En del av förra veckan gick åt till förberedelser inför fredagens Amfibiemannen. Det skulle bli tokvarmt och varningar gick ut om att det var dumdristigt att springa utan att ha med sig egen vätska längs banan. En halv dag gick således åt till att jaga Soft flasks som vi kunde trycka in under dräkten. I övrigt klippte vi våtdräkter och testsimmade utrustningen.

Hade svårt att inte vara nervös inför fredagen och sömnen blev sådär natten mellan torsdag och fredag. Jag var mest nervös för värmen eftersom jag har lätt för att få problem med huvudvärk och mage. Jag har svårt att springa i värme redan som det är och jag visste att det skulle bli extra tufft med en våtdräkt på kroppen. Detta skulle även bli Martins allra första långlopp längre än en halvmara och det var svårt att veta hur hans kropp skulle reagera på energiintag och att vara ute så pass länge.

På fredag morgon åt vi en ordentlig frukost och packade med oss en second breakfast att äta på plats. Vi samåkte med Sofia och Linda ut till Räfsnäs brygga och stämningen var på topp. Väl ute på Lidö plockade vi upp startkit och letade upp en plats i skuggan för att förbereda utrustning och peta i oss lite lättare medhavd mat. Efter den obligatoriska säkerhetsgenomgången var det bara att kitta på all utrustning och bege sig till startområdet ca 600 m längre bort. Svetten rann längs benen och jag längtade efter att starten skulle gå och vi skulle få komma iväg.

Starten gick och vi stack iväg på den dryga 2 km långa löpningen. Detta var den enda sträcka vi inte använde draglina. Vi kom överens om att försöka cabba på i farten när det var ca 400 m kvar till vattnet. Det visade sig vara svårt och jag hade stora problem med att få på våtdräktsärmar och framför allt att dra upp dragkedjen. Vi var därför tvungna att stanna upp lite innan vi slängde oss i för den första 1100 meter långa simningen, bl a för att koppla ihop oss med draglinan. (Draglina är tacksamt av flera anledningar. En fördel är att den som ligger bakom slipper navigera och kan dra nytta av draget från personen framför. Man har dessutom koll på att man inte tappar bort varandra i vattnet.)

Vi hade redan innan bestämt att jag skulle försöka dra så mycket jag orkade på simningen medan Martin skulle dra på löpningen. Jag är ingen snabb simmare men jag skulle vilja säga att jag är en jämn och stabil simmare som kan mata på under en lång tid.

Jag tyckte att den första simningen gick riktigt bra. Kände mig lite yr och vilse vid något tillfälle eftersom det guppade lite men vi tog oss hela tiden framåt. Det mest fascinerande var när de första herrlagen svischade förbi som små motorbåtar. Vilket tempo.

Upp på Idö och löpning i drygt 3 km. Vi valde att inte cabba ner och det var varmt men det kändes som att det hade gått åt energi och värme att fippla med dräkten också. Löpningen var vacker och det enda som störde var alla flygfän och då framför allt bromsar som envisades med att bitas och surra runt huvudet på en. På ett ställe vadade vi och det kändes som ett roligt avbrott. Martin låg hela tiden framför mig och drog mig med linan. På flera ställen blev vi påhejade av folk på öarna och vissa förbarmade sig och bjöd på vatten. Vi drack på alla ställen och passade även på att svalka huvudet.

Det var några kortare löp- och simsträckor innan det var dags för den fruktade Arholma-löpningen. Nästan 5,5 km i stekande sol och våtdräkt var inte att leka med men jag tyckte löpningen gick fortare än jag hade trott. Efter ca 2 km började vi möta lag som var på väg tillbaka och jag är grymt imponerad av den fart dessa lag hållet både på sim och löp. Dessa lag hade tillryggalagt ca 7 km längre löpning och en simning på ca 700 m.

Jag sneglade på klockan och kände mig trygg i att vi skulle klara vårt första mål för dagen, att nå Arholma Nord innan cut off-tiden på 2:45. Vi hade en halvtimma på oss att ta oss ca 3,5 km. Vips var vi framme vid Arholma handel och vätskekontroll. Jag fyllde flaskor och drog i mig sportdryck och GT-tablett. Tryckte lite bar och en apelsinklyfta också.

Efter vätskestoppet fortsatte vi mot Batteri Arholma och det var så underbart svalkande att springa in i berget. Spiraltrapporna upp ur berget var mindre roliga.

Väl ute var det dags för simning eftersom vi lyckats glida in vid checkpointen innan snöret drogs. Simningen gick uselt. Jag hade stelnat till i axlarna under den långa löpningen och hade inte mycket ork eller kraft i draget. Till råga på det så immade brillorna igen och den urusla sikten fick mig att navigera helt åt skogen och vi gjorde vår absolut sämsta simning för dagen.

I vattnet kände jag av en annalkande huvudvärk och insåg att det med stor sannolikhet var ett första tecken på uttorkning. Vätska och energi fick bli mitt mantra när vi nu glada i hågen började vår resa tillbaka mot målet. Vi höll humöret uppe och vid vätskestationen blandade jag till en resorb med hjälp av en funktionär. Var skakis och hade lite dålig kontroll över finmotoriken vid det här laget.

Vi cabbade ner och tog det lugnt på vägen tillbaka. Löpningen gick rätt tungt och vid några tillfällen hade jag svårt att lyfta på fötterna. Det märktes att även Martin var trött men han kämpade på med mig i lina bakom. Tänk dig att du springer med någon som bromsar dig med en gummilina hela tiden. Jag försökte springa på men kan erkänna att det var grymt skönt att känna Martins draghjälp.

Inför sista simningen kändes det otroligt skönt att få komma i vattnet. Näst sista löpningen på Idö var galet varm och vid ett tillfälle kändes det som att mina ben skulle fatta eld. Jag stretade på och trots att vi blev omsimmade väldigt ofta så orkade jag inte bry mig. Nu ville jag bara i mål.

Vi tog oss upp på sista löpningen och bestämde oss för att springa hand i hand in i mål. Vi skulle fixa mål nummer två för dagen, att klara hela banan och med gott humör.

Känslan att gå i mål var fantastisk! 5:51 minuter en stekhet sommardag ute i skärgården tillsammans med min man. Vilken grej! Jag är otroligt tacksam över att få dela upplevelsen med Martin och stolt över oss. Lite extra över Martin eftersom han inte hade några längre tävlingar i bagaget.

Amfibiemannen, till nästa år ska vi slipa på simningen.