Jag är en väldigt simpel löpare när det kommer till kläder. Använder funktionskläder men tycker inte om att spendera en förmögenhet på de senaste byxorna eller den där coola svindyra löpjackan som är årets modell. Det är klart att jag gärna vill ha schyssta prylar som är snygga, sitter bra och är funktionella, men jag kan lika gärna köpa förra årets modell.

Jag älskar med andra ord när jag kan göra kap på rea. Jag är väldigt förtjust i min windblocker från Casall (reakap, javisst) och blev väldigt glad när jag hittade en Casall windbreaker på 70% rea hos andmotion.se. Passade även på att köpa ett par X-socks och en sport-bh från Under Armour. Allt för en billigare peng än att bara köpa jackan till ordinarie pris.

Den är här, överallt omkring mig. Längtan att få springa ute och att få springa långt och länge. De senaste två veckorna har jag avstått från långpass pga förkylning och Blogger Boot Camp (vilket var som ett långpass i multipla grenar).

Nu börjar äntligen förkylningen släppa och kroppen längta efter den där totala friheten och lyckan i att springa. Läser om paceonearths ultraintervaller om en mil var tredje timme och måste erkänna att det inom mig lever en liten dröm om att någon gång springa ultradistanser.

Tanken har pockat ett tag och försökt göra sig hörd i allt övrigt träningsbrus men jag har inte vågat lyssna så noggrant. Kanske för att det är lite läskigt, kanske för att jag har svårt att se när jag ska ha tid att springa så mycket som det behövs, kanske oron över min knasande långdistansmage, kanske något helt annat?

Jag önskar att jag kunde säga att jag har ett komplicerat förhållande till att springa på löpband, men det är mer svart än så. Jag tycker väldigt väldigt illa om att springa på löpband. Har svårt att sätta fingret på varför men jag upplever det som jobbigare. Kanske för att det inte är möjligt att låta benen finjustera hastigheten eller för att det är monotont och varmt.

På plats på Högfjället i Sälen så har jag (i brist på löpbara sträckor utomhus) blivit förpassad till det där rullande bandet. I onsdags harvade jag 5 km och det var gräsligt. Jag ville inte erkänna mig besegrad så igår gjorde jag ett nytt försök. Denna gång i intervallform om 200-metersintervaller. Först 2 km uppvärmning och därefter 11×200 m, för att därefter varva ned i 1 km.

Passet gick fort och det kändes som att jag hittade något av ett vinnande koncept. Jag överlistade det trista bandet genom att ge det vad det tålde i form av snabba intervaller.

Det är ett bra tips generellt om man tycker att det är trist att bara springa (oavsett om det är ute eller inne). Kör intervaller och vips så har både kilometrar och tid försvunnit och du har dessutom fått kvalitetsträning.

Röhnisch bjöd igår in till ett smakprov på deras nya löparskola som lanseras den 23/3. Löparskolorna är framtagna av kvinnor och för kvinnor (till skillnad mot många av de andra program som finns på marknaden).

Jag har själv funderat på varför jag inte uppnår de resultat jag strävar mot när jag följer olika program. Det var först när jag läste följande inlägg hos allakantrana.se som jag fick en liten aha-upplevelse. Vi är alla olika och har olika behov för att få den utväxling vi vill ha av vår träning.

Under eventet igår så fick vi en inspirationsföreläsning av Lofsan kring olika typer av mål och hur man kan tänka kring dessa. Därefter genomförde vi ett kortare backpass i Tanto och tre prehab-övningar.

Det rådde en positiv stämning och alla tjejer gav järnet i backarna. Jag älskar när det bubblar av inspiration och pepp.

Lovisa berättar hur vi ska tackla backarna.

Kicki och Sara blir inspirerade.

Lovisa föreläser.

Vår får mig att känna glädje och ikväll var en sådan kväll där jag fick lite försmak på våren. Till att börja med var det ljust när vi åt middag och grannpojken studsade över och frågade om L ville komma ut och leka. Underbart att se dem rusa omkring och jaga varandra.

Sedan snörde jag på löparskorna och gick ut för att springa hem mitt mål om minst 20 km i veckan. Långpasset brukar ju alltid rädda mig över gränsen med råge men denna vecka ställde jag in långpasset pga sjukdom. Under veckan har jag samlat ihop drygt 14 km så minst 6 km ville jag springa. Tänkte på det när jag sprang, att jag är en samlare. Jag samlar på kilometrar och mil och på upplevelsen av dofter, ljud och känslan av att springa. Ikväll bjöd upplevelsen på något som kunde likna vårvindar och ett mörkt och tyst lugn när solen gick ner.

Idag har jag sett solen och det var en liten vitamininjektion. Jag älskar solen. Sedan gav jag mig själv en liten treat i form av en spontan massagebehandling på jobbet. Jag älskar massage (förutom möjligtvis av fotsulorna).

Tillbaka från massagen väntade en semla. Jag älskar mandelmassa. Och nu ska jag få transportlöpa hem. Yes, du vet vad som kommer… Jag ÄLSKAR löpning.