Åsnan och vattnet

Jag gnäller kring avsaknaden av motivation till att simma. Samtidigt kan jag vara envis som en åsna och den egenskapen letade jag rätt på i onsdags så att jag pallrade mig iväg till mastersimningen med gott humör. Det var roligt att träffa alla simkompisar som nästan börjat tro att jag hade förolyckats på Koster eftersom det hade gått så lång tid sedan jag var på masters och simmade. I själva verket var det ju min Kinaresa och en förkylning som hade hindrat mig.

Passet för dagen var alldeles lagom.

  • 150 m uppvärmning
  • 6×25 m växla simsätt
  • 12×25 fjäril (4 utan fenor)
  • Bröstsimsvändningar
  • 200 m bröstsim med vändning
  • 16×25 m frisim arm med platta istället för dolme start 40
  • (8×50 m medley)

Hoppade över den sista punkten på simpasset då jag kände att pulshöjningen inte skulle gå i linje med min tidigare förkylning.

  

Mental kamp

Har varit bortrest några dagar och både jag och mina barn har därför ett uppdämt behov av att få vara nära varandra. De senaste två dagarna har det medfört att jag har gosat upp mig bredvid mina tjejer när det varit dags för nattning. Det har varit så mysigt att jag lyckats slumra till båda kvällarna.

Igår önskade jag nästan att Wilja inte skulle hinna somna innan kl 21.10 eftersom det skulle betyda att jag ”inte hann” till masterssimningen kl 21.30. Strax efter 21 vaknade jag med ett ryck och konstaterade att hon sov. Darn. Kom fram till att jag var lika sugen på att lämna värmen och sängen som jag var att cykla oändligt mycket backe på Hofors Adventure Race. Noll sugen. Noll roligt.

Försökte in i det sista hitta anledningar till att slippa åka och försökte få medhåll från Martin om att det var galenskap att åka och simma vid den här tiden på kvällen. Han gick inte alls på min linje så det var bara att packa ihop och åka. Snark.

När det gäller sen kvällssimning så tycks dock alla inre demoner frukta vatten för väl i bassängen var alla tvivel borta och det var härligt att simma. Kände mig dessutom lite extra stark som pallrade mig dit överhuvudtaget. 

   

 

Motivation som tryter


Jag springer gärna trots att anemin gör det tyngre än vanligt. Något som märks även när jag tar det piano och tar mig fram i blygsamt tempo. Har däremot otroligt svårt att motivera mig att simma. Känner mig stressad och pressad av simningen. Att det är ett måste att hålla igång om jag vill överleva Koster swimrun. 

Måsten gör inte underverk för min motivation utan får motsatt effekt på mig. Jag vill helst slippa släpa mig till badhuset och harva. Men jag gör det ändå och det känns ok och ibland till och med bra när jag väl är där. Igår var motståndet extra stort men jag tog mig till masters och väl i bassäng så flöt passet på.

Jag känner mig svag i både simning och löpning för tillfället men trots det så kommer löpningen så mycket lättare och förra veckan körde jag två kvalitetspass, en transportlöpning och ett långpass. Jag behövde inte ens övertala mig själv att ta mig ut. 

På lunchen idag gjorde jag ett besök i min favoritbacke i skogen. Körde korta intervaller på 45 s längs en slingrande stig med rötter. Vilade lite på toppen innan jag körde full fart utför. Denna procedur upprepade jag tio gånger.

 

Tillbaka i bassängen

Det var med ett stort motstånd som jag letade rätt på alla simpryttlar såsom platta, fenor, dolme och paddlar och begav mig till simhallen igår strax efter kl 21. Jag var ungefär noll sugen. Dels till följd av trötthet och den sena timmen men även pga ett uns av prestationsångest (av oförklarlig anledning). Var lite rädd att ha tappat stinget totalt och att inte kunna hänga med.

Det var nästan så att jag önskade att nattningen av barnen skulle dra ut på tiden eller att barnen skulle vara otröstliga och inte låta mig gå. Nattningen drog inte ut på tiden och barnen var inte otröstliga. Darn. Dealade lite med mig själv men kom fram till att jag var tvungen att åka. Om inte för min skull så av ansvarskänsla gentemot min swimrunpartner Sofia. Koster swimrun väntar och då pratar vi 7 km simning i sannolikt stökigt vatten och att inte underhålla simningen känns respektlöst både mot mig själv och mot Sofia.

Väl på plats var det roligt att träffa alla mastersimkompisar och att simma i bassäng. Kände mig stabil och tyckte att simningen gick bra. Detta trots att vi använde djävulsfenor en stor del av passet som såg ut enligt följande i långbana:

  • 200 m insim växla simsätt varje 25:a
  • 10×50 m varav 25 teknik, 25 sammansatt
  • 8×50 m rygg teknik med fenor
  • 2×50 m benspark, andningsövning med fenor
  • 400 m (25 cu, 25 ss) med fenor
  • 4×100 m (25 m cr ben, 25 m br arm/fj ben) med fenor

 

Som ett litet triathlon

Efter veckor av katastrofväder så tittade solen fram och jag tog med familjen och ett gäng pannkakor till stranden. Runt 18 grader i vattnet och tjejerna lekte glatt.

  
  

Efter lunch drog jag på våtdräkten och simmade knappt 1000 m. Hade lite lätt panik i kroppen och fick slita för att inte hjärtat skulle rusa. Lyckades lugna mig något så att de sista 500 m gick lättare (och snabbare). 

På vägen hem så drog jag på löparkläderna och sprang 6 km. Sprang längs spåret vid Mörtsjön och hittade en stig som gick ut i skogen.

  

Väl hemma tog jag cykeln till pizzerian med Lowa. Som ett litet triathlon fast i omkastad ordning.

 

Vår fina 8-åring


Igår fyllde vår fina, härliga och fantastiska Lowa 8 år. Det är galet hur snabbt tiden går och att det var 8 år sedan jag blev mamma. Det blev ett annorlunda firande än när vi är hemmavid men det bjöds på kladdkaka och sång innan fröken kom ner och öppnade sina presenter. Vi hade dekorerat stugan med girlanger och ballonger.


  
Lowa fick bestämma hur dagen skulle se ut och vi invigde hennes badmintonset, badade i poolen, var och tittade på när andra dansade runt midsommarstången och gick ut och åt på kvällen. 
Martin och jag tog även ett västkustdopp med våra nya swimrundräkter. Kan konstatera att Head misslyckats i att användartesta den slutliga produkten då det är en söm på höger sida vid halsen som skaver redan efter 50 m.

Halkat efter


Har halkat efter i bloggutmaningen men tänker att det är så livet är. Ibland flyter allt på och är toppen. Andra dagar känns mer åt det miserabla hållet. De senaste dagarna faller dessvärre åt det senare hållet då jag haft förkylningskänningar i kroppen. Jag hoppade över löpningen i måndags men simmade på kvällen. Simmade 100-metersintervaller men saknade tryck. Drog dessutom på mig en fruktansvärd vadkramp i näst sista sprintintervallen på 50 m. Var bara att flyta in till kanten och lomma hemåt.

För att bota detta så var jag som jag tidigare nämnt på massage på tisdagen. Börjar fundera på om den löste upp massa skräp i kroppen för alltsedan massagen så har jag mått, ja, skräp. Jag har känt mig trött i kropp och lungorna bjuder på en tung och ansträngd andning. Addera en touch av halsont så har vi ringat in mitt nuvarande tillstånd. Amatör, som jag inte borde vara, men som jag är så stack jag ut på lite kvicka intervaller igår. Som en del i min uppladdning till Stockholm swimrun på lördag. Gör inte så om du känner dig lite förkyld, det blir inte bättre. Pulsen löpte amok och det brände i lungorna även om farten var modest.

Som om gårdagen inte visade på amatörskap nog så fick jag för mig att jag minsann skulle transportlöpa hem ca 6 km. Gör inte så om du känner dig lite förkyld, det blir inte bättre. Följden blev att jag dels dog värmeslagsdöden och dels dog någon sorts ansträngningsdöd och var tvungen att avbryta efter 4,5 km och ta Roslagsbanan en station för att därefter promenera hem. Väl hemma kändes det som att febern lurade bakom knuten och jag kände mig tvungen att börja bete mig lite vuxet och ställa in simningen som skulle ha ägt rum på kvällen.

Om vi ska se lite positiva saker i de senaste dagarnas händelseutveckling så

  • har det varit kalasfint väder
  • har jag köpt en swimrundräkt (som invigs på lördag och än en gång faller jag in under facket amatör för det vet ju alla att man inte tävlar i testad utrustning…)
  • har jag annullerat en cykelbeställning från Rose Bikes
  • har jag beställt en ny cyclocross
  • fick jag spontanpresenter av min man från Leilas General Store
  • fick jag ”krya på dig”-choklad av den samme lite senare på kvällen

  

Masters med test

Fullt fokus på frisim under gårdagens masters. Vi startade med 200 frisim, följt av 4×50 m teknik (25 m teknik, 25 m dps). Här fick jag fin feedback när jag körde en teknikövning och ska försöka etsa in i minnet hur det ska kännas när jag simmar tekniskt bra.

Därefter var det dags att genomföra 12×50 m på tid för att se vilka i teknikgrupp som kan flytta upp i tävlingsgrupp. Förkunskapskrav är 12×50 med start 1:00. Jag och Nina bestämde oss för att testa att köra start 1:00. Vi simmade i slinga och dessvärre hamnade vi efter ett par simmare som simmade långsammare än oss vilket resulterade i att vi var tvungna att bromsa. Redan efter fyra vändor var vi tvungna att släppa 1:00-starterna pga att de före oss inte simmade tillräckligt fort. Vi bytte bana och körde på men eftersom det redan var kört och stökigt som bara den så gick vi över till starttid 1:10. Jag tror vi hade klarat oss igenom 50:orna på utsatt tid om vi hade legat rätt i slingan.

Efter testet fick de som ville träna startdyk och även ta tid på 25 och/eller 50 meter. Jag utmanande mig själv att testa både startdyk och tidtagning på 25 m. Att starta från pall och sedan maxa 25 m är helt nytt för mig, men det var riktigt roligt. Extra peppande eftersom vi blev startade två och två med visselpipa och således fick träna både reaktion och att ”tävla” mot varandra.

Ljust ute kl 21.20

30×50 meter

För bara något år sedan hade jag fått en kallsup av att få reda på att jag som huvudserie under ett simpass skulle köra 30×50 m frisim. 30 st intervaller känns rätt saftigt oavsett disciplin men just igår tog jag det hela med ro. Kanske för att jag hade trevligt sällskap av Nina. Övriga deltagare på vår bana valde att köra 

För att göra vårt 50-pass mentalt överskådligt bröts det ner till 3x10x50 m. Första omgången skulle simmas sammansatt utan hjälpmedel. Därefter var det på med (djävuls)fenor och sist ut tog vi hjälp av flytdolme.

Jag hittade ett perfekt flow i den sammansatta delen som höll i sig en längd in på (djävuls)fensimmet. Det är helt sjukt att jag aldrig tar mig över den där tröskeln. Visst gick 50-orna med fenor snabbare än de utan, men jag var inte i närheten av att hänga med i Ninas tempo. Hon var snäll och väntade in mig så jag slapp känna mig helt värdo. 

Skämt åsido, jag känner mig rätt nöjd med att ha pressat mig igenom 500 meter fensim i survival mode.  

   

Rock’n’crawl, öppet vatten och trösklar

Busy bee, busy days. Precis som det ofta är såhär i maj så hopas aktiviteter, träningar och roligheter. Under det senaste dygnet har jag hunnit avverka aktiviteter som nästan skulle kunna fylla en vecka.
 

Har HCM-scannat Ronja för att säkerställa att hon har ett friskt och fint hjärta inför den tilltänkta parningen. Om allt går som det ska så siktar vi på att försöka para fröken runt midsommar. Det är många prylar som ska falla på plats och jag känner mig lätt bortkommen i denna djungel av tester och förberedelser för att försöka skaffa kattungar. Jag är dock lyckligt lottad som har Ronjas fantastiska uppfödare att rådfråga. Vete tusan hur jag skulle få koll på allt utan hennes expertis. Nu återstår blodprov, utställning och löp.

Lowa trotsade regnet och hoppade och hoppade…

  
Samma eftermiddag som veterinärbesöket hade vi träningstillfälle nummer tre i friidrott för barn födda 2007. Det är så otroligt roligt att vara med som tränare. Det gäller dock att kunna improvisera och detta fick jag och de andra tre tränarna praktisera när det fullkomligt vräkte ned efter knappt 30 minuter av träningen. Ingen hit att hoppa höjdhopp på en matta som är som en mindre pool med regnvatten. Barnen höll gott mod och humör och jag ser fram emot de kommande träningarna.

   
På kvällen skippade jag masterssimning till förmån för den rock’n’crawl-kväll som Medley anordnande i Mörbybadet. Om det var så mycket rock som skvalade ur högtalarna kan vi diskutera men det var gott om plats och jag, Maria, Theresia och Sofia körde ett trevligt pass som gav mig en liten boost. Det är så jäkla lätt att simma i 25:a i jämförelse med 50:a och längderna avverkas i ett nafs. (Att det tyder på att jag har viss bristande teknik som ger sig till känna när jag inte får dra nytta av de extra frånskjuten…det väljer jag att bortse ifrån just i detta nu).

    

Startade denna dag okristligt tidigt med att möta upp samma donnor som under simmet igår (plus Malin och Mårten). Denna gång vid Café Sjöstugan vid Brunnsviken för att chocka kroppen med mer öppet vatten-simning. Runt tio grader även denna gång och jag tyckte det kändes lättare än senast. Klart det var kallt, men jag var betydligt mer mentalt förberedd denna gång och tyckte inte att det var så farligt. Skakade dock rätt friskt efter den korta simturen och var tvungen att duscha varmt och därefter bädda ner mig för att återfå normal temp i kroppen. Ser dessa tidiga dopp som självförtroendebyggande och mentalt stärkande. Vi snackar ingen egentlig distans men i detta skede känns inte det som det viktigaste.

Sofia var vänlig nog att låta oss andra hoppa i först. ;)

Sofia var vänlig nog att låta oss andra hoppa i först. 😉

Sist jag simmade ute var jag sänkt resten av dagen. Idag har jag haft ett flow och drog denna veckas tröskelintervaller på eftermiddagen. Ca 15 min uppvärmning, 5×800 meter i tröskelfart och sedan lugn nedjogg. Jag jobbar med att bygga löpsjälvförtroende och känner att det omtag jag tagit de senaste veckorna ger utdelning. Känner mig stark och stabil. Även om jag behöver pusta lite efter mina intervaller.