Tretton kilometer

75 min lugn löpning stod på dagens schema och jag kan ärligt säga att jag var lite nervös (läs rädd). Jag, som för några år sedan hatade löpning eftersom det rispade i halsen, gjorde ont i hela kroppen och fick en att vilja kräkas. Jag skulle ut och låta benen springa i 75 min eller en timme och femton minuter. Det är en lååång tid.

Det är därför jag såhär i efterhand känner mig extra nöjd och stolt. Springa med ljudbok, det är hemligheten. Utan den skulle jag nog dö av tristess eller utmaning flera gånger om.

Intervallad

Där satt den! Äntligen fick jag till något som faller under rubriken träning denna vecka. Stavgångade visserligen en timme i måndags, men löpträning och styrketräning har jag inte fått till trots ambition och schema. Har saknat motivation och ork, men nu är jag tillbaka (litegrann i alla fall).

Körde fyra stycken fyraminutersintervaller med två minuter aktiv vila mellan intervallerna. Det var knepigt att hålla ett jämnt tempo och jag märkte att jag snabbt tog ut mig, redan efter första minuten. Men jag harvade på och försökte låta bli att bli stressad av alla fotbollsspelare som också konditionstränade på idrottsplatsen.

Intervaller känns lite magiska. Man kämpar och vilar och plötsligt har man sprungit fem kilometer utan att ha märkt det.

Tempoträning vs intervaller

Kan hända att jag får äta upp det här på torsdag, men idag står tempoträning på schemat och efter förra veckans backintervaller måste jag erkänna att jag nog är räddare för tempoträningen än intervallerna. Vid intervallträningen får man iaf vila mellan de högintensiva intervallerna. Tempoträningen är bara en pina rakt igenom.

Kan ju vara så att jag har missförstått det hela och gör något fel. Jag anser mig trots allt fortfarande vara novis när det gäller löpning.

Hursomhelst så blir det ingen tempoträning ikväll eftersom M är borta och jag är ensam med kidsen. Kanske får köra något P90X-pass istället…eller rent av titta på en film.

Backintervaller

På lillfrökens allra första födelsedag gjorde jag mina allra första backintervaller. Kändes lite märkligt att fira att jag ett år tidigare födde barn med att springa uppför en backe fem gånger. Tänk om jag hade vetat det på BB, att om exakt ett år kommer jag kuta uppför en brant backe så pass snabbt att jag vill kräkas. Fem gånger dessutom.

Ibland undrar jag om jag inte är lite galen.

Knasigt infall eller en utmaning i tiden

Har ett bra tag känt ett sug efter en träningsutmaning och har funderat över om det ska vara någon form av klassiker eller kanske bara ett lopp. Första tanken var att springa tjejmilen, men då jag känner att jag redan i dagsläget behärskar mildistansen så har det inte känts tillräckligt. Självklart kan man alltid slipa på tiden och tekniken, men det har inte varit det som lockat.

Jag tror mig kunna klara av en träningsutmaning och det vill jag bevisa för mig själv att jag också gör. Man hade kunnat tänka sig att det här hade varit något att satsa på innan barnen och småbarnsåren, men det är faktiskt först nu som jag känner mig redo. De viktigaste pusselbitarna i mitt liv, det vill säga make, barn, hus, utbildning och jobb är på plats och det är nu jag kan luta mig tillbaka i vardagen och känna att det finns utrymme för utmaningar inom nya områden.

Så häromdagen bestämde jag mig, Jubileumsmaratgon 2012, det får bli min utmaning.

Det märkliga är att det hela får mig att känna mig som en livsnjutare. Fast jag vet att det kommer bli tufft och kräva mycket självdisciplin och många mils träning.

Välbehövd överkroppsträning

Igår fick min försummade överkropp vad den tålde. Körde P90X Chest, Shoulders and Triceps och jag har nog aldrig gjort så många armhävningar eller olika varianter av armhävningar.

Testade att använda Push up handles (eller armhävningshandtag som det tycks heta på svenska).

Träningsvärk? Jomenvisst!