Etikettarkiv: Löpning

Mosad

Publicerat i Träning av

Min första tvåmilare avklarades med en stor dos envishet och sällskap. Ytterst tveksamt om jag hade orkat pressa mig uppför den fruktansvärda backen från Brunnsviken och upp mot Bergshamra eller dödens backe förbi DS upp mot Mörby utan draghjälp från Sofia. Den första backen är brant som tusan och den andra är oändligt lång och seg. I hate it! (Men jag fixade det.)

För att gnälla lite mer så var underlaget vidrigt. En decimeter iskall snömodd varvades med blankis med ett tunt lager vatten. Den sista kilometern var längre än en mil och gick på ren viljestyrka. Någon löparnjutning var det inte tal om.

Väl hemma var det otroligt skönt att ta av de dygnsura strumporna och ta en varm dusch. Den varma duschen rådde dock inte bot på mina blåa läppar så idag fick bastun komma till nytta.

Sightseeing till fots

Publicerat i Träning av

Långpassade alldeles solo med en ljudbok som enda sällskap idag. Målet var att klara ca 15 km, men någonstans långt inne viskade den envisa sidan av mig att jag skulle försöka nå 19 km. För att bevisa för mig själv att jag kan, även utan sällskap. Tack vare mitt och Sofias tidigare långpass så visste jag att det var möjligt rent fysiskt och psykiskt.

Löpningen kändes bra idag även om underlaget var lite sådär. En något värmande sol i ansiktet och lätta ben som jobbade fint. Jag drack både energidryck och vatten under passet men dessvärre protesterade min mage efter drygt en mil. Lyckades dock få ihop mina 19 km. Nöjd, stolt och trött.

Kort löpning med broddar

Publicerat i Träning av

Stack ut för att testa broddarna på en liten runda igår. Det tog inte lång tid innan jag höll på att bli galen för att broddarna envisades med att åka av högerskon med ojämna mellanrum. Det blev många stopp och jag fick inte alls något flyt i löpningen. Tyckte dessutom att jag blev kall om öronen och fick känningar i mitt tidigare skadade vänsterknä. Löpning på vintern är inte särskilt roligt och jag känner mig långsam och skröplig och längtar till barmark, vår och lätta snabba löpsteg.

Kakberg och långpass

Publicerat i Träning av

Trots att jag i helgen fick äta stora mängder American cookies, tårta och choklad så känner jag mig lite nere och sliten. Söndagens långpass var tungt med -10 grader och packad och hal snö. Sofia och jag tog ett varv runt Brunnsviken och jag frös inte så farligt under passet, men väl hemma hade jag svårt att få upp värmen igen.

Trots lång och varm dusch var jag blå om läpparna och jag känner mig fortfarande frusen och på gränsen till sjuk. Kanske tar långpassen för hårt på mig?

Blånagel, migrän och blodsmak i munnen

Publicerat i Träning av

Jag är lite skadedrabbad för tillfället. Har bland annat dragit på mig en härligt blå nagel på en stortå efter mitt långpass i söndags. Har googlat lite på det hela och jag verkar inte vara den första löparen som drar på mig det. Lär ju inte vara den första gången heller.

Igår hade jag tänkt springa men jag var helt slut på kvällen så jag hoppade över det. Det var nog tur för idag gjorde jag innebandypremiär och min första spontana tanke var att det var jättekul men väldigt, väldigt jobbigt. Såhär i efterhand har jag börjat fundera på hur kul det egentligen kan ha varit med tanke på hur jobbigt det faktiskt var. Det var blodsmak-i-munnen-jobbigt och värre än det värsta intervallpass. En timme av intensiv innebandy med lag om fyra spelare och inga avbytare… Nåväl, det gjorde säkert någon nytta för min kondition.

Tyvärr blev även kvällens löppass inställt men denna gång på grund av ett ordentligt migränanfall. Det var länge sedan jag blev så sänkt som idag och jag var tvungen att be Martin möta mig för att jag inte kunde köra bilen hem. En Voltaren T, vila och mat har fått mig på fötter igen.

Nu blir det ett par avsnitt av Sons of Anarchy innan det är dags att sussa.

Hurra

Hurra, för det är min födelsedag!

Dagen startade med frukost och sång (från enbart Martin eftersom barnen inte riktigt stämde in i sången som det var tänkt). Lyxfrukost med god smörgås, kaffe, juice, vindruvor och American cookies (to die for).

Fick ett presentkort på personlig löpträning med Fredrik Zillén. Här ska det slipas på löpteknik och löpekonomi.

Dagen har fortsatt i trevlig form med att jag blev bjuden på lunch av vår säljare. Ikväll vankas det dessutom någon form av restaurangbesök med familjen.

När det gäller åldersnoja så lyser den än med sin frånvaro. Jag känner mig stark och fick ett fint kvitto på att jag klarar en hel del när jag i söndags hängde med Sofia ut på långpass. Jag har haft lite problem med att hålla ett bra tempo och framför allt att hålla motivationen uppe när jag sprungit på egen hand. Oj vad fantastiskt bra det gick med Sofia som utomordentlig farthållare och peppare i sega uppförsbackar. Vädret var strålande och sällskapet trevligt och vips så hade vi tagit ett varv runt Brunnsviken och klockade in 19 km (!) på två timmar. Allt utan paus och vila.

Jag var endorfinhög resten av den dagen och lever fortfarande i ett litet lyckorus. Ser riktigt fram emot nästa långpass.

20120131-141735.jpg

20120131-141806.jpg

Betongklumpar

Idag har det känts som att jag har släpat runt på mina ben, snarare än att de släpade runt på mig. För att inte tala om känslan av att ta sig upp för alla trappor på jobbet. Ouch.

Vadan detta då? Jo, igår stack jag ut på en liten löprunda i snömodden och nog fick jag jobba för mina 7 km. Det var tungt att springa i snö som halkade runt under fötterna och jag fick jobba hårt med hela kroppen för att parera det hala underlaget och inte tappa fotfästet.

Kändes som att knäna tog rätt mycket stryk och idag ömmar det fint i alla delar av benet.

Idag är en annan dag och inte vilken dag som helst. Fredag firas med italiensk paj och kärleksmums. Allt står och bubblar i ugnen.

Skjuts in i ugnen…

20120127-171350.jpg

Långpass, min utmaning

Publicerat i Träning av

Igår var det dags för ett längre löppass igen och jag byggde upp massa nervositet innan. Jag har svårt att komma över 13 km utan att storkna och jag misstänker att det beror på flera faktorer.
1. Jag måste hålla ett lägre tempo för en lägre puls som jag orkar arbeta på längre.
2. Jag måste ladda med mer energi innan.
3. Jag behöver jobba på den mentala biten.

Jag pinnar alltid på i ett på tok för högt tempo och inbillar mig att eftersom det känns bra de första kilometrarna så kommer det fortsätta kännas bra. Så är såklart inte fallet eftersom jag då jobbar med en för hög puls. Att min hjärna dessutom är inställd på ”snabbt är bra” funkar inte så bra i det här sammanhanget.

Jag är ganska säker på att jag är en bättre kortdistanslöpare än en långdistansare. Det var ju på de riktigt korta distanserna jag var bäst under min korta friidrottsperiod i mellan-/högstadiet. Det betyder dock inte att det är omöjligt att lära sig att springa långt och länge. Är man målinriktad och envis så går det mesta.

Det värsta är att jag kommer hem och känner mig dålig för att jag inte lyckades springa 15 km. Det är här, samt innantill passet, som den mentala biten kommer in. Jag tycks ha nått en tröskel i min löpning och det är nu jag behöver jobba för att ta mig över den.

Jag kan, om jag vill.

Kvalitet och kvantitet

Publicerat i Familjen, Mat, Träning av

Vilken fantastisk tredagarshelg. Fredagen bjöd på efter-julglögg, för hela familjen, hemma hos en av mina kollegor. Vi fick njuta av belgiska våfflor med goda pålägg i form av lufttorkad korv, parmaskinka, avokado, lax, gräddfilsröror samt sylt och Nutella (för den med smak för sötsaker). Det var en hel del andra barn och tjejerna verkade trivas bra. Vi var inställda på en kortare visit men med trevligt umgänge och god mat blev vi kvar i nästan fem timmar. Min planerade löpning om sex km fick utgå.

Igår var det bad för hela slanten och idag har jag lyckats skramla ihop drygt tretton km i löpspåret. Jag ville variera mig och bestämde mig för att avverka en del av dessa kilometrar i Ensta-spåren. Började med femman och kände mig nöjd över att lyckas reglera tempot så att jag även orkade upp för slutbackarna utan att gå. Fick sedan för mig att även ta ett varv runt 2,5:an och denna första bekantskap var vidrig. Herregud vad den kändes kuperad. Det var upp-och-ned som en berg-och-dalbana och definitivt inget trevligt inslag i ett kvantitetspass. Kan dock tänka mig att den kan vara finfin för kvalitetsträning.

Lowa var även en sväng till farmor och då åkte resten av familjen till centrum för lite reashopping inför min uppdragsstart imorgon. Nu blir det nya tider med en arbetande mamma. Vardagen, here I come.