Jag var inte dunderpepp på simningen igår kväll utan kände ett starkt ”jag borde simma” snarare än ”jag vill simma”. På plats i simhallen insåg jag att jag hade glömt hänglås och var tvungen att vänta i 10 minuter på att kassan skulle bli bemannad så jag kunde köpa ett nytt lås. Jag vacklade lite i tankarna och övervägde att åka hem och hämta hänglås men med en överhängande risk att aldrig orka ta mig därifrån igen så stannade jag och inväntade kassapersonalen.

Jag var som ett litet buttert åskmoln när jag klev ner i vatnnet och drog igång min simning. Tydligen var det ett vinannde koncept för jag simmade riktigt bra och hade en grym känsla i vattnet.

Serien såg ut enligt följande:

• 200 m uppvärmning
• 6×50 m drills (blisxtlåset, sidospark/sammansatt 25/25, toucha axel)
• 8×50 m start 1:15
• 4×100 m start 2:15 (paddlar + dolme)
• 2×200 m sammansatt
• 400 m sammansatt

Jag körde voltvändningar under både 200-ingarna och 400-ingen och det kändes lugnt och kontrollerat. 400-ingen var grym. Jag simmade lugnt, fint och avslappnat med en känsla av att kunna köra på hur länge som helst. Det är just det glidet jag vill komma åt, när simningen blir nästintill meditativ.

Igår fick jag till både backpass och kvalitativ simning och det får det att bubbla av lycka i mig. Jag kunde inte vara med på gårdagens träningstillfälle i crawl eftersom vi inte hade någon barnvakt. Det löste sig genom att jag och M turades om så att jag simmade på egen hand tidigare på kvällen.

Jag har kommit till en punkt där jag känner att jag behöver strukturera simpassen istället för att ”bara simma på”. Ungefär som när man som löpare harvat sina 5-kmsrundor och behöver ta nästa steg.

Jag känner mig dock lite lost när det gäller att planera och strukturera simpass. Hur ska de komponeras? Vad bör jag fokusera på, osv. Inspirationen till gårdagens pass fann jag på Instagram. Hittade ett pass som jag modifierade till att passa mig och den tid jag hade till mitt förfogande.

Jag satte starttider för 150, 100 och 50 m men fick avvika från dem pga trängsel i bassängen. Försökte dock tänka att jag skulle börja lugnt med 150:orna och sedan öka något på hundringarna för att till sist trycka på ordentligt på 50:orna.

Gårdagens pass
2×100 m insim
6×25 m drills (enarm, catchup, stop’n’go)
2×25 m hårt

4×150 m
4×100 m
4×50 m

150 m avsim

Som jag nämnde så var det trångt i bassängen och det gör mig stressad. Vi hade vissa snabbsimmare som varvade crawl med bröstsim i slow-motion och andra som körde fullt ös medvetslös. Jag blev sparkad och riven av en ryggsimmande man (som simmade på banan bredvid) två gånger och slagen i huvudet av en attacksimmande snabbcrawlare. Det är bra träning att försöka hålla sig lugn i dessa situationer och det är den här typen av kaos som får mig att föredra Tibbles 50-metersbassäng före Mörbybadets 25:a.

Handpaddlarna fick följa med till crawlträningen igår.

Det har varit en händelserik resa med bra konferenspass och spännande aktiviteter. Vi har bland annat varit ute på rafting med inslag av fantastiska miljöer och adrenalinframkallande små miniäventyr. Vi fick till exempel hoppa ur flotten och flyta med forsen i ett av de snabba partierna. Vid en 5 meter hög klippa fick vi dessutom välja om vi ville testa att hoppa från den och jag var den enda i min flotte som nappade på idén. Det var högt (och det tog en stund innan jag fick kroppen att hoppa), men vilken kick jag fick. Riktigt häftigt och jag känner mig stolt över att våga omfamna dessa äventyr.

På lördagen åkte vi ribbåt ut till ön Soltas. Det var som att åka berg-och-dalbana och tårarna sprutade av alla skrattanfall. På Soltas passade jag på att simma tillsammans med Kicki. Det otroligt salta vattnet bjöd på fantastisk sikt och spännande marint liv (speciellt i jämförelse med svenska vatten).

Simningen vid Soltas var så pass givande att Kicki och jag bestämde oss för att stiga upp tidigt på söndagsmorgonen innan konferenspasset och hänga med Jakob och Peter ner till havet. Klockan 7.45 hoppade vi i och simmade en halvtimme. Jag har svårt att se hur dagen hade kunnat starta bättre.

Med konferensen i backspegeln kan jag känna att den var givande på många sätt. Extra plus i kanten för att äventyrslusten som bubblar i mig fick sitt lystmäte.

Yes, nu har jag officiellt flyttat in min simning i bassängen igen. Istället för distans kommer det bli mycket teknik, fokus på styrka och intervallträning.

Vi är en liten grupp på sex personer och det underlättar eftersom vi då slipper trängas alltför mycket. Att jag, Martin och Sofia utgör halva träningsgruppen gör det hela ännu bättre. Blir nästan som en liten privatlektion.

Efter uppvärmning i form av 6×50 m där varje person fick välja en övning så gick vi över till att öva vattenposition och att glida. Efter det kom den fruktade ”4×25 start på 30”. Innan sommaren körde vi ”6×25 start på 40” och det var tufft. Att dra ner tiden till att starta varje ny 25:a med 30 s sedan starten på föregående kräver att man planerar sina intervaller. Drar man på för mycket i första 25:an så får man visserligen vila längre men det brukar vara svårt att köra på i kommande intervaller. Jämnt och fint tempo med lagom tryck brukar vara ett bra angreppssätt.

Efter dessa pulshöjare var det dags för att lägga i ytterligare en växel. 2×25 max utan att andas och direkt därpå 100 m återhämtning med dolme. Överraskningen kom när vi fick köra denna serie ytterligare en gång och jag faktiskt tyckte jag hade bättre kontroll och lugn. Avslutade med 50 m avsim.

Rösjön, jag gillar dig och det är därför det var med visst vemod som jag igår simmade sista utepasset för denna säsong. Men det var ett bra pass där jag kände mig bekväm och avslappnad (om man bortser från när det plötsligt dök upp en liten skog av sjögräs och paniken pep till en liten stund).

Sofia och jag simmade från Täbybryggan och runt ön, med några små stopp för att snacka lite. Jag stormtrivs där i vattnet och jag testade att laborera med att lägga på benspark (något som är lätt att glömma med våtdräkt). Fick känslan att det gav mig ett härligt driv och det ska bli spännande att se hur det kommer kännas att flytta in simningen inomhus och köra utan våtdräkt.

Bild hämtad från Ångaloppet’s photstream på Flickr.

På väg hem för att hämta lillfia på dagis och planen är att passa på och mysa lite extra medan storasyster är på äventyr med sin bästis. Tycker att jag har märkt att Wilja behöver lite extra mammatid nu när dagis dragit igång efter sommaren och jag tror att det delvis kan bero på att hon saknar Lowa. Det är klart att det blir en omställning även för Wilja, som varit van vid att ha storasyrran hos sig på dagis, nu när Lowa börjat i skolan.

Ikväll står utomhussimning (måhända det sista passet) på schemat. Är ärligt talat lite nervös. Var i finfin simform där i början av augusti när jag lyckades klämma in simning var och varannan dag. Nu känns dessa dagar avlägsna och det kan gå precis hursomhelst. Gästas dessutom av ovälkomna tankar såsom att det kommer vara kallt, mörkt och jobbigt. Inte de bästa peppförutsättningarna med andra ord…

Man kan prata om att jag får träningsabstinens nästan direkt när jag inte tränar på några dagar. Det suger och drar i kroppen som vill utmanas fysiskt.

Efter Ångaloppet så behövde jag få vila och återhämta mig och tog det därför ytterst lugnt i ett par dagar. Hade inte foten varit ledsen hade jag antagligen startat igång träningen med lätt löpning men istället blev det ett NTC-pass för mage och en kort yoga med fokus på axlar och core. Det stillade mitt träningsbegär för en stund.

Så igår när jag lunchade på jobbets takterass som vetter ut mot Liljeholmskajen slog det till. Suget att simma. Jag såg en formation om fyra personer som simmade i Årstaviken och önskade att jag var en av dem. Ställde in siktet på att simma på kvällen och hade tänkt nöta bassäng tills jag kom på bättre tankar. Gårdagen bjöd på fint sensommarväder så jag slängde in våtisen i bilen och åkte till Ängsholmsbadet. Simmade drygt en kilometer i Rönningesjön och kan nu bocka av den som erövrad.

Plus

• Att få simma i öppet vatten
• Vacker solnedgång över sjön
• Lugnet

Minus

• Foten gnällde
• Noll sikt i vattnet och sjögräs

I år har jag simmat i ett antal sjöar och Rösjön ligger kvar på en första plats. Upplever vattnet som friskt och klart i jämförelse med många andra sjöar. Rönningesjön var rent ut sagt hemsk. Kändes som att simma i någon sorts grågrön vattensörja och titt som tätt fångades jag av strävt sjögräs även mitt i sjön. Såg inte ett dyft (vilket kanske var lika bra för att hålla paniken borta). Fördelen med sjöns ogästvänlighet var att jag fick träna på att hålla undan paniken samt att jag fick ordentlig fart på både ben och armar sista biten när sjögräset försökte äta upp mig. Sparkar man JÄTTEmycket så känner man inte sjögräset.