Kategoriarkiv: Träning

Kanske lite galen

Publicerat i Löpning av

Jag fick idag höra talas om UltraVasan som kommer att gå nästa år. Löpning från Sälen till Mora och visst 90 km löpning låter kanske väl tufft, men det finns även en kortare variant på 45 km. Jag må vara galen men av någon anledning så lockar utmaningen mig. Tanken på att få beta av kilometer efter kilometer tilltalar och jag kan för mitt liv inte förstå var dessa tankar kommer ifrån. Jag som svor över den eländiga terrängen under Ångaloppet och jag som har en mage som hatar längre distanser (Lidingö Ultra 26 km aka misär). Vad är det som händer i mitt huvud egentligen?

Ju mer skruvat, desto mer intressant. 90 km känns som sagt orealistiskt, men 45 km kan ju tänkas vara överkomligt…kanske. Ett inte så litet och inte heller så kort äventyr.

15 minuter NTC

Publicerat i Trädgård, Träning av

15 minuter är bättre än noll minuter. Ibland är det svårt att få tid till träning och idag var just en sådan dag. Fixade frukost till mig och tjejerna medan Martin var ute på långpass och samtidigt bakade jag Västerbottenpaj till kräftisen vi skulle på senare idag. Det fina vädret inbjöd dessutom till lite trädgårdsfix och jag spenderade en bra stund med att plocka plommon från gräset för att sedan kunna klippa gräsmattan. Antagligen sista gången för året, vilket ger ett sting av sorg i hjärtat.

Hade en vision av att hinna riva av ett NTC-pass på 45 min men efter att ha pysslat med barnen fanns där ingen tid kvar. Tänkte att en minut är dock mer än ingen minut så jag plockade fram hantlar och medicinboll och drog igång ett 30 minuters NTC-pass i alla fall. Hann bara köra 15 min innan det var dags att packa in familjen i bilen, men jäklar vad bra det kändes att ändå ha kört den där kvarten. Var skakis i hela kroppen och tror att effekten blev minst lika bra som att köra ett helt pass i mesfart.

Dagens visdomsord får därför bli: Sluta underskatta de kortare passen och tillåt dig själv att känna dig nöjd.

Bellmanstafett med jobbet

Publicerat i Löpning av

Igår var det dags att springa lopp igen och denna gång var det Bellmanstafett som stod på schemat. Företaget jag jobbar på var representerade med två lag och jag körde tredje sträckan i lag nummer två.

Det som är lite roligt med Bellman är att man behöver ha koll på ungefär hur snabbt man springer så att man vet när det är dags för växling. Jag brukar springa fem km på ca 27 min men efter pepp från Martin, Sofia och Kicki så siktade jag in mig på 25 min. Jag visste att det skulle bli tufft och att jag skulle få jobba med hög puls, något som jag inte är så van vid eftersom jag framför allt tränat för att springa långt.

Jag stack iväg och gick ut hårt. Kanske för hårt eller så var det just det som gjorde att jag sprang i mål på 25 min och 9 sek. Så jäkla bra och precis enligt plan.

Kan tilläggas att jag var rätt trött när jag passerade världens bästa supporter Sofia. Pepp pepp och sista biten svor jag lite mindre över hur vidrigt det är att springa 5 (och 10) kilometerslopp.

Uppför backen, nedför backen

Publicerat i Löpning av

Hittills har jag haft en lätt ansträngd relation till backar. Vi är inte riktigt kompisar om man säger så. Jag vill dock kunna möta en backe utan att fasa och utan att mentalt behöva bygga ett berg av en kulle. Såå…min plan är att göra en ansats till att lära känna backarna i mitt närområde.

I måndags hittade jag två riktiga godingar ca 2 km hemifrån. Någon typ av skidbacke (läs brant) och en slingrande bilväg (läs lååång) som tog en till och från denna skidbacke. Bestämde mig för att fyra gånger uppför skidbacken skulle vara målet för dagen.

  1. Fin fart och hela vägen upp i ett svep.
  2. Fin fart fyra femtedelar av backen sedan andpaus innan löpning uppför resten.
  3. Fin fart tre fjärdedelar av backen sedan andpaus innan löpning/gång till toppen.
  4. Fin fart (nåja) halva backen och sedan någon sorts släpande uppför resten.

Därefter tog jag bilvägen och det var en befrielse att få löpa utför. Insåg att backen ner var väldigt lång och kunde därför inte låta bli att ta en sväng upp igen innan jag sprang hemåt (bara för att bevisa att jag minsann kunde).

Skidbacke?20130821-075032.jpg

Dags för långärmat och reflexväst igen…
20130821-075039.jpg

Lite tejp löser det mesta

Publicerat i Löpning av

Midnattsloppet igår skulle bli mitt första och jag ville så gärna få köra. Läste in mig på råd angående stukningar och kom fram till:

  1. Man bör röra på foten och komma igån med träning efter den första akuta fasen (1-2 dagar)
  2. Man kan tejpa foten för stöd den första tiden vid tävling/träning

Hoppet om att faktiskt kunna genomföra loppet tändes och såorttejp införskaffades. Vi hittade en ypperlig video på youtube som pedagogiskt visade hur en stukad fot skulle tejpas på rätt sätt. Vi fick göra några småkorrigeringar för att tillåta en bekväm löpning utan skav men i övrigt funkade det fint. Hade inga problem under loppet och känner inte av något idag heller.

Martin startade kl 22 och svischade in i mål på bytt PB strax under 45 min. Själv körde jag på och försökte hålla ett bra tempo. Det var en del tuffa backar men jag malde på och plockade en del placeringar. Tyckte generellt att det var en fantastisk stämning och eftersom jag tycker om kvällslöpning kändes det som fina förhållanden för en bra runda. Visste med mig redan innan att det är svårt att persa på Midnattsloppet pga att det är trångt och relativt kuperat.

Jag tog de första backarna bra, men vid backen upp mot Mosebacken skenade pulsen och jag bestämde mig för att gå den sista tredjedelen. Det störde mig att bli omsprungen men när jag därefter tog igen alla dessa placeringar i nedförsbacken där jag hade gott om kraft att trycka på så kände jag mig snarare smart. Att vila i backe uppför och därför ha gott om kraft att pressa på nerför, det är inte alltid så dumt.

Sista sträckan var det galet mycket folk och jag sprintade in i mål på nytt personbästa. Tidigare PB låg på 58 min drygt och nu lyckades jag trots trängsel och tuff bana ta mig i mål på 56:40. Min Garmin som är känd för att vara pessimistisk visade dessutom att jag sprungit minst 200 m längre vilket skulle tyda på en ännu bättre tid.

20130818-172657.jpg

20130818-172703.jpg

Crawl in i solnedgången

Publicerat i Crawl av

Man kan prata om att jag får träningsabstinens nästan direkt när jag inte tränar på några dagar. Det suger och drar i kroppen som vill utmanas fysiskt.

Efter Ångaloppet så behövde jag få vila och återhämta mig och tog det därför ytterst lugnt i ett par dagar. Hade inte foten varit ledsen hade jag antagligen startat igång träningen med lätt löpning men istället blev det ett NTC-pass för mage och en kort yoga med fokus på axlar och core. Det stillade mitt träningsbegär för en stund.

Så igår när jag lunchade på jobbets takterass som vetter ut mot Liljeholmskajen slog det till. Suget att simma. Jag såg en formation om fyra personer som simmade i Årstaviken och önskade att jag var en av dem. Ställde in siktet på att simma på kvällen och hade tänkt nöta bassäng tills jag kom på bättre tankar. Gårdagen bjöd på fint sensommarväder så jag slängde in våtisen i bilen och åkte till Ängsholmsbadet. Simmade drygt en kilometer i Rönningesjön och kan nu bocka av den som erövrad.

Plus

  • Att få simma i öppet vatten
  • Vacker solnedgång över sjön
  • Lugnet

Minus

  • Foten gnällde
  • Noll sikt i vattnet och sjögräs

I år har jag simmat i ett antal sjöar och Rösjön ligger kvar på en första plats. Upplever vattnet som friskt och klart i jämförelse med många andra sjöar. Rönningesjön var rent ut sagt hemsk. Kändes som att simma i någon sorts grågrön vattensörja och titt som tätt fångades jag av strävt sjögräs även mitt i sjön. Såg inte ett dyft (vilket kanske var lika bra för att hålla paniken borta). Fördelen med sjöns ogästvänlighet var att jag fick träna på att hålla undan paniken samt att jag fick ordentlig fart på både ben och armar sista biten när sjögräset försökte äta upp mig. Sparkar man JÄTTEmycket så känner man inte sjögräset.

Prerace-nerver eller infektion

Publicerat i Crawl, Löpning av

Attans battans, inte första gången det blir såhär, men jag tycker mig ana känningar av infektion i kroppen. Har varit väldigt trött och tung i kroppen de senaste dagarna och jag tycker att jag känner något i halsen. Min osäkerhet späddes på ytterligare när det tidigare idag visade sig att Wilja har feber.

Att bli sjuk är inte ett alternativ med Ångaloppet hägrandes på söndag. Som jag har längtat och laddat. Det är säkert bara tävlingsnerverna som spökar men idag har jag tvingat mig själv till total träningsvila och vila i allmänhet. Har sovit på dagen och tagit det lugnt. Drog dessutom på mig mina 2XU-kompressionsbyxor för att hjälpa mina stumma ben med återhämtning. Jag har börjat omvärdera min syn på dessa byxor. Från början tyckte jag inte om dem utan upplevde att benen blev tröttare av dem. Nu drar jag på mig dem när benen är trötta och jag ska springa eller efter ett tufft pass i återhämtningssyfte.20130808-212412.jpg

Mera simning

Publicerat i Crawl av

Måste återigen slå ett slag för att lära sig crawla. Att ligga och nöta bröstsim är sådär roligt, men att crawla i öppet vatten är för mig sann glädje för själen. Jag känner mig fri, lugn och avslappnad.

Simmade med Sofia och Martin i Rösjön igår och så fort jag kommer i vattnet så känner jag en otrolig frihetskänsla. Det tar några hundra meter innan jag är uppvärmd, men efter det så glider jag fram och kan låta tankarna försvinna bort. Det är som terapi eller meditativ återhämtning.

Första gången jag simmade i öppet vatten var jag lätt panikslagen men alla sådan känslor är som bortblåsta nu (om man bortser från plötsligt attackerande näckrosor som fortfarande kan få hjärtat att skena).

Jag skulle säkert kunna ta i mer och på så sätt få ut mer i träningssyfte men när jag simmar i öppet vatten känns det som att jag vill ta det lugnt och bara vara. Ibland lägger jag dock in små träningsmoment som 50 armtag med mer kraft i draget eller träning av femandning. Jag älskar simning och den oro för abstinens jag kände när simhallarna stängde för sommaren är nu utbytta mot en abstinensoro gällande öppet vatten-simning.

Ser inte riktigt fram emot att stänga in mig och trängas i en simhall. Fast det blir förhoppningsvis bra teknikträning under höst och vinter.

Kvicka 8 km

Publicerat i Löpning av

Försöker få lite fart i min löpning och i söndags körde jag några supertusingar på IP. Tycker att det är knepigt att veta vilket tempo jag bör köra i men jag resonerar som så att jag siktar in mig på att köra något snabbare än det tempo jag vill kunna hålla på 5 km. I mitt fall blir det mellan 4:45 och 4:55. Satte upp ett avancerat program på connect.garmin.com och laddade över till klockan, Garmin 405 CX. Det är supersmidigt när man kör mer avancerade upplägg där intervallerna är olika långa. Klockan vägleder och larmar när man hamnar utanför planerat tempo. Kan inte förstå att jag inte använt mig av funktionen tidigare.

Igår ville jag testa benen och farten lite på en längre sammanhållen distans och siktade in mig på en runda som visade sig vara exakt 8 km. Jag försökte tänka på höfter, knän och lutning och framför allt att jobba i uppförsbackar och släppa på nedför. Slutade på 44 min vilket ger ett tempo på 5:30. Känns inte orimligt att jag snart kan pressa ner min miltid till 55 min. Var rätt trött efter 8 km igår men det hade inte varit helt omöjligt att trycka på i 2 km till.

Jag och ankorna

Publicerat i Träning av

För några dagar sedan ställde jag mig på vår intelligenta badrumsvåg som bland annat mäter procent kroppsfett. Jag har i ren protest inte vägt mig på länge eftersom jag vet att det får mig att tänka och tycka saker om min kropp som inte alltid är så sunda. Hursomhelst så ställde jag mig på vågen som kvickt talade om att jag faller under kategorin fetma när det gäller kroppsfett. Jag faller alltså inte ens in i kategorin överviktig utan i den farligare kategorin fetma. Känns lite skönt att veta inför Ångaloppet…för visst är det så att det är fett som får ankor att flyta så bra?