Hatkärleken till intervaller yttrar sig i form av att jag fasar inför varje pass som faller inom kategorin. Kärleken infinner sig ett tag efter passet när jag inser att jag mentalt klarar av att stålsätta mig och när känslan av att ha gett järnet ger sig tillkänna.
Etikettarkiv: Löpning
Första intervallerna på länge
Nu när marathonsatsningen är över och min fot sakteliga börjar må bättre så vill jag försöka bli aningen snabbare på kortare distanser, dvs 5 och 10 km. Rotade fram ett gammalt träningsschema och ska försöka följa det.
Först ut var intervaller på 4×4 min med 2 min aktiv vila mellan intervallerna. Värmde upp genom att pinna ner till ip och körde sedan igång intervallerna. Försökte hålla ett tempo mellan 4.30 och 5 min/km. Det är kanske inte så jättesnabbt men med tanke på att det var länge sedan jag körde intervaller så ville jag gå ut lugnt. Det kändes väldigt bra och nästa gång får jag pressa på mer.
Fick även testa min ”nya” pulsklocka som jag fått istället för min gamla Garmin 405CX med defekt batteri. Förhoppningsvis slipper jag batteriproblem framöver.
Simma och springa
Sista (och enda) kombinerade löp- och simpasset inför Ångaloppet med Sofia vid Rösjön. Det blev en timmes träning varav simningen tog stort utrymme. Känns busigt och roligt att få springa i skogen och att sedan slänga sig i vattnet med kläder och skor.
15 km i Icebugs Acceleritas 2
Testade mina Icebugs Acceleritas 2 i Enstas 10-kmspår igår. Ett och ett halvt varv och facit blev inget skav och inga trötta fotsulor. Däremot måste nya muskler ha fått arbeta i dessa minimalistiska skor och idag känner jag att vänstra sätesmuskeln blev lätt överbelastad. Tur man har Ice Power.
En aning bitter
Surar över att jag inte kommer att kunna springa Bellmanstafetten med jobbet och att de Inov8 X-talon 190 jag beställt på nätet var för stora trots att jag mätte fötterna och följde storleksguiden. Enligt guiden ska jag ha storlek 6 eftersom mina fötter är 24,5 cm långa, men när jag provar skorna har jag nästan 1,5 cm till godo. Känns inte som att den här typen av minimalistisk sko ska ha så mycket extrautrymme framtill?
Backe upp och backe ner
Idag pinnade jag ut på lunchen och i väntan på mina nya Inov8 så håller jag mig till asfalt och grusvägar även om jag sneglade in mot lite schyssta skogspartier. Framför allt försöker jag vänja kroppen vid varierad löpning där det går både upp och ner och på olika underlag.
Det man inte har i huvudet…
…får man ha i benen.
Igår lyckades jag åka ifrån min plånbok med SL-kortet. Fick surt nog pröjsa en sms-biljett på Roslagsbanan på väg till jobbet och var inställd på att göra detsamma på vägen hem. Tills jag kom på den brilljanta idéen att jag kunde springa hem tack vare att jag var klok nog att släpa med mig ryggsäcken med löparkläderna. Det blev dock lite ändrade planer och istället för att springa hem sprang jag till hamnen för att åka ut och möta resten av familjen på Bastuholmen.
Kändes otroligt lyxigt att få springa knappa 12 km för att direkt därefter kunna svalka sig med ett dopp i Stora Värtan. Det är lite som en dröm som går i uppfyllelse för varje gång jag är ute och springer när det är varmt så avundas jag alla dem som har pool att svalka sig i. Jag älskar att bada i hav och sjö, det känns så otroligt uppfriskande.
Lowa premiärbadade från bryggan med mig och hon är inte det minsta rädd för vatten. Kastar sig orädd i med sina puffar och tycks känna sig helt trygg. Våghalsen Wilja vill ju inte vara sämre så hon envisas med att försöka göra som syrran och kasta sig från bryggan. Det är lite jobbigare eftersom hon ännu inte kan hantera puffar.
Det går utför
Det känns som att jag blir sämre och sämre på löpningen. Har noll disciplin på långpassen och stannar och går i tid och otid vid minsta tecken på ansträngning. Jag vet ju att det går upp och ner under långpassen men jag är mentalt svag och ger upp direkt hi stället.
Kortpassen är hemska och jag får slita som ett djur och får ändå ingen utväxling. Jag måste vara fel ute på något sätt, vad gör jag fel?
Parloppet 2012
Fy fasen vad jag ogillar distansen 5 km i loppsammanhang. Jag ogillade iofs Milspårets 10 km också, så kanske är det lopp jag ogillar!?
Det regnade en del innan start igår, men jag kan tycka att det är rätt härligt att springa i lite regn. Fick provspringa lite av banan när Martin och jag transporterade oss från parkeringen i Haga Norra till starten i Haga Södra. Det kändes bra och jag minns att jag tänkte att jag hade tur som skulle få samma backe ner i slutet av mitt vänstervarv av loppet. Tänkte inte lika mycket på att detta även innebar lika mycket backe uppåt på något annat ställe…
Vi mötte upp Johan&Jessica och värmde upp tillsammans innan vi begav oss till start. Starten gick långsamt trots att vi inte var särskilt många och banan var bred. Jag kryssade fram mellan människorna och känslan var inte alls samma som på Milspåret. Här rusade jag förbi istället för att bli omrusad. Höll ett fint tempo strax över 5 min/km och var förvånad över hur bra det kändes trots ömma och trötta ben efter söndagens 30 km.
Allt var frid och fröjd och efter ca 2 km började jag hålla utkik efter Martin. Skulle tippa på att vi möttes ungefär halvvägs, men sedan tog det tvärstopp i två mördarbackar, varav en brant rackare ute på gräsmattan. Kan tänka mig att det är en finfin pulka-backe på vintern men det var långt ifrån en trevlig lutning (eller underlag) för löpning under ett lopp. Jag ville kräkas och min princip att inte vika mig och gå under ett 5 km-lopp var bara att glömma. Hade jag försökt springa uppför backen så hade jag nog aldrig kommit i mål.
Efter backen var det lite lite mer uppför, men jag tvingade mig själv att springa genom att motivera mig själv med att det snart skulle vara över och att jag aldrig någonsin behöver gå med på att göra om det. Kan tilläggas att även min pulsklocka hade svårt att hantera loppet och därför la av efter drygt 2 km.
Spurtade in i det jag trodde var mål, för att inse att målet var 25 meter längre fram. De sista 25 metrarna gick inte snabbt och jag klockade in på tiden 27:35. Kände mig rätt sur och missnöjd eftersom siktet var inställt på en tid kring 25 minuter, men såhär en dag efter är jag ändå nöjd. Träningen har fokus på långt och långsamt och banan var sjukt mycket jobbigare än Bellmanstafetten förra året.
Martin och jag slutade tillsammans på plats 182 av ca 600.
I mixed-klassen slutade jag på placering 666 (av ca 1200)…vilket får symbolisera det här loppet. Ett djävulslopp. 🙂
Milspåret 10 km
Sprang Milspåret igår och det var mitt allra första lopp på en distans längre än 5 km. Jag var inte särskilt nervös innan eftersom jag vet att jag ska klara att springa en mil. Det är ju bra mycket kortare än mina vanliga långpass. Tyvärr så ska det gå bra mycket fortare än mina långpass och min löpträning har inte innehållit några kvalitetspass det senaste halvåret. Något jag led av under loppet.
Jag låg och kämpade på sjuk hög puls under hela loppet och det var rent ut sagt hemskt. Försökte peppa mig själv men de tankar som tog fäste hos mig var de som handlade om att det skulle vara över. Kände mig dock förvånansvärt fräsch efter loppet och tack vare det så kan jag nog tänka mig att göra om det hela. Får se det som ett träningspass snarare än ett lopp. 58:05 blev den officiella tiden.
Linda Doktár 