Månadsarkiv: juni 2015

11/30 – min bästa träningskompis

Publicerat i Träning av

Jag är så lyckligt lottad att jag har flera träningskompisar som alla tåls att nämnas. 

Det hela började med att Sofia (min främsta partner in crime när det kommer till äventyr) förbarmade sig över den totalt bortkomna delen av mig när jag bestämde mig för att jag minsann skulle springa marathon. Tillsammans sprang vi långpass och sedan dess har det blivit ett antal gemensamma swimrunlopp, ett par adventure races och andra små äventyr. Nu var det ett tag sedan vi långpassade tillsammans men tidigare år har jag haft Sofia-och-långpass-abstinens i slutet av varje sommar.

Swimrunträning i Hellas

Ångaloppet 2014

    

Sedan har jag Sara som är min främsta lunchlöpkompis och den person som fick med mig på mina första riktiga backintervaller. Det har blivit många blodsmaksbackar och intervaller de senaste åren och Sara är grym på att dra upp tempot och få mig att utmana mig själv.

Mot OW-träning vid Liljeholmskajen

  

Efter galna 60 sekundersintervaller


Världens bästa Kicki är också någon jag gärna tränar tillsammans med. Här snackar vi peppning deluxe och med Kicki känns inget omöjligt. Det händer att vi tränar tillsammans på lunchen men det är framför allt på gemensamma konferenser som vi tränar ihop. Har även haft förmånen att få köra ett swimrunlopp med Kicki.

 

Kicki fixar kaffe till oss på väg till isgrottan i Tarfala

 

Efter Stockholm swimrun

Sedan finns det flera träningskompisar som dyker upp mer sporadiskt men som är minst lika viktiga. Stort tack till er alla för att ni finns och vill träna med mig ibland. ❤️

Halkat efter

Publicerat i Familjen, Löpning, Simning, Swimrun av


Har halkat efter i bloggutmaningen men tänker att det är så livet är. Ibland flyter allt på och är toppen. Andra dagar känns mer åt det miserabla hållet. De senaste dagarna faller dessvärre åt det senare hållet då jag haft förkylningskänningar i kroppen. Jag hoppade över löpningen i måndags men simmade på kvällen. Simmade 100-metersintervaller men saknade tryck. Drog dessutom på mig en fruktansvärd vadkramp i näst sista sprintintervallen på 50 m. Var bara att flyta in till kanten och lomma hemåt.

För att bota detta så var jag som jag tidigare nämnt på massage på tisdagen. Börjar fundera på om den löste upp massa skräp i kroppen för alltsedan massagen så har jag mått, ja, skräp. Jag har känt mig trött i kropp och lungorna bjuder på en tung och ansträngd andning. Addera en touch av halsont så har vi ringat in mitt nuvarande tillstånd. Amatör, som jag inte borde vara, men som jag är så stack jag ut på lite kvicka intervaller igår. Som en del i min uppladdning till Stockholm swimrun på lördag. Gör inte så om du känner dig lite förkyld, det blir inte bättre. Pulsen löpte amok och det brände i lungorna även om farten var modest.

Som om gårdagen inte visade på amatörskap nog så fick jag för mig att jag minsann skulle transportlöpa hem ca 6 km. Gör inte så om du känner dig lite förkyld, det blir inte bättre. Följden blev att jag dels dog värmeslagsdöden och dels dog någon sorts ansträngningsdöd och var tvungen att avbryta efter 4,5 km och ta Roslagsbanan en station för att därefter promenera hem. Väl hemma kändes det som att febern lurade bakom knuten och jag kände mig tvungen att börja bete mig lite vuxet och ställa in simningen som skulle ha ägt rum på kvällen.

Om vi ska se lite positiva saker i de senaste dagarnas händelseutveckling så

  • har det varit kalasfint väder
  • har jag köpt en swimrundräkt (som invigs på lördag och än en gång faller jag in under facket amatör för det vet ju alla att man inte tävlar i testad utrustning…)
  • har jag annullerat en cykelbeställning från Rose Bikes
  • har jag beställt en ny cyclocross
  • fick jag spontanpresenter av min man från Leilas General Store
  • fick jag ”krya på dig”-choklad av den samme lite senare på kvällen

  

10/30 – ett brev till min gympalärare

Publicerat i Allmänt av

Hej du gympalärare Eva, som jag hade skolgymnastik med i låg- och mellanstadiet. Du som var redo att gå i pension vilken dag som helst och som kanske inte längre finns med oss. Du som alltid hade en lycraoverall och som knappt kastade en meter när du demonstrerade kast med liten boll. Jag minns att du verkade rätt less och envisades med att tycka att pojkar och flickor skulle behandlas olika. Jag minns inte att du någonsin uppmuntrade till rörelseglädje utan snarare predikade rätt och riktigt. Jag hoppas att du lyckades entusiasmera några av de elever du mötte tidigare i livet och att du har det fint där du är nu.

Utifrån och in

Publicerat i Träning av

Det drar ihop sig till säsongens första swimrun för min del. I något sorts försök att ladda och förbereda kroppen så var jag på massage häromdagen. Fokus låg på mina stela ben men även på att lossa spänningar i ryggen. Massösen rekommenderade mer yoga och mer stretch.

För att vara en duktig klient så körde jag ett yogapass på kvällen. Det var pinsamt tydligt hur länge sedan det var senast…

  

9/30 – träningskläder jag minns

Publicerat i Allmänt av

När jag var liten och gick i låg- och mellanstadiet så fanns inget som hette träningskläder. Det var en t-shirt och ett par shorts eller mjukisbyxor som gällde. Coolast i skolan var man om man hade en t-shirt som ändrade färg av värme. Skolgympan utfördes dessutom barfota då det var strikt förbjudet att ha strumpor. Man fick ev ha sockiplast, men bara tanken på detta hemska plagg får det att krypa i mig. Hua…

Om vi förflyttar oss framåt i tiden, till gymnasiet, så gjorde jazzbyxorna entré på de aerobicsklasser jag gick på. Och givetvis ett par rejäla aerobicsskor som skulle hjälpa en att hoppa och studsa utan att stuka fötterna.

Jag tränade länge med ett par vida och fladdriga träningsbyxor (med revärer, oh yeah baby) och träningstopp i bomull innan funktionsmaterialen gjorde entré i mitt liv. Nu är jag såld på bra, bekväma och snygga träningsplagg. 

  

8/30 – en framtidsdröm

Publicerat i Allmänt av

Jag har alltid varit något av en rastlös själ och har gått ditt hjärta och hjärna fört mig. De senare åren har det blivit allt tydligare att det faktiskt finns saker jag drömmer om. Jag drömmer om att bo i ett trevligare klimat och jag drömmer om att få syssla mer med coachning av olika slag. Mina bästa stunder och när jag mår som bäst är på varmare breddgrader och i sammanhang där jag får lyssna, peppa och motivera.

  

7/30 – alltid i min träningsväska

Publicerat i Träning av

Här önskar jag att jag kunde svara något spännande men i själva verket så är det något så torrt och tråkigt som ett hänglås. Det är den enda pryl som alltid ligger kvar i träningsväskan och således alltid är med mig. Andra prylar och kläder kommer och går beroende på säsong (och glöms titt som tätt).

Sanningen är att jag nog har lyckats glömma det mesta vilket har resulterat i att jag har behövt improvisera mer än en gång. När jag glömde sport-bh så skapade jag en högst improviserad variant av en buff och när jag glömde byxor hade jag tur och fick låna ett par av Sara. Sedan har pappershanddukar fått fungera i avsaknad av handduk ett antal gånger. 

 

Intervaller i kvällen

Publicerat i Löpning, Sibirisk katt av

 
Gårdagens försök till cert för Ronjas del blev något av ett litet magplask. Hon blev stressad och skrämd och försökte bita domaren. Inte helt poppis… Det är som att Ronja byter karaktär så fort hon ska upp på domarbordet. Katten som aldrig visar tecken på irritation blir plötsligt en mardrömskatt som fräser och har sig. Stackars liten. Kanske är det här med utställning inte riktigt hennes grej.
  
Jag fick årets ångestpåslag av att hon försökte bita domaren och hade svårt att skaka av mig det. För att rensa huvud och kropp så stack jag ut på ett intervallpass när barnen somnat. Jag tycker om att springa på nya ställen och Hampetorp visade upp en praktfull grönska. Det är fantastiskt att få springa på små grusvägar ute på landet.

Ville köra ett intervallpass med fokus på explosivitet och små snabba muskler. 10×200 m intervaller fick mig att blåsa ur all oro ur kroppen. Fanns inte plats för något annat än fullt fokus på att överleva intervallerna. 

    

6/30 – favoritcitat eller motto

Publicerat i Träning av

Jag tror på tankens makt och att mycket här i livet handlar om motivation. Om du ställer dig frågan, hur mycket vill jag just det här, på en skala 1-10. Om svaret hamnar på den nedre delen av skalan så är du antagligen inte särskilt motiverad att klara, eller göra, just det där. Hamnar du i den övre delen av skalan så kommer du kanske upptäcka att din inställning och din motivation är betydligt högre.

Mitt motto är ”jag kan, om jag vill”. Finns motivationen och viljan så leder det oftare till att jag lyckas än om jag inte känner mig särskilt motiverad.

Som ett exempel kan jag säga att det då och då poppar upp tankar att jag borde (?) springa snabbare, säg 10 km på 50 min eller en halvmara under två timmar. Om jag skattar hur mycket jag vill det så skulle jag dock säga att det hamnar på en fyra. Motivationen är således inte särskilt hög och utan en stark vilja att klara av att springa snabbare så kommer jag antagligen att vara mindre benägen att pressa mig själv att genomföra den träning som krävs.

Sedan har jag ett favoritcitat som jag också plockar fram med jämna mellanrum. Passar in i många lägen här i livet:

  

5/30 – mitt stoltaste ögonblick

Publicerat i Träning av

 

Jag vill bara att det ska vara över. Kroppen är trött och jag har gråtit mig igenom de senaste timmarna. Gråtit, sprungit och gått. Jag är trött på kroppen som inte vill samarbeta och kroppen är trött på mig. Trött på vad jag utsätter den för. Men jag vill inte ge mig och släpar mig uppför sista backen. Backen där jag strax kan ana Stadion och vet att det är nära. Längtar efter att få sluta röra mig framåt. Längtar efter att få den där j-la medaljen och tishan.

Jag springer över mållinjen på Stadion och känner mig mest förbannad över det miserabla loppet. Samtidig är det en enorm lättnad att det äntligen är över. Jag har just överlevt mitt tredje marathon och där och då känner jag mig bara less och besviken på upplevelsen som inte alls blev som jag ville.

Så är det rätt ofta för mig när jag springer lopp. Jag vill mer än vad jag presterar och jag har svårt att känna mig stolt över det jag gör. Den initiala besvikelsen brukar dock skingra sig och jag känner mig stolt, stark och oövervinnlig. Har svårt att sätta fingret på mitt stoltaste ögonblick. Känner snarare att jag har många ögonblick att vara stolt över och att jag, trots att jag ibland haft oddsen emot mig, har lyckats ta mig dit jag nu befinner mig i livet.

Jag är stolt över:

  • min familj
  • att jag vågar utmana mig själv
  • att jag genomfört tre marathon
  • att jag genomfört ett antal andra långlopp (swimrun, Lidingöloppet, Hofors Adventure Race)
  • att jag har en civilingenjörsexamen
  • att jag befinner mig där jag gör i livet

Sedan tror jag på att vara stolt över de små sakerna i livet. Att man genomförde ett riktigt bra träningspass, att man höll i en lyckad workshop på jobbet eller att man helt enkelt kom ihåg namnen på alla barnen i friidrottsgruppen.