Första utepasset i pool OCH första öppet vatten-passet under en och samma vecka.
Det var många månader sedan jag simmade i älskade Rösjön men samtidigt var det så härligt bekant att glida ner i vattnet och simma ut till ön. Hade excellent sällskap av Sofia och vi turades om att drafta efter varandra. Vi mötte inga sjöodjur men väl skogar av sjögräs.
Så härligt att utesäsongen äntligen är igång.
Kl 7.30 imorse klev Kicki och jag in på Eriksdalsbadet för att damma av våtdräkterna och testa lite olika paddelstorlekar. Det var en fantastisk dag för utesimning och våtdräkten hade inte behövts för värmens skull. Däremot var det nyttigt att få testa den och påminnas om hur vattenläge och teknik funkar med den på. Jag upplevde att jag blev väldigt trött i armar och axlar av det motstånd som dräkten gjorde. Tror dock att detta är en vanesak då jag inte upplevde att det var så i slutet av förra säsongen.
Vi utvärderade de gröna (S) och de orangea (XS) paddlarna från Malmstens för att komma fram till vilka vi ska köra på Stockholm swimrun. De gröna kommer antagligen att bli för tunga att köra under 4 km så det lutar just nu åt modell mindre. Vi testade att drafta lite och jag tror att det kommer att funka kalas med lina på plats.
I helgen ser det ut som att det vankas öppet vatten-premiär.
Det kokar i swimrunplaneringsgrytan. I tisdags träffades Kicki och jag över en lunch för att prata både utrustning och gemensam träning för tiden fram till den 14:e juni.
Vi var även en sväng förbi Addnature Puls för att testa den nya swimrundräkten från Head och well, jag är inte riktigt lika entusiatisk som många andra. Jag misstänker att vi kommer få se fler och bättre swimrundräkter framöver. Lutar allt mer mot att ändå köra i min Orca S4 och invänta nästa generations swimrundräkt.
Utrustningslista so far…
I övrigt har vi börjat kikat lite på banan och reptider och inser att den första reptiden är den som är kortast i förhållande till vad som ska genomföras. Vi kommer att ha 70 min på oss att simma 2 km, springa 3,5 km och växla fyra gånger. Det känns lite nervöst eftersom simningen (och växlingarna) är det som brukar ta tid och det är lätt att bli stressad och tappa teknik och riktning i öppet vatten. Sedan vet vi inte heller vilket underlag löpningen går på. Är det obanat så tenderar tiderna också att dra iväg snabbt. Well, vi får pinna på bäst vi kan och hoppas att vi inte blir bortplockade redan vid första repet.
Jag saknar att springa, det ska jag inte påstå att jag inte gör. När man harvat sig igenom snö, regn, kyla och blåst så är det just de här fantastiska vårdagarna som är belöningen. Att få springa på lätta ben och omslutas av pigg grönska och med vårens alla dofter. Det är som en förälskelse som för tillfället måste undertryckas.
Det kanske låter nattsvart men det är det inte. Tack vare löpvilan får jag utrymme för annat som har fått stå tillbaka när jag sprungit mycket. Jag har som i ett trollslag fått tid för styrketräning, yoga och simning. I måndags körde jag igenom kroppen med ett styrkepass utomhus på lunchen. Jag älskade det rakt igenom (trots ösregn) och inser att detta med att vila från löpning kanske är precis vad jag behöver för att få tillbaka träningsglädje och motivation.
Träningspasset nedan körde jag enligt följande.
Varje övning i 60-45-30-15 sekunder med 15 s vila mellan intervallerna.
Därefter 60 s på varje övning, 45 s på varje övning, 30 s på varje övning, 15 s på varje övning. 15 s vila mellan övningarna.
Jag var inte dunderpepp på simningen igår kväll utan kände ett starkt ”jag borde simma” snarare än ”jag vill simma”. På plats i simhallen insåg jag att jag hade glömt hänglås och var tvungen att vänta i 10 minuter på att kassan skulle bli bemannad så jag kunde köpa ett nytt lås. Jag vacklade lite i tankarna och övervägde att åka hem och hämta hänglås men med en överhängande risk att aldrig orka ta mig därifrån igen så stannade jag och inväntade kassapersonalen.
Jag var som ett litet buttert åskmoln när jag klev ner i vatnnet och drog igång min simning. Tydligen var det ett vinannde koncept för jag simmade riktigt bra och hade en grym känsla i vattnet.
Serien såg ut enligt följande:
Jag körde voltvändningar under både 200-ingarna och 400-ingen och det kändes lugnt och kontrollerat. 400-ingen var grym. Jag simmade lugnt, fint och avslappnat med en känsla av att kunna köra på hur länge som helst. Det är just det glidet jag vill komma åt, när simningen blir nästintill meditativ.
Efter att ha vänt och vridit och rannsakat oss själva både en, två och tre gånger så har Sofia och jag valt att ställa upp i Ångaloppet istället för AIM Challenge. Båda loppen går samma helg och även om AIM med stor sannolikhet skulle ge en kick så känns det som Ångis är ”vårt lopp”. Det var där vi körde vårt första swimrun och det var tack vare Ångaloppet som vi sedan valde att gå kurs på Mörbybadet för att lära oss crawl. Det har helt enkelt gnagt och känts vemodigt att välja bort Ångaloppet.
När Sofia och jag sprang Lidingö halvultra förra helgen så tassade vi in på ämnet igen och igår gjorde vi slag i saken och anmälde oss till Ångaloppet. I och med detta så har jag nu tre inplanerade swimrun under sommaren. Först ut är Stockholm swimrun som jag kommer att köra med en kollega. Därefter väntar Amfibiemannen med min man och sedan rundar jag av med Ångaloppet.
Bild lånad från Ångaloppets photostream på Flickr
Oh yes, där satt den. Nu är jag officiellt kompis med Lidingö och dess backar. Lördagens Lidingö Halvultra 26 km blev precis det lopp/träningspass som jag hade sett framför mig. Det skulle gå lugnt och kontrollerat och Sofia och jag skulle få en trevlig dag i skogen. Ingen stress eller tidspress utan ett helt vanligt långpass.
Dagarna innan loppet jobbade jag aktivt med att skapa mig en mental målbild där jag sprang starkt och med självförtroende. En bild där jag såg mig själv springa i mål med ett lätt steg och en välmående kropp.
En ytterligare strategi var att gå i alla galna uppförsbackar (Aborrbacken) och det fick effekten att de blev ett välkommet inslag. Kunde längta till nästa backe och sedan riktigt njuta av utförslöpen. Tiden gick snabbt och jag klarade mig på två Dextrosol, vatten och ett par klunkar Resorb. Märkte dock framåt slutet att jag började känna mig urlakad och att jag hade behövt någon mer energikälla. Magen skötte sig dock exemplariskt.
Vår strategi med lugnt tempo och att gå i uppförsbackar medförde att vi låg rätt långt bak i startfältet, men vi lyckades plocka upp en hel del på slutet när folk började krokna. Nu var detta inte ett ”springa snabbt”-lopp men det var ändå ett fint kvitto på att ett kontrollerat tempo är en bra strategi på långa lopp.
Sista kilometern gick 1 min och 30 s snabbare än de tidigare och vi lyckades klämma i med en riktig spurt på upploppet. Väl i mål kände jag ren lycka och glädje. Tredje gången gillt och nu hade jag äntligen besegrat Lidingö. Synd att tishan landar på första plats när det gäller fula Finisher-tishor.
Imorgon ska jag på dejt med Lidingö igen. För ganska exakt ett år sedan tog ön knäcken på mig. Envis som jag är så vägrar jag att ge mig och min inställning är att loppet imorgon kommer att gå bra.
Eftersom Stockholm Marathon den 31/5 är mitt stora mål så siktar jag inte på någon supersnabb rekordtid imorgon. Loppet kommer att få bli ett vanligt långpass men det ska mycket till om det inte blir rekord för mig på banan ändå. Det kommer vara svårt att ta sig fram långsammare än förra året, om man säger så.
Bästa uppladdningen i form av en heldag på Grönan med mina tjejer
Friidrottsföreningen där vi bor anordnar varje år ett antal joggkvällar för barn. En gång i veckan samlas ca 100-200 barn med spring i benen för att ta sig an en motionsslinga. Barnen får välja en slinga på 1,25 km eller en på 2,5 km. Genom att springa samlar barnen stämplar och ett visst antal stämplar ger guld, silver respektive bronsmedalj vid avslutningstillfället.
Jag tycker att det här är ett väldigt bra och lätt sätt att introducera längre sammanhållen löpning för barn. Barn tycker ofta om att springa men då gärna i fullt ös och det håller sällan långa sträckor.
Lowa och jag premiärjoggade tillsammans igår och Lowa var väldigt bestämd med att hon skulle välja den långa sträckan trots att alla kompisar tog den korta. Efter att ha spurtat uppför första backen var hon trött och hade håll. Försökte lite försiktigt föreslå att vi kunde springa lite långsammare men det gick inte enligt fröken bestämd. Under 2,5 km varvade vi att springa och gå och av någon anledning valde Lowa ofta att springa fullt ös i alla uppförsbackar.
Det ska bli väldigt spännande att se om vi får någon utveckling i uthållighet under de kommande veckorna.
På påskafton fick jag sällskap av min man och två av mina systrar i löpspåret. Jag hade satt ihop ett intervallpass för att de skulle få testa upplägget samtidigt som jag fick testa att coacha.
Vi började med en lugn uppvärmning i ca 10 min på en fin liten skogsstig. Därefter körde vi tre olika löpskolningsövningar (tripping, rumpkick, höga knän) och två stegringslopp för att förbereda kroppen inför intervallerna.
Intervallerna kördes sedan enligt följande upplägg:
4×60 s
4×45 s
4×30 s
4×15 s
Vilan var lika lång som intervallen.
Vi tog det lugnt tillbaka och avslutade med lätt jogg. Det kändes väldigt roligt att få springa tillsammans och hela gänget var fantastiska.
Jag var förvånansvärt pigg med tanke på att jag dagen innan hade sprungit långa backar i Ensta. För backpasset tog jag inspiration från Röhnisch Success och sprang knappt 4 km uppvärmning för att komma till backen jag hade sett ut.
Backen är rätt flack men lång och intervallerna bestod av:
8×90 s
8×45 s
Jogg nerför och på backen igen.
Kändes riktigt bra och jag kände mig stark. Fick dessutom rocka mina Icebug Acceleritas 2 och det är ren löpglädje.
Tipset för dagen får bli att våga hämta inspiration från andra i din löpning.
Linda Doktár 