Kategoriarkiv: Löpning

Rock’n’crawl, öppet vatten och trösklar

Publicerat i Familjen, Löpning, Sibirisk katt, Simning, Swimrun, Träning av

Busy bee, busy days. Precis som det ofta är såhär i maj så hopas aktiviteter, träningar och roligheter. Under det senaste dygnet har jag hunnit avverka aktiviteter som nästan skulle kunna fylla en vecka.
 

Har HCM-scannat Ronja för att säkerställa att hon har ett friskt och fint hjärta inför den tilltänkta parningen. Om allt går som det ska så siktar vi på att försöka para fröken runt midsommar. Det är många prylar som ska falla på plats och jag känner mig lätt bortkommen i denna djungel av tester och förberedelser för att försöka skaffa kattungar. Jag är dock lyckligt lottad som har Ronjas fantastiska uppfödare att rådfråga. Vete tusan hur jag skulle få koll på allt utan hennes expertis. Nu återstår blodprov, utställning och löp.

Lowa trotsade regnet och hoppade och hoppade…

  
Samma eftermiddag som veterinärbesöket hade vi träningstillfälle nummer tre i friidrott för barn födda 2007. Det är så otroligt roligt att vara med som tränare. Det gäller dock att kunna improvisera och detta fick jag och de andra tre tränarna praktisera när det fullkomligt vräkte ned efter knappt 30 minuter av träningen. Ingen hit att hoppa höjdhopp på en matta som är som en mindre pool med regnvatten. Barnen höll gott mod och humör och jag ser fram emot de kommande träningarna.

   
På kvällen skippade jag masterssimning till förmån för den rock’n’crawl-kväll som Medley anordnande i Mörbybadet. Om det var så mycket rock som skvalade ur högtalarna kan vi diskutera men det var gott om plats och jag, Maria, Theresia och Sofia körde ett trevligt pass som gav mig en liten boost. Det är så jäkla lätt att simma i 25:a i jämförelse med 50:a och längderna avverkas i ett nafs. (Att det tyder på att jag har viss bristande teknik som ger sig till känna när jag inte får dra nytta av de extra frånskjuten…det väljer jag att bortse ifrån just i detta nu).

    

Startade denna dag okristligt tidigt med att möta upp samma donnor som under simmet igår (plus Malin och Mårten). Denna gång vid Café Sjöstugan vid Brunnsviken för att chocka kroppen med mer öppet vatten-simning. Runt tio grader även denna gång och jag tyckte det kändes lättare än senast. Klart det var kallt, men jag var betydligt mer mentalt förberedd denna gång och tyckte inte att det var så farligt. Skakade dock rätt friskt efter den korta simturen och var tvungen att duscha varmt och därefter bädda ner mig för att återfå normal temp i kroppen. Ser dessa tidiga dopp som självförtroendebyggande och mentalt stärkande. Vi snackar ingen egentlig distans men i detta skede känns inte det som det viktigaste.

Sofia var vänlig nog att låta oss andra hoppa i först. ;)

Sofia var vänlig nog att låta oss andra hoppa i först. 😉

Sist jag simmade ute var jag sänkt resten av dagen. Idag har jag haft ett flow och drog denna veckas tröskelintervaller på eftermiddagen. Ca 15 min uppvärmning, 5×800 meter i tröskelfart och sedan lugn nedjogg. Jag jobbar med att bygga löpsjälvförtroende och känner att det omtag jag tagit de senaste veckorna ger utdelning. Känner mig stark och stabil. Även om jag behöver pusta lite efter mina intervaller.  
 

Rutin och sensation

Publicerat i Löpning, Simning, Swimrun, Träning av

 
Det har hänt igen och kan snart klassas som en rutin. Jag har cyklat både till och från jobbet och den största skillnaden är att jag känner mig oförskämt fräsch i kroppen. Kanske var det gårdagens långa sovmorgon och extra power nap eller så var bara dagsformen lite extra bra idag. 

     

Det står sig dock inte alls i jämförelse med det jag gjorde tidigt i lördags morse då jag premiärsimmade i öppet vatten. Var nervös innan och trodde jag skulle dö av någon sorts köldchock men jag, Theresia och Maria tog varandra i händerna och hoppade tillsammans. Det var fint, lite som när Bröderna Lejonhjärta kastar sig ut över ett stup för att komma till Nagilima. Fast vi kom aldrig til Nangilima utan plumsade istället rätt ner i Brunnsvikens 10-gradiga vatten och flöt strax upp som små korkar.  

Swimrun kan vara något av en prylsport.


Att påstå att det inte var kallt är väl att ta i, men det var inte alls så kallt som jag hade trott. Utrustad med swimrunklippt våtdräkt, kortärmad ulltröja, långa kompressionsstrumpor i ull, terrängskor, neoprenhuva och simglasögon så kände jag mig väl rustad. Det stack i händer och fötter och jag fick lite jobbigt att andas och drog snabbt upp i någon sorts stresspuls, men det känns som en vanesak.  Efteråt firade vi vår bragd med fika i solen.
  

Vattenvana

Publicerat i Löpning, Simning av

Tog en lunchrunda längs södra delen av Årstaviken och lät benen rulla både uppför och nedför. Känslan var inte helt angenäm men jag hade piggare fart än känslan signalerade. Då det går ett rykte om att det blir OW-premiär till helgen så var jag tvungen att stanna till och känna på vattnet. Det var inte så isigt kallt som jag trodde men jag misstänker att det kommer kännas desto kyligare när jag sänker ned hela kroppen. 

    
På kvällen gled jag ned i vattnet på masterssimningen. DET kändes kallt och då visade tempen 27,2 grader. Varmare än vanligt… Vi simmade en hel del frisim med ett kortare avbrott för 6×50 ryggsim. Jag gillar inte ryggsim. Total avsaknad av talang kan vara anledningen. Jag försöker glädja mig åt det lilla och att jag inte längre får femtioelva kallsupar och kramp varje gång.

I övrigt var det fokus på huvudserien om 8(100+50). 100-ingar i jämn fart med ca 15 s vila och 50-orna med 25 m catch up och 25 m fritt. Kändes bra och trots att grabbarna på banan drog ifrån i racerfart så höll jag stabilt tempo och kom ikapp ett par av dem en bit in på passet.
  

Backe med sällskap

Publicerat i Löpning av

Firade in maj med ett backpass i Väsjöbacken tillsammans med Elisabeth och det känns fortfarande i låren trots att det hunnit bli måndag morgon. 

   

När vi pratade om hur många vändor vi skulle köra så sa jag (fullt övertygad om att det var sant) att jag hade kört 6 stycken senast. Så var det inte. Efter att ha konsulterat min träningsdagbok så har det visat sig att jag körde fyra gånger senast. Oops.
 
Med Elisabeth tog jag fem vändor. Tre uppför liftspåret och två uppför gångvägen. För att mentalt fixa backen så varvade jag att springa och gå uppför och att dela upp backen i delintervaller och ta en bit i taget med ståvila mellan. Pulsen löpte amok och jag ställer mig frågande till om det någonsin kommer att kännas lättare att springa uppför. Jag kan visserligen märka att jag har lättare att fixa mindre flackare backar nuförtiden men att branta monsterbackar (fortfarande) suger musten ur mig.

 
Utför släppte jag på och sicksackade mig nedför. Det var barnsligt roligt och jag tror att det är utförslöpen som fått mina lår att bränna de senaste dagarna. Extra tydligt blev det när jag sprang 11 km distans igår kväll. Stapplade ut och först efter någon kilometer ville benen vara med mig. Sedan var de med mig så länge vi undvek att springa utför. 

Älskar känslan av träningsvärk som signalerar att kroppen kommer att bli starkare. Har dessutom märkt att jag springer bättre med träningsvärk. Framför allt om jag har träningsvärk i coren. Det är som att jag har lättare att aktivera rätt muskler när de ömmar lite. Crazy. But true.

Dipp

Publicerat i Crawl, Löpning, Mountainbike av

Har en släng av motivationsdipp. På de flesta plan bortsett från löpning och jag tror att det hänger samman med en längtan efter att vara utomhus. Kanske är det även en släng av ålders-/identitetskris. Vad vill jag syssla med egentligen och vad är det jag drömmer om.
  
Löpning fungerar som terapi just nu och jag går runt och längtar efter nästa löptillfälle. Simningen hamnar dessvärre på den andra delen av listan. Motivationsbottenlistan. Trots det tvingade jag iväg mig själv på simträningen igår kväll och det gick bättre än vad jag hade trott och var roligare än väntat. Men jag längtar ändå inte efter att simma. Tur att min Engadin-kamrat kompletterar mig och älskar simning. 
 
Att jag är en periodare är dock ingen nyhet så förhoppningen är att det vänder och att jag fortsätter harva på tills det gör det. Har även premiärcyklat till jobbet idag och kanske kan ett sådant genidrag få mig att slå in på en mer motiverad väg.

Womens Health Halvmarathon

Publicerat i Löpning av

Den där halvmaran som jag liksom slängde in i förbifarten visade sig bli en lärorik historia. Detta var min första halvmara i loppsammanhang och jag har verkligen inte tränat specifikt för loppet. Jag maler på och samlar kilometrar och backar. Jag samlar inte fart och det märktes rätt tydligt idag.
  
Just nu spinner dessutom livet på (jobb och fritid) i ett tempo som inte är riktigt hållbart för mig och jag ligger back många timmar i återhämtning och vila. För att vara snäll mot mig själv så har jag försökt intala mig att dagens lopp inte var något att hänga upp sig på. Halvmara på Djurgården istället för att nöta långpass hemmavid. Lattjo lajban och låta kroppen styra.

Well, det blev inte så. Jag är mästare på att ändra förutsättningarna för mig själv längs vägen, vilket alltid resulterar i att jag misslyckas och blir besviken på mig själv. Vilket gör mig ännu mer förbannad på mig själv.

Startade fint med en fin känsla men gick (i klassisk Linda-stil) ut snabbare än jag hade tänkt. Låg mellan 1:59-gruppen och 2:09 och tänkte att det här går fina fisken. Tills jag gick mig tom på energi runt 12,5 kilometer och 2:09-gruppen passerade mig. Ungefär samtidigt bröt jag ihop mentalt eftersom målet om att springa in under 2:10 (vilket jag tydligen satte upp under loppet) sprang ifrån mig. Blev dessutom återigen förbannad på att jag tyckte farthållarna envisades med att hålla ett högre tempo än de borde. 10 sekunder snabbare per kilometer är mycket när man ligger på gränsen.
  
Jag hittade dessutom på målet att inte gå någon gång längs loppet vilket jag också misslyckades med ungefär i samma veva som min mentala kollaps. Jag började gå. På platten. Eftersom jag redan var så jäkla misslyckad. WTF!? ”Jag är så jäkla dålig så jag klarar inga mål jag sätter upp.” När sådana tankar maler är det inte helt lätt att bryta sig ur. Jag hade några kilometrar där jag fick frossa, gick i uppförsbackar och svor för mig själv och undrade hur f-n jag är funtad som springer lopp. Självplågeri på hög nivå.

Jag messade Martin för att beklaga mig när det var 3,5 km kvar till målet. Han svarade att det var underbart att gå i det fina vädret och jag fick kraft av att ha fått gnälla lite. Började återigen springa men fick varva med lite gång någon gång eller två. Vid 1 km kvar så gick jag ikapp en tjej som powerwalkade och vi tog ett gemensamt beslut om att springa i mål. Det blev min snabbaste kilometer och alla dumma tankar om min egen uselhet var som bortblåsta. 

 
Jag är helt övertygad om att jag kan göra en snabbare halvmara om jag tränar dedikerat för det och har det som ett mål jag brinner för. Det har jag inte nu, så att jag i min enfald får för mig att jag trots detta ska springa turbosnabbt är inte realistiskt. 

På väg hem messade jag min vän Annika som är coach och sa att nu måste jag börja jobba med min mentala inställning och att sätta realistiska mål. Jag vill vara min egen bästa supporter när jag springer, inte min främsta fiende. 

Hög på kunskap

Publicerat i Löpning, Träning av

Det har nog aldrig hänt mig tidigare att tre dagar i skolbänken har känts så inspirerande och energifyllda som de senaste tre.

Jag gick löpcoach steg 1 (inriktning grupper) för ett år sedan och har sedan dess längtat efter steg 2 (inriktning individ/personlig träning). Steg 2 är bland det roligaste jag har gjort. Hela mitt väsen spetsade öronen och sög i sig kunskap om konsultintervju, löpteknik, programskrivning, biomekanik, spänstträning och rehabträning. Vi fick dessutom praktisera intervju, pt-löppass, plyometrics och stabiliseringsövningar. Jag fullkomligt älskade varenda stund och det blir allt tydligare vad som är ”min grej” och vad som fyller mig med glädje och motivation.

Utöver ett inspirerande kursupplägg så lärde jag känna och fick hänga med ett gäng härliga löpcoacher som jag hade väldigt roligt med. Det är fascinerande hur ett intresse kan föra samman människor med olika bakgrund och olika sysselsättning, och hur mycket utbyte man kan ha av dessa möten. Känner mig lyckligt lottad som fått gå utbildningen och som fått träffa dessa goa människor. Det har gett mig ny energi, insikt och en längtan efter att drömma stora drömmar.


Elin visar sin spänst under plyopasset.


PT-Inga slängde ihop ett cirkelpass och Maja kör chinsträning som en del i passet.

Jag har slagit rekord

Publicerat i Allmänt, Löpning, Simning av

 

I antalet hårtvättar per dag. Skämt åsido så är jag inte mycket för att prata rekord, farter, tider eller hur tunga vikterna var. Jag är helt enkelt inte särskilt mycket för att jämföra mig med andra och är inte heller intresserad av att någon annan ska använda mig som måttstock för vad som är bra eller dåligt. Återigen skrev Petra Månström på maratonbloggen en fantastisk text som jag nickade instämmande till.

Det var en text till en bild på instagram som talade om det här med att vara löpare. Att det finns folk som tycker att man inte är löpare om man inte springer milen på en viss tid eller tränar på ett visst sätt. Precis som Petra skriver så är det ibland svårt att inte ta till sig eller bli ledsen av sådana åsikter. Personligen ser jag mig själv som löpare trots att jag lätt faller in i att förminska och ursäkta mig själv när löpning kommer på tal. ”Jo, jag springer en tre, fyra pass i veckan men jag är inte snabb.” Jag tränar just nu på att sätta punkt innan bisatsen för vem är jag att bedöma eller kritisera vad som är snabbt eller inte (och spelar det någon roll). För någon är det en bragd att ta sig ut på 3 km lugn jogg och för någon annan är det att springa milen under 60 min. Alla är vi bra på vårt sätt.

På samma sätt stör jag mig fortfarande något otroligt på den kommentar som Sofia fick på en bloggpost efter att vi hade simmat 10 000 m strax innan jul. Vi valde att dela upp passet i fyra delar om 2500 m med kortare paus mellan passen. En trevlig dag i simhallen med målet att simma totalt 10 000 m, dvs 10 km, en mil. Något som är en utmaning för oss som tog våra första crawltag för ett par år sedan.

Kommentaren löd något i stil med ”Att simma 10 000 m på det sätt ni gjorde gills inte. Vi simmare har simmat 10 000 m sedan tidernas begynnelse och då gör man det 100×100 m med en viss starttid och kanske något toastopp. Fika och lunch!? Det är ju som att dela upp ett marathon i flera delar och vila däremellan.” Well, I beg to differ. Den här typen av nedlåtande kommentarer borde åka rakt ned i soptunnan, men ändå triggar det mig att bli lite (eller ja, ganska så mycket) arg. Varför finner vissa människor nöje i att trycka ned någon annan? Jag tror mer på att uppmuntra och peppa än att försöka bevisa att man är bättre än någon annan.

Med det sagt så slog jag i alla fall rekord i antal hårtvättar igår. Första tvätten efter plask och lek med barnen på badhuset, andra tvätten hos frisören och tredje tvätten efter simning med mastersgruppen på kvällen. Det mina vänner, det är ett rekord.

Progressiv fartlek

Publicerat i Löpning av

Hade inte mycket tid på lunchen men ville hinna med ett pass för att kicka igång påsken denna skärtorsdag. Hann dock vela lite kring huruvida det var en god idé att löpa:

Cons

  • Det är skitväder ute
  • Jag har dåligt med tid
  • Jag ska ev springa långpass imorgon
  • Jag ska simma två timmar TI ikväll

Pros

  • Jag behöver all distans jag kan få i benen
  • Även korta kvalitetspass är bra
  • Det är (nästan) alltid en god idé att löpa

Jag valde att springa och ibland överraskar jag mig själv mitt under pågående pass. Idag gav jag mig själv ett virtuellt påskägg och i det låg fartleksintervaller runt Trekanten. Se där, jag som inte ens tycker om fartlek. Försökte hitta en god balans i intervallerna och varvade att springa x antal lyktstolpar, mellan bänkar, längs träbroar. 

Hade visst väldigt mycket positivt spring i benen och insåg att jag utan att egentligen tänka på det sprang progressivt. De tre kilometrar jag fartlekte gick konstant 9 sekunder snabbare än föregående intervall. Uppvärmningen på en kilometer gick långsammast, men nedvarvningen gick överraskande snabbt. Fem kilometer kvalitet och det fina är att jag tycks rida på en liten formtoppsvåg just nu.

Jaga höjdmeter

Publicerat i Allmänt, Löpning, Träning av

IMG_6049 IMG_6087

Efter att ha träffat Sofia, Malin och Theresia i söndags för att snacka Engadin-uppladdning så har jag bestämt mig för att snäppa upp jakten på höjdmeter. Vill få in både höjd och teknik i benen och inser att jag inte bara kan fokusera på löpintervaller eftersom det kommer att finnas partier där vi behöver gå för att spara energi. Jag kommer därför behöva träna på att gå i backe också. Utöver träning uppför behöver jag dessutom träna på att löpa utför i kraftig lutning, något som kan vara nog så jobbigt och läskigt.

IMG_6053 IMG_6054

För att starta igång min satsning så drog jag till Väsjöbacken, en av få slalombackar i Stockholmsområdet. En blygsam backe i jämförelse med de i fjällen och som en liten kulle i jämförelse med Alperna. Men en backe är fortfarande bättre än ingen backe. Eftersom jag inte visste vad som väntade mig så fick jag ha ett öppet sinne när jag kom till backen och reka väl på plats. Siktet var inställt på fyra vändor i backen och jag började trippa lite lätt uppför i liftspåret för att efter en kort bit övergå till att gå. Det blev väldigt tydligt att det inte gick snabbare att springa/jogga än att gå uppför eftersom pulsen skenade när jag sprang (jag var tvungen att stanna till) men höll sig på mattan när jag gick (jag kunde gå kontinuerligt).

IMG_6089

På toppen kollade jag upp om det fanns någon gångväg eller liknande ner och hittade en som snirklade sig runt backen. Sprang den nedför för att strax därpå ta samma väg upp igen. Jag testade att springa utför i liftspåret som var rätt brant men med små kvicka steg och mjuka knän gick det hyfsat. Här behövs mer träning.