Hög på kunskap

Det har nog aldrig hänt mig tidigare att tre dagar i skolbänken har känts så inspirerande och energifyllda som de senaste tre.

Jag gick löpcoach steg 1 (inriktning grupper) för ett år sedan och har sedan dess längtat efter steg 2 (inriktning individ/personlig träning). Steg 2 är bland det roligaste jag har gjort. Hela mitt väsen spetsade öronen och sög i sig kunskap om konsultintervju, löpteknik, programskrivning, biomekanik, spänstträning och rehabträning. Vi fick dessutom praktisera intervju, pt-löppass, plyometrics och stabiliseringsövningar. Jag fullkomligt älskade varenda stund och det blir allt tydligare vad som är ”min grej” och vad som fyller mig med glädje och motivation.

Utöver ett inspirerande kursupplägg så lärde jag känna och fick hänga med ett gäng härliga löpcoacher som jag hade väldigt roligt med. Det är fascinerande hur ett intresse kan föra samman människor med olika bakgrund och olika sysselsättning, och hur mycket utbyte man kan ha av dessa möten. Känner mig lyckligt lottad som fått gå utbildningen och som fått träffa dessa goa människor. Det har gett mig ny energi, insikt och en längtan efter att drömma stora drömmar.


Elin visar sin spänst under plyopasset.


PT-Inga slängde ihop ett cirkelpass och Maja kör chinsträning som en del i passet.

Jag har slagit rekord

 

I antalet hårtvättar per dag. Skämt åsido så är jag inte mycket för att prata rekord, farter, tider eller hur tunga vikterna var. Jag är helt enkelt inte särskilt mycket för att jämföra mig med andra och är inte heller intresserad av att någon annan ska använda mig som måttstock för vad som är bra eller dåligt. Återigen skrev Petra Månström på maratonbloggen en fantastisk text som jag nickade instämmande till.

Det var en text till en bild på instagram som talade om det här med att vara löpare. Att det finns folk som tycker att man inte är löpare om man inte springer milen på en viss tid eller tränar på ett visst sätt. Precis som Petra skriver så är det ibland svårt att inte ta till sig eller bli ledsen av sådana åsikter. Personligen ser jag mig själv som löpare trots att jag lätt faller in i att förminska och ursäkta mig själv när löpning kommer på tal. ”Jo, jag springer en tre, fyra pass i veckan men jag är inte snabb.” Jag tränar just nu på att sätta punkt innan bisatsen för vem är jag att bedöma eller kritisera vad som är snabbt eller inte (och spelar det någon roll). För någon är det en bragd att ta sig ut på 3 km lugn jogg och för någon annan är det att springa milen under 60 min. Alla är vi bra på vårt sätt.

På samma sätt stör jag mig fortfarande något otroligt på den kommentar som Sofia fick på en bloggpost efter att vi hade simmat 10 000 m strax innan jul. Vi valde att dela upp passet i fyra delar om 2500 m med kortare paus mellan passen. En trevlig dag i simhallen med målet att simma totalt 10 000 m, dvs 10 km, en mil. Något som är en utmaning för oss som tog våra första crawltag för ett par år sedan.

Kommentaren löd något i stil med ”Att simma 10 000 m på det sätt ni gjorde gills inte. Vi simmare har simmat 10 000 m sedan tidernas begynnelse och då gör man det 100×100 m med en viss starttid och kanske något toastopp. Fika och lunch!? Det är ju som att dela upp ett marathon i flera delar och vila däremellan.” Well, I beg to differ. Den här typen av nedlåtande kommentarer borde åka rakt ned i soptunnan, men ändå triggar det mig att bli lite (eller ja, ganska så mycket) arg. Varför finner vissa människor nöje i att trycka ned någon annan? Jag tror mer på att uppmuntra och peppa än att försöka bevisa att man är bättre än någon annan.

Med det sagt så slog jag i alla fall rekord i antal hårtvättar igår. Första tvätten efter plask och lek med barnen på badhuset, andra tvätten hos frisören och tredje tvätten efter simning med mastersgruppen på kvällen. Det mina vänner, det är ett rekord.

Progressiv fartlek

Hade inte mycket tid på lunchen men ville hinna med ett pass för att kicka igång påsken denna skärtorsdag. Hann dock vela lite kring huruvida det var en god idé att löpa:

Cons

  • Det är skitväder ute
  • Jag har dåligt med tid
  • Jag ska ev springa långpass imorgon
  • Jag ska simma två timmar TI ikväll

Pros

  • Jag behöver all distans jag kan få i benen
  • Även korta kvalitetspass är bra
  • Det är (nästan) alltid en god idé att löpa

Jag valde att springa och ibland överraskar jag mig själv mitt under pågående pass. Idag gav jag mig själv ett virtuellt påskägg och i det låg fartleksintervaller runt Trekanten. Se där, jag som inte ens tycker om fartlek. Försökte hitta en god balans i intervallerna och varvade att springa x antal lyktstolpar, mellan bänkar, längs träbroar. 

Hade visst väldigt mycket positivt spring i benen och insåg att jag utan att egentligen tänka på det sprang progressivt. De tre kilometrar jag fartlekte gick konstant 9 sekunder snabbare än föregående intervall. Uppvärmningen på en kilometer gick långsammast, men nedvarvningen gick överraskande snabbt. Fem kilometer kvalitet och det fina är att jag tycks rida på en liten formtoppsvåg just nu.

Jaga höjdmeter

IMG_6049 IMG_6087

Efter att ha träffat Sofia, Malin och Theresia i söndags för att snacka Engadin-uppladdning så har jag bestämt mig för att snäppa upp jakten på höjdmeter. Vill få in både höjd och teknik i benen och inser att jag inte bara kan fokusera på löpintervaller eftersom det kommer att finnas partier där vi behöver gå för att spara energi. Jag kommer därför behöva träna på att gå i backe också. Utöver träning uppför behöver jag dessutom träna på att löpa utför i kraftig lutning, något som kan vara nog så jobbigt och läskigt.

IMG_6053 IMG_6054

För att starta igång min satsning så drog jag till Väsjöbacken, en av få slalombackar i Stockholmsområdet. En blygsam backe i jämförelse med de i fjällen och som en liten kulle i jämförelse med Alperna. Men en backe är fortfarande bättre än ingen backe. Eftersom jag inte visste vad som väntade mig så fick jag ha ett öppet sinne när jag kom till backen och reka väl på plats. Siktet var inställt på fyra vändor i backen och jag började trippa lite lätt uppför i liftspåret för att efter en kort bit övergå till att gå. Det blev väldigt tydligt att det inte gick snabbare att springa/jogga än att gå uppför eftersom pulsen skenade när jag sprang (jag var tvungen att stanna till) men höll sig på mattan när jag gick (jag kunde gå kontinuerligt).

IMG_6089

På toppen kollade jag upp om det fanns någon gångväg eller liknande ner och hittade en som snirklade sig runt backen. Sprang den nedför för att strax därpå ta samma väg upp igen. Jag testade att springa utför i liftspåret som var rätt brant men med små kvicka steg och mjuka knän gick det hyfsat. Här behövs mer träning.

 

Blogger Boot Camp 2015

10389424_10153169346157855_2629739407153095668_n

Äntligen har jag tagit mig tiden att summera ihop min dag på Blogger Boot Camp för några helger sedan. Det var, precis som förra året, en succé. Jag älskar konceptet med att få ägna en hel dag åt att gotta sig i olika typer av träningspass, få mingla med trevliga personer och att få ta ut sig riktigt ordentligt. BBC är lätt en av höjdpunkterna på året och årets upplaga var inget undantag.

Jag gick ut hårt förra året och körde slut på mig rätt rejält med dubbla intervallpass, ett Casall HIT-pass och Lofsans ökända ”Walking Bad”. Försökte vara lite listigare i år genom att välja pass med omsorg.

Pass 1 – Runner Strength
Dagen startade med passet Runners Strength med Mr Urban Tribes himself (Rubin McRae). Jag fullkomligt älskade passet som var uppbyggt kring löpstyrka och löpskolningsövningar och Rubin är väldigt duktig på att peppa och få en att verkligen ge allt. Det här är ett pass som jag gärna skulle köra igen. Helst flera gånger i veckan.

10917263_10153169343607855_3177791310260780346_n

Pass 2 – Express Yourself
Jag valde bort att springa intervaller med Urban Tribes eftersom Sara tipsade om att Oscar Jöback är en grym instruktör. Klev utanför min komfortzon och valde således detta danspass som pass nummer 2. Oscar Jöback sprudlade av energi och härliga dansmoves. Dessvärre hade jag av oklar anledning svårt att hålla koncentrationen uppe.

13256_10153169349302855_6005278624168013685_n

Pass 3 – Barre Move

Pass nummer 3 blev en ny typ av gruppträning där balett möter yoga och funktionell träning. Till sin hjälp hade man ett skaft/bodypumpstång. Lite spännande med nytt koncept men samtidigt kändes det lite virrigt och det var snabba byten mellan olika typer av övningar och inte helt lätt att hänga med eller veta om man utförde övningen korrekt.

1780821_10153169352147855_8977089812201862186_n 11071529_10153169350312855_2226375974878244686_n

Lunch

Lunchen intogs i strålande fint väder på KTH-hallens trappa tillsammans med ett gäng goa tjejer.

IMG_5858

Pass 4 – Alla kan springa
Lagom till att lunchen sjunkit undan var det dags för löpning med ”Alla kan träna”-Ida. Ida är en duktig och klok löpcoach som besitter stor kunskap och vi fick jogga bort till Östermalms IP för att där köra ett beep-test. Första gången för mig och jag tog det lite piano eftersom det hade varit en lång dag. Fick med mig några goda tips om övningar för att stärka upp löparkroppen.

IMG_5863 1924900_10153169420127855_47580519267173184_n
IMG_5864

Pass 5 – Föreläsning om skitmat
Föreläsning med Jacob Gudiol och även om detta mesta känns igen eller upplevs som rätt uppenbart så fick jag några ögonöppnare när det gäller varför vi äter som vi gör och varför vi tenderar att vilja äta skitmat.

Pass 6 – Yin Yoga
Det var bara någon månad sedan jag för första gången fick testa några Yin Yoga-övningar men det här passet var verkligen härligt. Som en liten wrap up av dagen. Att få stanna i positionerna länge och att få använda andningen för att mjuka upp det som känns stelt känns nyttigt och jag föll nästan in i någon typ av meditativ dvala.

Utöver träning och mingel hann både jag och Sara med lite shopping hos Under
Amour som dagen till ära hade riktigt fina priser.

11073284_10153169409157855_8686110406571376343_n

När jag väl kom hem dök jag ner i den välfyllda och fina goodiebagen. Alltid lika spännande!

IMG_5874

Summeringen är att jag fick en toppendag och att jag redan nu längtar till nästa år. Stort tack till www.uppochhoppa.se och träningsevent.se.

Nu vet jag

Jag är hon som springer. På platten, i backar, på asfalt och i skog. Jag upplever gärna nya platser löpandes och springer gärna på semestern. Jag springer sällan på löpband men desto oftare transportlöper jag på vägen hem.

Jag är hon som simmar.  Jag simmar i bassäng och öppet vatten. Jag simmar själv och i mastersgrupp och jag praktiserar alla fyra simsätt. Jag älskar friheten i att simma i sjöar och ta mig till nya platser som är otillgängliga till fots.

Jag är hon som triggas av utmaningar och som bestiger Kebnekaise ena dagen för att simma 10 000 m nästa dag. Jag finner utmaningar och kickar i upplevelser och gärna i samband med fysisk aktivitet. Swimrun, äventyrslopp, traillopp, ultralopp. Det är den typen av lopp som får det att pirra i magen på mig.

Häromdagen satte Petra Månström på Maratonbloggen ord på det hela. Jag är en äventyrsmotionär.

Inga ultraintervaller men väl ett långpass

IMG_5947

Hade tänkt haka på Pace on Earths ultraintervaller under lördagen men min kropp skrek efter vila. Inte så mycket pga hård träning utan snarare som en följd av en intensiv jobbvecka med tre långa dagar av extra koncentrationskrävande workshops. Sådant tar på krafterna och man ska inte underskatta hur saker som inte är direkt kopplade till träning kan påverka kroppen och ens krafter.

Jag tog helt sonika en vilodag och det var välbehövligt. Har haft (och har) en del ansamlad stress i kroppen som dels hänger kvar sedan veckan som gick men även inför den kommande då ytterligare en tredagars workshop väntar. För att eliminera lite stresshormon så tog jag mig ut på långpass á 18 km idag. Vill inte ljuga och säga att kroppen jublade men det var ändå rätt skönt att få lyssna på lite podcast och ljudbok och bara få vara. Försökte hålla mig i eller intill skogen för att slippa de värsta isvindarna. Pretty please, kan inte våren komma på riktgt nu?

IMG_5949

Om man inte tål gels så funkar barnmat i form av fruktpuré.

IMG_5953

Avslutade med lite stig.

Kyla och lutning

 

 VAB idag och värmepumpen tyckte att det var en god idé att lösa ut någon form av säkring. Iskalla element och inget varmvatten. Tjolahopp vad skoj när våren dessutom bestämde sig för att gå i ide igen och temperaturen kröp ner mot nollan. 

Maken lyckades få tag i en servicetekniker som tack och lov fick igång pumpen igen. Med varmvatten i kranen kändes det möjligtvis något mer okej att ge sig ut i snöslasket. Inte jättemotiverande, men okej. Jag är rejält less på snö, slask och kyla, men bet ihop och kom ut på korta backintervaller i 25-procentsbacken.

Det var en trevlig liten sak. Inte särskilt lång men gruset i backen gav det hela en extra dimension eftersom det medförde att jag gled lite i steget. Drygt 2 km uppvärmning, 12 backar á 35 sekunder, drygt 2 km nedjogg. Vilan efter varje intervall var några sekunders ståvila och långsam jogg, ca 45-50 sekunder ner. Svårare än så behöver det inte vara. 

Saker att uppleva

Jag brukar försöka transportspringa någon gång i veckan. Det är inte alltid det funkar men jag uppskattar de gånger det gör det. Jag har skrivit om det förrut, men det tåls att upprepas. Min transportlöpning sker tämligen kravlöst. Det handlar om att ta sig från punkt A till B. Punkt.

Precis som under långpassen ger detta mig möjlighet att ta in och uppleva omgivningen. Ofta går det något fortare än långpassen, men det beror främst på att jag under långpassen aktivt tänker på att hålla tempot nere för att spara energi och kunna vara ute länge.

Det är fantastiskt nu när det börjar bli ljusare på eftermiddagen och jag kan ta ut svängarna lite och springa på ställen där det annars kan kännas för mörkt. Små skogsstigar är ett exempel och häromveckan snubblade jag över en liten trollsamling. 

Dessa små troll hade jag aldrig träffat på om jag hade åkt kollektivt. 

Jag och fenorna

Simmade på egen hand igår och hittade ett intervallpass som Theresia hade kört. Modifierade det lite för att det skulle funka i 50-metersbassäng och siktade in mig på att hinna igenom 2500 m på 60 min.



Tårtan som jag, Sofia, Theresia och Maria skapade förra helgen.



Det var lite trångt i banan så jag missade ett par starttider pga trängsel och att andra simmare simmade ut precis framför mig. Inte mycket att göra åt saken så jag skakade av mig det och körde på.

Intervall 2500 m

  • 200 valfritt
  • 6×50 m teknik
  • 2×50 m (25 m löst/25 m hårt)
  • 6×100 m start 2:15
  • 100 m löst
  • 6×100 m start 2:00 (paddlar + fenor
  • 100 m löst
  • 2×150 m arm (dolme)
  • 200 m avbad

Jag (som helst undviker fenor) valde alltså att frivilligt köra med fenor. För att jag är envis och vägrar ge mig och igår gav det lite utdelning. Tyckte att jag hittade ett förvånansvärt fint flow under mina fenintervaller så det kanske finns hopp för framtiden.

Varför envisas jag då att köra med fenor trots att jag inte tycker om det? Jo, för att det ger variation i min simträning. Tanken är att det ska träna upp benstyrka, hjälpa mig att hitta en effektivare benspark och få mig att träna i högre farter. Dessutom vägrar jag att acceptera att jag inte kan simma med fenor.