Låt mig säga såhär…träningsvärk i rumpa, lår, vader och alla andra delar av benen, blir inte bättre av att sitta still i en bil hela dagen.
Tur att jag gillar träningsvärk och semester!
Blogger Boot Camp 2014
Fartfyllt, inspirerande och kittlande positivt. Så skulle jag vilja sammanfatta gårdagens Blogger Boot Camp i KTH-hallen.
Måste börja med att erkänna att jag var lite nervös och pirrig inför dagen. Har hört så mycket positivt om BBC men hade ändå svårt att veta vad jag skulle förvänta mig.
Jag kickstartade dagen med ett löppass med Malin Ewerlöf Krepp och detta var ett av dagens bästa pass. Både Sara och Sofia var med ute i spåret. Kände att mitt självförtroende som löpare växte och att jag fick med mig många matnyttiga tips när det kommer till löpskolning.
Inför pass nummer två svidade jag om till kompressionsbyxor eftersom jag räknade med ett tufft Casall HIT-pass. Passet var upplagt som en cirkel där man fick möjlighet att testa Casalls olika träningsredskap. Man jobbade i par och jag teamade upp med Kicki. Det var roligt och svettigt, om än något många stationer.
Inför Lovisa ”Lofsan” Sandströms pass Walking Bad bytte jag topp för att hämta lite nya mentala krafter. Lovisas pass var också en av höjdpunkterna på dagen och detta tillsammans med Malins pass hamnar på delad förstaplats. Passet fokuserade på ben och varvade explosiva och stabiliserande övningar i intervallform. För att krama ur det sista ur benen så avslutade vi med intervaller på 3×3 min där grodhopp, utfallshopp och baklängeshopp varvades med snabba rusher. Kände att jag gav allt och det var extra peppande med Lovisa som pushade och instruerade under intervallerna.
Dusch och lunch var mer än välkommet efter dessa tre pass. Vi det här laget var jag rätt skakis och hade dessutom börjat förlora rösten. Efter lunchen med ett gäng lofsianer så var det dags för löpning igen. Jag kan ärligt säga att det var ett misstag att ge mig ut på detta pass. Innehållet var snarlikt Malins pass vilket fick min mentala pepp att svaja. När det gällde fysiken så var mina ben så pass slutkörda vid det här laget att det inte fanns mycket kvar att ge. Det var helt enkelt väl optimistiskt och naivt att tro att två löpintervallspass och två pass funktionell styrka i rad skulle vara realistiskt.
Tillbaka in för dusch innan lugnare meditation stod på schemat. Det var lite knepigt att finna ro i meditationsrummet eftersom det var trångt och ljuden från stora hallen hördes väldigt tydligt. Ändå en trevlig bekantskap och ett välkommet avbrott från de fysiskt krävande aktiviteterna.
Avslutade dagen med passet flow and grace med Jessica Clarén. Fick chansen att sträcka ut och landa i dagen.
Hann dessutom mingla med de olika sponsorerna. SodaStream bjöd på smaksatt kolsyrat vatten, Gainomax hade en banan-till-Gainomax-maskin, Holistics bjöd på nyttiga snacks, Kettleworks bjöd på en kettlebell-tävling, Safe hade en burpee-utmaning och Casall sålde kläder till mässpriser och hade en squat-tävling.
Lärdomar från dagen är att
- Ha med många ombyten
- Organisera ombyten i olika påsar
- Varva träningspass med föreläsningar
- Ta med mellis
- Räkna med att vilja duscha ett par tre gånger
Jag fullkomligt älskade att få gotta mig i träning och inspiration en hel dag. Det var dessutom roligt att vara tillbaka i mina gamla hoods eftersom jag brukade träna i KTH-hallen när jag pluggade till civilingenjör.
Sneak peak – Röhnisch success
Röhnisch bjöd igår in till ett smakprov på deras nya löparskola som lanseras den 23/3. Löparskolorna är framtagna av kvinnor och för kvinnor (till skillnad mot många av de andra program som finns på marknaden).
Jag har själv funderat på varför jag inte uppnår de resultat jag strävar mot när jag följer olika program. Det var först när jag läste följande inlägg hos allakantrana.se som jag fick en liten aha-upplevelse. Vi är alla olika och har olika behov för att få den utväxling vi vill ha av vår träning.
Under eventet igår så fick vi en inspirationsföreläsning av Lofsan kring olika typer av mål och hur man kan tänka kring dessa. Därefter genomförde vi ett kortare backpass i Tanto och tre prehab-övningar.
Det rådde en positiv stämning och alla tjejer gav järnet i backarna. Jag älskar när det bubblar av inspiration och pepp.
Lovisa berättar hur vi ska tackla backarna.
Kicki och Sara blir inspirerade.
Lovisa föreläser.
Zinken – lunchintervaller
Nu var det ett tag sedan jag gav mig i kast med 200-ingar och det krävdes en mental kamp för att övertyga benen om att springa till Zinken.
Flera gånger flög ovälkomna tankar genom huvudet, ”det här är ju fruktansvärt, nästan omänskligt” och ”varför gör jag det här, det är verkligen skitjobbigt och pulsen galopperar (fast jag sniglar mig fram)”. Negativa tankar är min värsta fiende. Försökte tänka bort dem med siktet inställt på hur bra det skulle kännas efteråt. Slängde även in lite tankar i linje med att detta härdar mig och förbereder mig för de utmaningar jag har framför mig. Testade även att slänga in att jag ju älskar löpning och när det bränner i bröstet, men den var långt ifrån övertygande idag.
När det inte går att snacka omkull sig själv så brukar jag försöka hitta nya infallsvinklar. Det vinnande konceptet var att dela upp mina 15 st intervaller i set om 5. Det är lättare att övertyga sig själv och dessutom hålla tempot uppe när målet är närmare. 3 set om 5 st 200-ingar blev plötsligt överkomligt och greppbart.
Kan tillägga att jag är ytterst glad att jag fick med min löparjacka från Casall hem. Det var ytterst nära att en av Zinkens ”hang arounds” tyckte att den skulle följa med honom (istället för att ligga undangömd medan jag kämpade mig runt).
Sol, då åker mina galna brillor fram. Någon gång ska jag unna mig ett par mörka.
Vår i luften
Vår får mig att känna glädje och ikväll var en sådan kväll där jag fick lite försmak på våren. Till att börja med var det ljust när vi åt middag och grannpojken studsade över och frågade om L ville komma ut och leka. Underbart att se dem rusa omkring och jaga varandra.
Sedan snörde jag på löparskorna och gick ut för att springa hem mitt mål om minst 20 km i veckan. Långpasset brukar ju alltid rädda mig över gränsen med råge men denna vecka ställde jag in långpasset pga sjukdom. Under veckan har jag samlat ihop drygt 14 km så minst 6 km ville jag springa. Tänkte på det när jag sprang, att jag är en samlare. Jag samlar på kilometrar och mil och på upplevelsen av dofter, ljud och känslan av att springa. Ikväll bjöd upplevelsen på något som kunde likna vårvindar och ett mörkt och tyst lugn när solen gick ner.
Hembakta vaniljbullar
Sedan fredag har jag varit sjuk. Feber och annat krafs och för att fördriva tid har jag bakat bullar. Jag bakar mina bullar med vetemjöl special och med extra mycket fyllning. Eftersom de blir så fantastiskt goda så har jag ålagt mig själv restriktioner när det kommer till bullbak. Jag får inte baka bullar för ofta (oklart hur ofta det är) och majoriteten av bullarna ska in i frysen och inte direkt ner i magen.
Jag tycker bäst om vaniljbullar men eftersom det doftar ljuvligt när man gräddar kanelbullar så brukar jag göra en liten mängd kanelisar också.
Förkylning på intågande
Tungt huvud, täppt näsa, galet trött och en svullen hals. Jag hoppas att fet här blir kortvarigt.
Heppity peppity
Det händer att jag tappar sugen på min träning ibland. När det inträffar är det dags att ta på tänkarhatten och kliva ur lådan. Det finns ofta sätt att hitta tillbaka till motivationen om man vågar tänka nytt.
Det kan handla om att börja springa på känsla istället för att klocka varje steg och hjärtslag eller att testa ett helt nytt gruppträningspass eller kanske att hitta en ny löparkompis. Kanske får man kliva ur sin comfortzone för att hitta peppen och för att ta sig över den där första tröskeln (som ibland är yttepytte och ibland gigantisk).
Vad svamlar jag egentligen om? Jo, jag känner att min simning har stannat av och att jag behöver något nytt för att hitta tillbaka till glädjen. Ett alternativ hade kunnat vara att lägga simningen på hyllan ett tag, men det vill jag inte. Jag vill simma, men jag vill känna att jag utvecklas. Har börjat snegla på en mastersgrupp och kanske är det där jag kommer finna min motivation.
Inga moln på min himmel.
Från depp till pepp
Idag har jag sett solen och det var en liten vitamininjektion. Jag älskar solen. Sedan gav jag mig själv en liten treat i form av en spontan massagebehandling på jobbet. Jag älskar massage (förutom möjligtvis av fotsulorna).
Tillbaka från massagen väntade en semla. Jag älskar mandelmassa. Och nu ska jag få transportlöpa hem. Yes, du vet vad som kommer… Jag ÄLSKAR löpning.
Run the stress away
Jag är inte i harmoni just nu. I korta drag betyder det att jag lätt blir stressad och att jag är omänskligt trött. Det är en trötthet som sömn inte råder bot på. I dessa lägen blir jag känsligare för ljud och vill helst krypa in i ett litet eremitskal. För att inte drunkna i känslan av trötthet behöver jag aktivera mig (vilket kan låta märkligt) men en balansgång mellan vila och aktivitet är ett måste för att jag inte ska rasa totalt.
Var ensam med barnen igår och för att inte bli knäpp av deras ständiga tjafs och bråk med varandra (tänk Clash of the titans i form av trotsig treåring möter sexåring mitt i lilla tonåren) så följde vi med en annan familj till badhuset. Frid och fröjd en liten stund.
När Martin väl kom hem var jag helt slut. För att få släppa på stress och tanka lite endorfiner så sprang jag. Jag sprang för att rensa skallen och ge mig själv lite av en reboot. Vissa skulle inte komma på tanken att springa när de var slutkörda men för mig är det den typen av egentid jag behöver. Få mental vila och bara låta benen löpa. Tittade inte ens på klockan utan lät kilometrarna passera tills jag var hemma igen.
Kampen mot orkeslösheten har fortsatt även idag och att pallra mig ut på långpass satt långt inne. Fick dessutom en påminnelse om livets skörhet när jag såg att en gammal studiekamrat gått bort i cancer. Vi kände inte varandra väl och vi hade ingen kontakt, men det berör när en ung människa somnar in och det blir obehagligt påtagligt att livet är till låns.
Linda Doktár 