvana och arm-/axelstyrka inför mina swimrunlopp.

Snart börjar utesäsongen