Backarna och elskåpet

Det här med backintervaller… Har hört att det ska vara bra grejer och jag har ju testat lite försiktigt på egen hand. Kanske lite väl försiktigt…

Sara bjöd in till ett backpass på lunchen och jag var snabb på att tacka ja. Jag har ju bestämt mig för att försöka bli kompis med just backar och då tackar man ju inte nej till ett sådant ypperligt initiativ. Vi fick även sällskap av Lisa på detta lilla backäventyr.

Måste erkänna att backar skrämmer mig lite och då är det skönt att ha några med sig som vet hur de ska tacklas. Sara spelar i en helt annan division än jag när det kommer till löpning och hon pinnade upp för backen från båtklubben i Tanto åtta gånger som en graciös gasell. Lisa och jag fick jobba lite mer och jag tog sikte på ett elskåp en bit upp i backen när jag efter första intervallen insåg att jag skulle klappa ihop om jag försökte ta mig hela vägen upp till toppen. Och vilket elskåp sen, det blev en riktig kompis där det stod och bara väntade på att jag skulle komma och hänga över det för att återfå något som kan liknas vid normal andning.

Passet var tufft, men jag gillar tufft. Även om jag svär och bannar mig själv när jag är mitt uppe i det. Det är dessutom precis den här typen av träning jag behöver. Att ta steget ut ur bekvämlighetszonen och att göra det med råge. Våga pusha mig själv lite till och att dessutom få göra det med trevligt och motiverande sällskap. Vi är så jäkla bra!

20130919-231607.jpg

Löpning i höstregn

Det fullkomligt vräkte ner när jag igår klev av tunnelbanan vid Danderyds sjukhus för att transportlöpa hem. Tog ett par minuter och sedan var jag genomblöt. Reflekterade över de skarpa kontrasterna att ena dagen simma i Adriatiska havet till att dagen därpå springa i ett regntungt Sverige.

Jag får ibland frågan om jag springer ute hela året oavsett väder och det korta svaret är ja. Följdfrågan blir ofta om det inte är blött, kallt och halt och visst, det går inte att komma undan att det kan vara blött, kallt och halt. Inte alltid, men det händer.

Jag tror dock att många förstorar mindre trevliga väderförhållandena som kyla, regn, snö och is kan tyckas vara i löpsammanhang. Det är inte så farligt att bli blöt eftersom du springer och således håller dig varm. Samma sak med kyla. Du klär dig något varmare och håller dig varm när du springer.

När det gäller snö och is så kan det vara halt, men då finns utmärkta möjligheter att använda hjälpmedel som t ex broddar. I ärlighetens namn så springer jag ofta utan broddar även på snö och is och det går bra.

I samband med att Ångaloppet (swimrun) kommer på tal är den första frågan ofta om det inte är jobbigt att simma med skor och sedan att springa med blöta skor. Det är inte särskilt jobbigt att simma med skor. Speciellt om man har skor med låg våtvikt, t ex Icebugs Acceleritas eller Inov-8 X-talon. Skorna suger inte upp så mycket vatten och blir således inte särskilt tunga (vare sig i vattnet eller när man väl kommit upp på land). Om man på vintern klarar sig utan specialskor, skulle jag ändå vilja påstå att man behöver ett par om man tänker köra ett swimrun-lopp. Som jag nämnde så är det dels den låga våtvikten man vill åt, men det är även bra om skon är anpassad för terräng och har låg drop så att man kommer nära marken i steget. Detta för att lättare kunna parera ojämnheter och få grepp i obanad och trasslig terräng.

Kort och gott, jag springer oavsett väder och även om iskallt vatten sipprar in i skorna ibland under vinterlöppassen så är det något man överlever. Ge det tio sekunder så är det glömt.

20130917-200039.jpg

Äventyrsdagar i Hrvatska

Det har varit en händelserik resa med bra konferenspass och spännande aktiviteter. Vi har bland annat varit ute på rafting med inslag av fantastiska miljöer och adrenalinframkallande små miniäventyr. Vi fick till exempel hoppa ur flotten och flyta med forsen i ett av de snabba partierna. Vid en 5 meter hög klippa fick vi dessutom välja om vi ville testa att hoppa från den och jag var den enda i min flotte som nappade på idén. Det var högt (och det tog en stund innan jag fick kroppen att hoppa), men vilken kick jag fick. Riktigt häftigt och jag känner mig stolt över att våga omfamna dessa äventyr.

På lördagen åkte vi ribbåt ut till ön Soltas. Det var som att åka berg-och-dalbana och tårarna sprutade av alla skrattanfall. På Soltas passade jag på att simma tillsammans med Kicki. Det otroligt salta vattnet bjöd på fantastisk sikt och spännande marint liv (speciellt i jämförelse med svenska vatten).

Simningen vid Soltas var så pass givande att Kicki och jag bestämde oss för att stiga upp tidigt på söndagsmorgonen innan konferenspasset och hänga med Jakob och Peter ner till havet. Klockan 7.45 hoppade vi i och simmade en halvtimme. Jag har svårt att se hur dagen hade kunnat starta bättre.

Med konferensen i backspegeln kan jag känna att den var givande på många sätt. Extra plus i kanten för att äventyrslusten som bubblar i mig fick sitt lystmäte.

20130916-090527.jpg

Dagen efter ett äventyrslopp

En explosion av intryck, bättre än så kan jag inte förklara det jag och Sofia var med om under gårdagens Hofors Adventure Race. Jag har fortfarande svårt att ta in och processa alla intryck samt den fysiska och mentala utmaning som äventyret medförde. Har svårt att sätta ord på upplevelsen och trots total fysisk utmattning igår kväll så vevade hjärnan runt på högvarv.

Jag har vid ett flertal tillfällen idag undrat om jag drömt ihop allt i någon sorts bisarr feberdröm. Allt känns overkligt och det vi fick vara med om under 6 timmar och 23 minuter ryms inte inom loppet av en dag. Känslan är att intrycken behöver få sträcka sig över flera dagar för att hjärnan inte ska gå varm när den försöker få rätsida på vad den varit med om. Det här loppet är det absolut mest endorfingenererande jag någonsin varit med om. Explosion, fyrverkeri, galet, roligt, krävande och fantastiskt.

Sofia lyckas väldigt väl sammanfatta det vi fick uppleva i sitt blogginlägg och de känslor hon beskriver stämmer väl överens med det jag idag känner. Jag är otroligt tacksam och glad över att jag fick chansen att hänga med igår och när jag väl lyckats smälta alla intryck återkommer jag med en utförligare race report.

Det bör tilläggas att vi är fantastiskt jäkla grymma som endast var nio minuter ifrån att knipa tredjeplatsen. Hade vi inte lekt sightseeing på ett enormt betongrör med cyklarna så hade tredjeplatsen varit vår. Enligt resultaten så var vi talangfulla både på paddlingen och orienteringen (och då ska tilläggas att ingen av oss kan något om orientering, jag aldrig suttit på en mountainbike tidigare och att varken Sofia eller jag kan något om Pocahontaspaddling).
Grymma, that says it all!

20130909-221014.jpg

Lunchlöpning med broöppning

Tog med löpkläderna till jobbet idag men det satt långt inne att ge mig ut. När jag hade bestämt mig för att inte springa, hör jag mig själv högt säga till en kollega att jag minsann ska springa på lunchen. Jahapp, så det var bara att lunka ner till omklädningsrummet där jag hittade Sara. Sara skulle springa ett litet lätt pass och det stämde väl in på det jag hade tänkt mig så vi bestämde oss för att köra tillsammans. Var lite nervös eftersom jag vet att Sara är bra mycket snabbare än vad jag är men sådant kan man inte låta stoppa en. Det är bara att köra.

Vi tänkte ta oss över till norra sidan av Årstaviken men efter två broöppningar gav vi upp och tog en sväng runt Trekanten och ner mot Vinterviken istället. Löpningen flöt på medan vi pratade om allt möjligt. Det kändes som att vi hade rätt bra fart för att springa och prata samtidigt så jag blev lite besviken när jag kollade klockan och såg att vi sprungit i ca 6:15 tempo. Jag fick inte ihop det med den känsla jag hade i kroppen och när jag väl var tillbaka på jobbet så insåg jag att det var trapporna upp till bron och väntan på broöppning som stulit några minuter eftersom jag stängt av autopausfunktionen. Min besvikelse vändes därför till stolthet när jag insåg att vi sprungit och pratat i ett tempo som låg runt 5:30.

20130905-200919.jpg

20130905-200924.jpg

Tillbaka i bassängen

Yes, nu har jag officiellt flyttat in min simning i bassängen igen. Istället för distans kommer det bli mycket teknik, fokus på styrka och intervallträning.

Vi är en liten grupp på sex personer och det underlättar eftersom vi då slipper trängas alltför mycket. Att jag, Martin och Sofia utgör halva träningsgruppen gör det hela ännu bättre. Blir nästan som en liten privatlektion.

Efter uppvärmning i form av 6×50 m där varje person fick välja en övning så gick vi över till att öva vattenposition och att glida. Efter det kom den fruktade ”4×25 start på 30”. Innan sommaren körde vi ”6×25 start på 40” och det var tufft. Att dra ner tiden till att starta varje ny 25:a med 30 s sedan starten på föregående kräver att man planerar sina intervaller. Drar man på för mycket i första 25:an så får man visserligen vila längre men det brukar vara svårt att köra på i kommande intervaller. Jämnt och fint tempo med lagom tryck brukar vara ett bra angreppssätt.

Efter dessa pulshöjare var det dags för att lägga i ytterligare en växel. 2×25 max utan att andas och direkt därpå 100 m återhämtning med dolme. Överraskningen kom när vi fick köra denna serie ytterligare en gång och jag faktiskt tyckte jag hade bättre kontroll och lugn. Avslutade med 50 m avsim.

Nästa vecka flyttar jag in

Rösjön, jag gillar dig och det är därför det var med visst vemod som jag igår simmade sista utepasset för denna säsong. Men det var ett bra pass där jag kände mig bekväm och avslappnad (om man bortser från när det plötsligt dök upp en liten skog av sjögräs och paniken pep till en liten stund).

Sofia och jag simmade från Täbybryggan och runt ön, med några små stopp för att snacka lite. Jag stormtrivs där i vattnet och jag testade att laborera med att lägga på benspark (något som är lätt att glömma med våtdräkt). Fick känslan att det gav mig ett härligt driv och det ska bli spännande att se hur det kommer kännas att flytta in simningen inomhus och köra utan våtdräkt.

Odenhage-ångaloppet-123
Bild hämtad från Ångaloppet’s photstream på Flickr.

Plurret väntar

På väg hem för att hämta lillfia på dagis och planen är att passa på och mysa lite extra medan storasyster är på äventyr med sin bästis. Tycker att jag har märkt att Wilja behöver lite extra mammatid nu när dagis dragit igång efter sommaren och jag tror att det delvis kan bero på att hon saknar Lowa. Det är klart att det blir en omställning även för Wilja, som varit van vid att ha storasyrran hos sig på dagis, nu när Lowa börjat i skolan.

Ikväll står utomhussimning (måhända det sista passet) på schemat. Är ärligt talat lite nervös. Var i finfin simform där i början av augusti när jag lyckades klämma in simning var och varannan dag. Nu känns dessa dagar avlägsna och det kan gå precis hursomhelst. Gästas dessutom av ovälkomna tankar såsom att det kommer vara kallt, mörkt och jobbigt. Inte de bästa peppförutsättningarna med andra ord…

20130829-154751.jpg

Utomhusträning

Baksida lår, framsida lår, rumpa, mage, rygg, axlar, triceps, biceps and so on. Jag har träningsvärk i stora delar av kroppen och jag fullkomligt älskar känslan.

Jag måste erkänna att jag har varit dålig, nästan usel på att köra styrka den senaste tiden. Det har varit full fokus på löpning, simning och yoga. Visst har jag slängt in lite styrka i form av P90X eller NTC, men de tillfällena har varit få. Avsaknaden av styrketräning fick mig att genast tacka ja när Sara frågade om jag ville hänga med på ett utomhusträningspass på lunchen.

Vi var fyra peppade tjejer som stack iväg till utomhusgymmet som ligger i nära anslutning till Liljeholmskajen. Lisa hade satt ihop ett pass med sex olika övningar som vi betade av i intervallform.

1. Negativa pull ups.
2. Burpees med en sten som svingades upp över huvudet vid stående.
3. Grodställning (djup och bred knäböj) fram till planka, sidoplanka till stjärna.
4. One leg squats med TRX.
5. Planka, armhävning, stående hund, planka, planka på armbågarna.
6. One leg utfall med bakre ben i TRX.

Vi körde först ett varv där varje övning kördes enligt följande: 60 s, 45 s, 30 s med 15 s vila mellan. Därefter 60 s med byte av övning i vilan. 45 s med byte av övning i vilan och avslutningsvis 30 s med byte av övning i vilan.

Passet var så jäkla skoj och jag var endorfinhög långt in på eftermiddagen. Inser att jag har saknat den rena styrketräning så jag får rikta ett stort tack till Sara, Lisa och Ullis som lät mig haka på.

20130828-211234.jpgBilden på fyra starka och glada tjejer har jag lånat från Lisa.