Saker som gör mig glad här hemma:
-
Bryggkaffe
-
Vårblommor i rabatten
-
Vårsol
-
Äggmålning med familjen
-
Att Lowa lärt sig cykla idag
Den här veckan har varit en riktigt härlig solkavalkad. Jag älskar att ha semester och lite extra lyxigt är det nu när vi har delar av släkten med som kan hjälpa till att passa barnen under tiden jag och Martin tränar. Jag har fått simma massor och har även hunnit gymma, squasha och löpträna i backarna här i Los Cristianos. Sneglade dock lite mot permobiluthyrningen under det senaste passet när orken började tryta. 😉
Project bedroom har återupptagits efter vår sjukdomsvinter och vår ambition är att jobba åtminstone lite i rummet varje kväll. Om det så bara blir en futtig kvart så är det bättre än ingen kvart.
För att göra tapeteivningen ännu lite jobbigare så körde jag ett NTC-pass med fokus på axlar precis innan. Lär bränna fint imorgon.
Förra veckan var misär och jag var sjuk mån-sön. Har aldrig varit sjuk så länge under hela mitt liv, varken som vuxen eller barn. Till råga på allt var Wilja också sjuk så familjen var inte på topp, vilket har varit ett genomgående tema sedan nyårsafton.
Well, den här veckan har varit mer åt det positiva hållet och vi har varit mer eller mindre friska. (Om man bortser från öronont hos Lowa i måndags och att Wilja kräktes inatt.) Inser nu när jag skriver att det känns märkligt att skriva att jag ändå anser oss vara mer eller mindre friska, men det känns faktiskt så. Lite kräk och halsont är ju en baggis.
Träningsveckan har varit riktigt bra och jag har lyckats få till en varierad och väldisponerad träning. Jag tränar (för det mesta) det jag tycker är kul. Undantaget är löpningen som jag just nu har svårt för. Jag känner prestationsångest och stress inför maran och det får lusten att sticka ut och springa att sjunka som en sten till botten.
Jag borde springa mer för att träna inför maran men jag vill göra så mycket annat också. Jag vill och jag vill inte…
Den här vintern tycks vara för evigt. Den har varit kantad av sjukdomar och jag kan ärligt säga att det känns som att jag går på knäna. Då är det inte ens jag som varit mest sjuk, utan resten av familjen. Sjukdomarna har avlöst varandra och vi har betat av vattkoppor, kräksjuka, influensa, förkylningar och feber som aldrig tycks ge med sig.
Nu är jag själv sjuk och känner att det måste få räcka nu. Jag/vi orkar inte mer. Under den här vintern har vi haft fler sjukdagar än vi haft totalt sedan Lowa föddes för snart sex år sedan. Vet inte hur många fler vaknätter med febriga, kräksjuka eller hostande barn vi klarar. Det räcker nu.
Det har varit rekordmycket snö och vi har åkt pulka en gång. Resten av tiden har någon varit sjuk, vilket säger rätt mycket om hur illa det är och har varit. Om vi verkar asociala så beror det inte på att vi väljer bort att umgås. Vi brottas bara med denna evighetslånga vinters alla sjukdomar…
Igår var det tårtkalas här hemma och denna gång fick det bli en spritsad tårta med blåbär. Fyllningen bestod av vit chokladfluff och hallonmousse. Den vita chokladmoussen blev supergod men hallonmoussen blev lite väl gelatinig. Slängde dessutom ihop en blåbärssmulpaj eftersom vi blev ganska många och jag själv var sugen på det.
Idag gjorde jag ett något tafatt men ändå envist försök till långpass. Fick ihop 15 km innan jag var tvungen att sticka hem så Martin kunde åka till sin badminton. Dessa 15 km fick jag verkligen arbeta för och jag tror att de senaste dagarnas stress och magont har tagit mer på mig än jag trott. Vet med mig att min kost dessutom har varit sådär eftersom jag utöver magont dragits med illamående. But still, trots allt detta så blev det ändå 15 km.
Fick även provspringa min nya Camelbak och det var en trevlig bekantskap. Enda nackdelen är att man inte kan ha lite vatten och lite sportdryck i vätskeblåsan. Löste det genom att ta med en av mina flaskor på 1,25 dl med sportdryck som jag la i en av Camelbakens fickor.
Misstänker att även jag kommer åka på en släng av den influensa som just nu härjar i familjen. Det känns sådär surt i halsen som det ibland gör innan det bryter ut. Testade att ge mig ut på en löptur och känslan den medförde ger mig ännu mer vatten på min kvarn. Orkade knappt 4 km utan att klappa ihop. Tyckte synd om mig själv där ett tag, dels för eventuell annalkande sjukdom och dels för att jag fått dra hela lasset här hemma sedan i torsdags. Inser hur lyxigt det är att faktiskt vara två som delar på matplanering, inköp, matlagning, undanplockning, nattning av barn, tvätt, dammsugning osv.
Bakade semlor för att sysselsätta Lowa och därefter tog vi en skidtur runt halva Ella Gård. Lowa på skidor och jag till fots.
Under natten till torsdag blev Martin sjuk. Hög feber och ont i kroppen och huvudet. Nu har även Wilja smittats och jag fick ställa in mitt tänkta långpass idag. Vi misstänker att det är någon form av influensa så på sätt och vis vore det nog dumt att ens försöka sig på ett långpass. Känns som att jag skulle vara extra mottaglig för baciller efter passet och det skulle innebära sjukdom resten av veckan.
I onsdags körde vi första crawlpasset i fortsättningskursen. Kändes lugnt och fint och vi fick träna mycket teknik i armtagen. Fick även göra ett flertal övningar utan att andas för att utöka lungkapaciteten.
Min träning har blivit lite lidande pga familjens sjukdom, men jag har i alls fall fått till ett löppass på 7 km med några koordinationslopp.