Kategoriarkiv: Löpning

Kravlös löpning

Publicerat i Löpning av

   

När ett lopp närmar sig eller jag känner mig sliten så brukar jag ägna mig åt kravlös löpning. Löpning funkar som meditativ återhämtning i vissa lägen och trots att benen fortfarande var slitna så ville resten av kroppen springa igår. 
Ljuset och sommaren får mina barn att vilja vara vakna väldigt sent. Följden blev att jag bejakade mitt löpsug först väldigt sent på kvällen. Jag skulle aldrig komma på tanken att sticka ut och springa strax efter kl 22 under höst eller vinter. Men på sommaren gäller andra regler och kroppen ställer upp på det mesta.

Gårdagens sena löppass kändes befriande. Jag älskar det fantastiska i att kunna springa sent på kvällen iklädd löparkjol och linne. Kunde jag konservera och spara känslan så skulle jag det.

Tisdagsmix

Publicerat i Löpning av

Idag stod tröskelintervaller på schemat, två stycken á 1,5 km. Hade preppat klockan och ställt in intervallängd och vilket tempointervall jag ville ligga i så att den skulle varna om jag gick utanför den tilltänkta zonen.

Det här låter ju finfint tills jag (efter uppvärmning) inser att jag har ställt in klockan på trösklar i 2×15 km. Lite lagom utmanande för ett lunchpass, eller vad säger ni. Fick hålla koll på klockan och själv stoppa efter 1,5 km. Inför intervall nummer två föddes den briljanta idén att utöka denna till att omfatta 1,7 km istället. Detta för att träna på att hålla i lite längre än vad jag först hade tänkt, vilket ibland händer på lopp. Man tror att man ser målporten men det visar sig att det är sisådär 200 meter kvar. Har hänt mig vid ett flertal gånger och då gäller det att orka in i mål.

För att krydda passet ytterligare så pustade jag ut lite och tog sedan en vända i blodsmaksbacken i Tanto. Detta är ytterligare ett sätt att träna (och lura) kroppen att orka lite mer när den egentligen tycker att den har jobbat färdigt. Så nästa gång du är ute och kör platta intervaller så avslutar du med att springa i en backe på vägen hem alternativt så kör du ett par korta rusher efter att du har kört backintervaller.

 

Långpass med skrapat ben

Publicerat i Löpning av

Lyckades ramla över ett litet trästaket i lördags. Ett sådant där som är knappt knähögt och finns på parkeringar. Jag skulle lite snabbt och elegant hoppa över staketet men slant med foten och skrapade istället upp skenbenet och föll handlöst över på andra sidan.

Fick en chock när jag fem minuter senare slängde ett öga på benet och det såg ut som att jag hade petat in en golfboll innanför mina leggings. Så jäkla obehagligt. Svullnaden har lagt sig något men det stramar och bultar fortfarande.

  
Tog mitt halta ben och sprang ett mentalt stärkande långpass igår. Hade väl tänkt springa någon gång på förmiddagen men timmarna rann iväg och vid kl 16.30 var jag tvungen att ta en power nap. Där och då kändes det högst osannolikt att jag skulle orka mer än ett par meter. 

Strax innan kl 20 kom jag iväg och jag älskar det faktum att det är ljust ute. Då gör det inget att löpningen sker på sena kvällen. Jag tuffade på och lyssnade på maratonpodden samt en ljudbok och lät varje kilometer passera. Fortsätter att fascineras av hur lätt det kan kännas vissa dagar och vilken kontrast det är mot de dagar då jag springer i sirap, i motlut.

Efter 23 kilometer var det kris hemma då Wilja inte ville sova utan mig. Började bege mig hemåt och klockade in tre kilometer senare (hos en sovande Wilja).

Är tacksam och glad över följande från gårdagens pass:

  • Jag sprang konstant i 26 km
  • Det var första gången jag sprang en sådan distans i mina Inov8 X-talon 212 
  • Hade inte ont någonstans under eller efter passet
  • Fick inga skavsår
  • Fick springa ett varv runt Rönningesjön och två varv runt Enstas femma i vacker sommarnatur
  • Jag klämde en gel utan maghaveri
  • Jag kollade inte tempo på klockan en enda gång

   
   

Backar i gott sällskap 

Publicerat i Familjen, Löpning av

Hade förmånen att få barnpassning en stund idag vilket möjliggjorde för mig och Martin att springa tillsammans. Eftersom vi befinner oss i något sorts backparadis så bestämde jag att vi skulle springa backintervaller och långa sådana.

 

Vi hittade en backe och testsprang den för att avgöra hur många intervaller vi skulle köra totalt. Det tog fyra minuter att springa uppför och vi ställde därför in siktet på fem stycken intervaller och således ca 20 min arbete uppför.

Första intervallen sprang vi tillsammans och jag fick lite draghjälp. Därefter släppte jag Martin som har en naturligt högre fart och lät honom springa i sitt eget snabbare tempo. Vilade ca 30 s på toppen innan jag tog mig an utförslöpet.

Överlag kände jag mig stark igenom dessa (för mig) ovanligt långa intervallerna. Har legat runt 60-90 sekundersbackar den senaste tiden eftersom de backar jag har sprungit i inte har varit längre än så. Jag tyckte dock att jag tacklade de här långa backarna med ett härligt (och lite överraskande) lugn.

För mitt inre spelade jag upp Emelie Forsbergs lätta små steg och låtsades att jag såg lika lätt och framför allt lika glad ut. Under fjärde och femte intervallen kopplade jag även in mantrat jag har starka ben (något som min masterstränare påmint mig om vid flera tillfällen och således måste vara sanning… ).

Under dagens pass lyckades jag även plocka fram självförtroendet i att ha tränat för långa och många backar i snart åtta månader. På så sätt lyckades jag övertyga hjärnan om att benen var starka nog att bära oavsett om känslan i andningen sa något helt annat.

Sådana här små mentala trick funkar långtifrån alltid för mig, men just idag var jag stark på alla plan.

Efter intervallerna blev det poolbad med kidsen i ösregnet.

Väl tillbaka i stugan var tjejerna inte särskilt svårövertalade när jag föreslog poolbad i ösregnet. Är det sommarlov och semester så är det obligatoriskt att hitta på busiga saker.

Helt ensamma i poolen.

Regntung kuststig

Publicerat i Familjen, Löpning av

När jag kommer till nya platser scannar jag (I am a robot) av dem utifrån två perspektiv:

  1. Platser som kan vara roliga eller spännande att besöka med mina barn
  2. Platser som kan vara roliga eller spännande att besöka med mina löparskor

Jag vill bjuda mina barn på nya upplevelser, dofter och känslor. Upplevelser de kan ta med sig ut i livet och jag försöker därför se nya platser med öppet sinne för att hitta platser att utforska tillsammans med Lowa och Wilja.

När jag scannar av ur ett löpperspektiv så ser jag backar att springa intervaller i. Jag ser vackra omgivningar att uppleva till fots och jag ser skogsstigar som jag blir nyfiken på. 

Igår hittade jag en vandringsled ett stenkast från vår stuga, kuststigen i Bohuslän. Jag lät kvällens distanspass gå längs leden och fick springa i skogen, längs sandstrand, över klippor och längs steniga partier. Allt med utsikt över havet.

 


  

Halkat efter

Publicerat i Familjen, Löpning, Simning, Swimrun av


Har halkat efter i bloggutmaningen men tänker att det är så livet är. Ibland flyter allt på och är toppen. Andra dagar känns mer åt det miserabla hållet. De senaste dagarna faller dessvärre åt det senare hållet då jag haft förkylningskänningar i kroppen. Jag hoppade över löpningen i måndags men simmade på kvällen. Simmade 100-metersintervaller men saknade tryck. Drog dessutom på mig en fruktansvärd vadkramp i näst sista sprintintervallen på 50 m. Var bara att flyta in till kanten och lomma hemåt.

För att bota detta så var jag som jag tidigare nämnt på massage på tisdagen. Börjar fundera på om den löste upp massa skräp i kroppen för alltsedan massagen så har jag mått, ja, skräp. Jag har känt mig trött i kropp och lungorna bjuder på en tung och ansträngd andning. Addera en touch av halsont så har vi ringat in mitt nuvarande tillstånd. Amatör, som jag inte borde vara, men som jag är så stack jag ut på lite kvicka intervaller igår. Som en del i min uppladdning till Stockholm swimrun på lördag. Gör inte så om du känner dig lite förkyld, det blir inte bättre. Pulsen löpte amok och det brände i lungorna även om farten var modest.

Som om gårdagen inte visade på amatörskap nog så fick jag för mig att jag minsann skulle transportlöpa hem ca 6 km. Gör inte så om du känner dig lite förkyld, det blir inte bättre. Följden blev att jag dels dog värmeslagsdöden och dels dog någon sorts ansträngningsdöd och var tvungen att avbryta efter 4,5 km och ta Roslagsbanan en station för att därefter promenera hem. Väl hemma kändes det som att febern lurade bakom knuten och jag kände mig tvungen att börja bete mig lite vuxet och ställa in simningen som skulle ha ägt rum på kvällen.

Om vi ska se lite positiva saker i de senaste dagarnas händelseutveckling så

  • har det varit kalasfint väder
  • har jag köpt en swimrundräkt (som invigs på lördag och än en gång faller jag in under facket amatör för det vet ju alla att man inte tävlar i testad utrustning…)
  • har jag annullerat en cykelbeställning från Rose Bikes
  • har jag beställt en ny cyclocross
  • fick jag spontanpresenter av min man från Leilas General Store
  • fick jag ”krya på dig”-choklad av den samme lite senare på kvällen

  

Intervaller i kvällen

Publicerat i Löpning, Sibirisk katt av

 
Gårdagens försök till cert för Ronjas del blev något av ett litet magplask. Hon blev stressad och skrämd och försökte bita domaren. Inte helt poppis… Det är som att Ronja byter karaktär så fort hon ska upp på domarbordet. Katten som aldrig visar tecken på irritation blir plötsligt en mardrömskatt som fräser och har sig. Stackars liten. Kanske är det här med utställning inte riktigt hennes grej.
  
Jag fick årets ångestpåslag av att hon försökte bita domaren och hade svårt att skaka av mig det. För att rensa huvud och kropp så stack jag ut på ett intervallpass när barnen somnat. Jag tycker om att springa på nya ställen och Hampetorp visade upp en praktfull grönska. Det är fantastiskt att få springa på små grusvägar ute på landet.

Ville köra ett intervallpass med fokus på explosivitet och små snabba muskler. 10×200 m intervaller fick mig att blåsa ur all oro ur kroppen. Fanns inte plats för något annat än fullt fokus på att överleva intervallerna. 

    

Backe plus distans

Publicerat i Löpning av

Idag har många vänner tagit över Stockholms gator och sprungit Stockholm Marathon. Har tidvis suttit klistrad vid datorn för att följa deras framfart och måste säga att jag i år varit extra imponerad av talangfulla Sara som sprang sitt första marathon. Hon är en stark löpare och har visat att hon kan hålla högt tempo på både kortare och längre distanser. Dagens mara sprang hon ruggigt väldisponerat och kom i mål på 3:42. Det är en helt fantastisk tid och jag glädjs åt hennes framgång.

Själv hade jag backintervaller med Elisabeth på schemat. Elisabeth tränar för Kullamannen så det passar fint att köra backe ihop. Vi blev skjutsade till Rösjön och tog oss an backen från badet upp till parkeringen. Vi värmde upp i ca 10 min och körde därefter 8 st intervaller á 70 s. Vi var ungefär lika väldisponerade som Sara och sprang våra backar som klockor på samma tid för varje vända. För att göra det lite lättare mentalt och orka hålla god teknik så tog vi setvila efter fyra intervaller. Istället för att åka bil hem så passade vi på att samla extra distans genom att springa hem. Droppade av Elisabeth efter ca 4 km transportlöpning och istället för att dra raka vägen hem så la jag på ytterligare 4 km. På så sätt fick jag ihop drygt 13 km och således ett långpass. Kändes dessutom bra att testa att springa en något längre sträcka i direkt anslutning till ett backpass.

Att det ösregnade? Well, det har blivit något av vår grej. Backintervaller i kallt ösregn is da shit. Eller något.

Balettuppvisning på eftermiddagen.

Backe all in

Publicerat i Löpning av

  
Det går att variera sin backträning på en mängd olika sätt. Dels kan man variera underlag, lutning och längd genom att springa i backar av olika karaktär. Sedan kan man även variera upplägget  på passet och här kan man verkligen gå lös med fantasin. Det bästa är att planera passet i förväg så att man har något att förhålla sig till när man väl kommer till backen. Jag brukar själv sikta på att jobba i backen runt 15-25 minuter.

Du kan välja att springa korta och explosiva backar eller långa sega. Du kan varva genom att springa en lång, en kort, en lång osv. Eller fem långa följt av fem korta. Du kan även laborera med vilan. Du kan vila på toppen eller vända direkt du kommer till toppen och gå ner. Vila längst ner eller låta utförsjoggen vara vilan. 
  

Jag har själv fastnat för utförslöp i terräng. Det är så befriande att släppa på och flyga utför över stock, sten ich rötter. Jag älskar det. Samtidigt vill jag träna upp styrkan i uppförslöpningen. För att klara att kombinera uppför och utförslöp i samma pass så valde jag att igår springa 10 backar med pulsdropp både uppe och nere. Om jag springer uppför min relativt branta 60-sekunders skogsbacke och direkt vänder så kommer jag inte att orka hålla koncentration och ork uppe för att släppa på ordentligt utför. Istället stannar jag på toppen och håller koll på pulsklockan tills pulsen lugnat sig något. Därefter släpper jag på utför för att när jag kommer ner åter låta pulsen droppa något. Ofta behöver jag pausa längre uppe än nere då även utförslöpet hjälper mig att få ner pulsen.

Lerbacke i ösregn

Publicerat i Löpning av

Som jag skrev senast så har jag haft lite extra flow i löpningen den senaste tiden. Det är lika ljuvt som det är bittert när jag är i en svacka.

Tröskelpass och långpass avverkades dagarna efter varandra och det fanns några stänk av oro att tröskelpasset skulle inverka på långpasset. Jag höll mig lugn och avverkade kilometer efter kilometer och långpassen där jag pulsspikar om och om igen kändes mer avlägsna än någonsin.

Familjen är redo för battle med backen.

Det är dessa tillfällen då allt stämmer som jag etsar fast i minnet och som jag plockar fram när ingenting funkar. Det kanske inte hjälper mig i stunden men det hjälper mig att minnas att löpning är som livet generellt och att vissa dagar eller perioder är mindre bra än andra.

Något som ser så oskyldigt ut…

Kidsen utklassade föräldrarna.

Toppade av veckan med ett planerat backpass. Det som inte riktigt följde planen var vädret som envisades med att vara uselt. Ösregn och kyla. Trots detta packade jag in man och barn i bilen och mötte upp Elisabeth. Efter fyra minuter uppvärmning var vi dyngsura och satsade därför på ett något kortare backpass. Fyra gånger uppför hela backen och fyra gånger uppför halva backen. Att springa uppför hela backen är hemskt då den är förrädiskt brant under den sista halvan. Sådär brant så det är svårt att andas och man helst vill kollapsa i en liten hög.

Bilden visar på inget sätt hur blött det var.