Maxad mix

Under senaste mastersonsdagen så fick jag praktisera alla fyra simsätt och ungefär lika spännande, pirrigt och roligt som det var att lära sig crawla, är det nu att träna fjäril. Första gångerna ägnade jag mig åt någon sorts sprattlande överlevnadssimning. Nu blir det bättre för varje gång och det är fjärilssimmet som ger den största kicken just nu. Crawl har istället börjat kännas trevligt, tryggt och lite bekvämt, i jämförelse.

Känslan av att känna hur fjärilskickar och armtag synkas och hur jag får ett nästintill magiskt och överraskande driv framåt är fantastiskt. Jag är en junkie för att lära mig nya saker, det är där jag finner störst motivation.

Har svårt att avgöra om bröst- eller ryggsim ska få hamna på min jumboplats över simsätt. Bröstsim känns trist, jobbigt och ineffektivt. Liten utdelning för mycket jobb (vilket antagligen pekar på avsaknad av teknik snarare än att simsättet i sig skulle vara dåligt). Mitt ryggsim ska vi inte alls tala om då det är bedrövligt och ångestframkallande. Skitjobbigt helt enkelt.

2015/01/img_4854.jpg

Tankar att tro på

”Don’t believe in everything that you think” är visdomsord som jag hittade i en påse Yogi-te. Orden träffade mig och även om jag litar på min intuition och känsla så poppar det ibland upp tankar som inte är verklighetsförankrade.

Igår tacklades jag med tankar kring min mastersimning. Inte min simning generellt utan just måndagspassen med mastersgruppen. Jag upplever passen som rätt hårda eftersom det är lång bana, många är snabba och det blir en viss del ryggsim. I avsaknad på teknik så tar mina ben slut när vi ryggsimmar och det sitter sedan i passet igenom.

Förra veckans pass blev något av en negativ upplevelse eftersom jag inte lyckades ta mig igenom hela passet. Kroppen sa stopp och jag bröt i förtid. Här skulle man kunna tänka att det faktiskt är vettigt att bryta om kroppen inte är helt hundra. Istället kände jag mig dålig och började tuta i mig själv att jag inte hör hemma i gruppen. Det är sådana tankar som jag inte ska tro på.

Istället för att ge upp i detta läge valde jag att möta nervositet och rädsla och gå till träningen igår. Det gick bra och nu jobbar jag vidare på att avdramatisera dessa måndagspass.

Med det sagt. Om något inte går som du hade hoppats. Våga prova igen.

2015/01/img_9334.jpg

Simma, simma, simma

Tre dagar i rad fick jag till simpass. Det är nästan lite fantastiskt och borde nog firas.

Torsdagen bjöd på ett kortare men ack så fint pass i Tibbles 50-metersbassäng. Hittade ett tröskelpass på nätet som jag anpassade en aning för att passa mitt tempo och den tid jag hade till mitt förfogande. Det kändes härligt att få träna och efter att ha upplevt obalans i både kropp och själ under den senaste veckan så var det extra välkommet. Både simning och löpning har en nästintill meditativ effekt på mig vilket ger mig ett lugn.

2015/01/img_4504.jpg

På fredagen var det simning i en ny simhall och av det socialare slaget. Denna gång 25-metersbassängen i Vasalund och sällskap av Sofia och Theresia. Sofia körde hårda tröskelintervaller och Theresia och jag tog oss an ett tufft fartpass. Jag passade på att njuta av att simma kort bana eftersom jag ofta simmar i 50-metersbassäng.

2015/01/img_4556.jpg

Lördagen blev om möjligt ännu mer social när Sofia och jag körde simpass med Stockholm triathlon. Inte lika lång simning som dagarna innan, men roligt och upplyftande att mingla och framför allt att simma och få känna sig riktigt duktig och kontrollerad. Det känns som att det var igår jag tog mina första stapplande simtag men samtidigt inser jag att jag har kommit långt på de två år som har gått. Det märks framför allt i att jag känner mig lugnare och stabilare i min simning plus att känslan för olika farter börjar sätta sig.

Hur firade jag då dessa tre glada simdagar? Jo, jag sprang långpass med den här galningen i Ursvik :).

2015/01/img_4625.jpg

2015/01/img_4613.jpg

2015/01/img_4631.jpg

I en simhall

Jag har varit låg idag. Kan inte peka på någon egentlig anledning, vilket kanske hade gjort det hela lite lättare att möta. Hade sneglat lite på att haka på Sofia och simma men kände redan igår att jag inte skulle orka ta mig upp och iväg. Istället planerade jag och M att besöka badhuset med barnen och att där turas om att simma ca 30 min.

Vi kom till badhuset och det var en miljard människor där men vi lyckades klämma oss ner i en av de varma poolerna för lite plask. Efter en stund pinnade jag över till bassängen för motionssimning och simträning. Hittade en tom bana och körde igång mitt minipass.

  • 2×100 m uppvärmning
  • 4×25 med fartökning för varje 25:a
  • 8×50 start 1:10
  • 100 avbad

Under min tredje 25:a med fartökning så dök plötsligt en bröstsimmare upp mitt i banan och tyckte att vi skulle samsas i någon sorts slowmotion-simning. Well, jag kom fram till att det lättaste sättet att undvika konflikt var att jag helt enkelt flyttade till en av de andra tomma banorna. Under mina 50:or tyckte två tjejer att det var lattjo lajbans att hänga på linorna och kasta sig mellan linorna över min bana precis innan jag passerade. Varje gång. Tills jag till slut nästan simmade in i en av tjejerna och därför röt åt dem att flytta på sig. Vilket de då raskt gjorde.

Jag kan inte förstå varför sociala samspel ska vara så svårt bara för att man råkar vistas i en bassäng. Det är som att vanligt hyfs och vett sätts ur spel i samma stund som folk kliver in i en simhall.

Imorgon är en ny dag, over and out.

Frisimsbonanza

Jag har börjat vänja mig vid söndagarnas långpanna i bassängen, 90 min med Täby Sim master teknikgrupp 1. Jag brukar vara härligt trött i hela kroppen efter dessa pass.

Trots detta bestämde jag mig för att utmana mig själv och byta till teknikgrupp 2 för att få mer fart och längd i mina pass. Förutsatt att coachen bedömde att jag skulle klara det. Förra veckan testkörde jag och formligen smög mig ner i vattnet av nervositet som fick ett extra påslag när jag insåg att vi skulle simma i 50-metersbassäng.

Jag brukar simma 50-metersbassäng när jag simmar själv också men det här var annorlunda. Högt tempo bland medsimmarna medförde högt tempo för mig. Långa (och många) intervaller både med och utan fenor. Det var lite som en käftsmäll, fast en trevlig sådan (dock tveksamt om det finns sådana). Jag var nog lite chockad efteråt och även om det kändes bra och som att det här kommer att kunna ta min simning till nya nivåer så blev jag osäker. Fixar jag verkligen det här?

Jag svajade i min övertygelse och fick tvinga iväg mig själv igår. Tryggt och bekvämt mot nytt och okänt. Not really my thing. Men jag gick dit och dränkte de demoner som jag bar med mig. Jag kände mig stark, det var roligt och det gav en kick utan dess like. Jag känner redan att jag tagit ett kliv över osäkerhetströskeln.

/home/a/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_3893.jpg /home/s/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_3740.jpg

Uppstyrt med kvalitet

Jag behöver disciplinerad och målinriktad träning för att den ska bli kvalitativ. Detta är en av anledningarna till att jag simmar med en mastersgrupp en gång i veckan.

Första gången jag var med så låg en del av min nervositet i att jag aldrig hade simmat fjäril och enbart testat ryggcrawl ett par gånger. Det har inte gått många veckor, men redan nu känner jag att jag gör framsteg.

För fjärilssimmet så kör vi alltid en serie om ca 12×25 m med fenor. Vi bygger successivt upp svårigheten på övningarna under serien och avslutar alltid med sammansatt fjäril för de som vill. Vi börjar alltid med enbart kick längs botten och då gäller det att hushålla med syret.

Igår så körde vi totalt 16×25 m med olika fjärilsdrills där de sista 6 handlade mycket om andningskontroll. De två avslutande gick ut på att simma sammansatt fjäril så långt som möjligt utan att andas och jag blev själv överraskad när den bortre kanten plötsligt dök upp. Jag hade tagit mig 25 m med kick och armtag.

Det är rätt häftigt när man känner att man kommer in i ett flow och känner hur koordinationen sitter. Fick dessutom fin positiv feedback från en av mina bankompisar. Sedan kan man ju fråga sig varför jag ska simma fjäril (om man bortser från att det är coolt). Jag är övertygad om att den variation de olika simsätten ger mig resulterar i att jag blir en bättre simmare totalt. Oavsett vad jag väljer att simma. De olika simsätten bygger styrka och en förståelse för hur jag hittar kraft i draget och minskar motstånd och energiförlust. Jag får dessutom träna andningskontroll i diverse olika former vilket kommer hjälpa mig i min löpning.

Jag är glad att jag utmanar mig själv med en mastersgrupp och efter samtal med coachen så har jag bestämt mig för att börja träna med en snabbare grupp nästa termin (om det finns plats).

IMG_3450.JPG

IMG_3448.JPG

Kameleont eller superhjälte

Tänker ibland att jag är som en kameleont. Jag smälter in och anpassar mig efter den plats där jag befinner mig för tillfället. Eller så är jag superman (woman?) som i ena stund jobbar som IT-konsult för att i nästa stund slänga på sig manteln och riva av en swimruntävling eller springa ett marathon.

Igår sprang jag tunnel run (10 km) i Norra länken och idag svidade jag om till kattutställare. På kvällen idag gör jag ytterligare ett byte och blir masterssimmare i 90 min.

IMG_3401.JPG

Heldag i bassäng

Höstlov med tjejerna och vi har haft en härlig dag på badhuset. Lowa simmar obehindrat och Wilja körde en våga-vägra-puffar och ville köra utan hon med. Vi hängde i den varma bassängen där lillfia bottnade när hon stod på tå. Känns som att hon är bra nära att knäcka simkoden för hon tar sig fram väldigt fint under vattnet.

Väl hemma var jag tvungen att ta en powernap och jag har blivit något av en mästare på att somna kvickt. Var verkligen slut efter att ha varit ensam och på helspänn med två barn på badhuset. Lowa tyckte jag var tråkigaste mamman i världen när jag sa att jag ville vila en stund.

Lyckades dock hämta mig lagom till Sofia frågade om jag ville hänga med och simma. Nytt badhus, annat fokus. Vi körde ett Hassepass med fokus på grepp och drag och det rev vi av relativt snabbt. Det är bra trevligt att köra tillsammans.

Älska lata, men ändå aktiva dagar.

IMG_2935.JPG

Supersöndag

Startade med 10 km löpning för att inte missa mitt mål om minst 20 km/vecka. Tycker att löpningen har svängt och att den nu känns mer angenäm igen. Svackan kan ha berott på stress och vad som kändes som tusen timmar på resande fot. Två veckor, fyra städer i fyra olika länder.

På kvällen var det dags för 90 min masterssimning. Ny grupp, ny nervositet. För några år sedan hade det suttit långt inne för mig att ge mig i kast med något liknande. Nu är jag nervös men samtidigt tillräckligt trygg för att även känna mig förväntansfull.

Vilket pass det blev. Det var fullt ös med en härlig mix av frisim, bröstsim och fjäril och jag tror att det kommer att ge mig en skjuts i min simning. Det var dessutom roligt hela vägen rakt igenom och jag riktigt längtar efter nästa söndag.

IMG_2918.JPG