4/30 – en träningsform jag inte förstår mig på

 
Finns säkert en hel drös träningsformer som jag inte förstår på ett eller annat sätt. Kanske är det krångliga regler och/eller utföranden eller så passar de inte in i ramen för vad jag i dagsläget finner intressant. Samtidigt tänker jag att det jag inte förstår kan vara någon annans passion. 

Det finns de som inte förstår varför jag löptränar (för ”det är ju det tråkigaste man kan göra”) eller varför jag simmar i 10-gradigt öppet vatten (och ”plågar mig själv”).

Det jag däremot kan förstå, är passionen till en träningsform. Jag vet precis hur uppslukande det kan vara när en träningsform fångar ens intresse och jag tycker att det är fantastiskt att se hur någon går all in för en träningsform som jag kanske inte förstår. Det gör mig nyfiken och får mig att vidga mina vyer. Vem vet, en dag kanske mina intressen byts ut mot nya.

3/30 – träning när jag är 65 år

65 år…det känns avlägset men jag vet ju hur det är med tid. Vips så är jag där. Samtidigt är det nästan 30 år kvar. 30 år att testa nya spännande saker. Att äventyra och att våga.

65 år är egentligen ingen ålder att tala om och drömmer jag fritt så lever jag ett aktivt liv där löpning, simning och yoga varvas. Jag vill fortsätta vara en person där rörelseglädje kommer naturligt och jag tror att det är möjligt.  

Drömmer jag vidare så har jag gått i pension och låter träning/rörelse få ta den tid den tar. Jag vill vara den där coola tanten som springer motionslopp och som simmar i mastersgrupp. Jag vill fortsätta att vara en förebild för mina barn och de i min omgivning.

När jag tillåter mig själv att drömma framåt så kommer allt fler gamla minnen tillbaka. Jag minns hur jag körde mina första aerobicspass i Farstahallen och hur imponerad jag var av de som var utbildade instruktörer. 

Jag minns hur jag och mina kompisar sprang Gökotteloppet och Bellmanstafett. Hur vi gick ut för att löpträna men mest stod och stretchade. Jag minns hur jag gick på cirkelpass under min tid på KTH och testade (och avskydde) att köra spinning. För att inte tala om mina återkommande försök att komma över den berömda tröskeln för att börja uppskatta löpning. Den tröskeln tog många år att ta sig över.

Jag minns hur jag började och slutade på streetdance och thaiboxning. Hur jag var bodypumpfrälst för att senare köra Zumba så ofta det bara gick.

Jag hoppas att jag vid 65 års ålder är lika allsidig och öppen för att ge mig hän åt nya spännande saker som jag hittills varit i mitt liv.

 

2/30 – mitt första träningsminne

 Här bubblar det upp en uppsjö av gamla barndomsminnen och jag har svårt att sortera och minnas vad som ligger först i tiden.

Jag minns att jag sprang fort och fullkomligt älskade friidrott under mellanstadiet. Jag var snabbast i klassen på 60 m och utklassade flickor och pojkar (så som jag minns det i alla fall). När det kom till längre distanser så blev jag fort helt slut och uthållig var knappast ett beskrivande ord för mig. 

Nästa minne som ploppar upp är att jag började simträna med Polisen (fast det var nog redan i lågstadiet). Jag hade en kort men intensiv simkarriär där jag lyckades knipa en bronsmedalj på en tävling. Pappa tyckte det blev för mycket för mig att träna flera dagar i veckan och min simkarriär fick därmed ett abrupt avslut.

Jag hoppade vidare till fotboll vilket jag spelade i ett antal år under mellanstadiet. Spelade back och min små snabba och explosiva rusher kom till sin rätt. När vi gick över från 7-manna till 11-manna minns jag det som pest och pina eftersom det innebar större ytor att springa på.

Det får knyta ihop säcken kring mina första träningsminnen.

Masters med test

Fullt fokus på frisim under gårdagens masters. Vi startade med 200 frisim, följt av 4×50 m teknik (25 m teknik, 25 m dps). Här fick jag fin feedback när jag körde en teknikövning och ska försöka etsa in i minnet hur det ska kännas när jag simmar tekniskt bra.

Därefter var det dags att genomföra 12×50 m på tid för att se vilka i teknikgrupp som kan flytta upp i tävlingsgrupp. Förkunskapskrav är 12×50 med start 1:00. Jag och Nina bestämde oss för att testa att köra start 1:00. Vi simmade i slinga och dessvärre hamnade vi efter ett par simmare som simmade långsammare än oss vilket resulterade i att vi var tvungna att bromsa. Redan efter fyra vändor var vi tvungna att släppa 1:00-starterna pga att de före oss inte simmade tillräckligt fort. Vi bytte bana och körde på men eftersom det redan var kört och stökigt som bara den så gick vi över till starttid 1:10. Jag tror vi hade klarat oss igenom 50:orna på utsatt tid om vi hade legat rätt i slingan.

Efter testet fick de som ville träna startdyk och även ta tid på 25 och/eller 50 meter. Jag utmanande mig själv att testa både startdyk och tidtagning på 25 m. Att starta från pall och sedan maxa 25 m är helt nytt för mig, men det var riktigt roligt. Extra peppande eftersom vi blev startade två och två med visselpipa och således fick träna både reaktion och att ”tävla” mot varandra.

Ljust ute kl 21.20

Backe plus distans

Idag har många vänner tagit över Stockholms gator och sprungit Stockholm Marathon. Har tidvis suttit klistrad vid datorn för att följa deras framfart och måste säga att jag i år varit extra imponerad av talangfulla Sara som sprang sitt första marathon. Hon är en stark löpare och har visat att hon kan hålla högt tempo på både kortare och längre distanser. Dagens mara sprang hon ruggigt väldisponerat och kom i mål på 3:42. Det är en helt fantastisk tid och jag glädjs åt hennes framgång.

Själv hade jag backintervaller med Elisabeth på schemat. Elisabeth tränar för Kullamannen så det passar fint att köra backe ihop. Vi blev skjutsade till Rösjön och tog oss an backen från badet upp till parkeringen. Vi värmde upp i ca 10 min och körde därefter 8 st intervaller á 70 s. Vi var ungefär lika väldisponerade som Sara och sprang våra backar som klockor på samma tid för varje vända. För att göra det lite lättare mentalt och orka hålla god teknik så tog vi setvila efter fyra intervaller. Istället för att åka bil hem så passade vi på att samla extra distans genom att springa hem. Droppade av Elisabeth efter ca 4 km transportlöpning och istället för att dra raka vägen hem så la jag på ytterligare 4 km. På så sätt fick jag ihop drygt 13 km och således ett långpass. Kändes dessutom bra att testa att springa en något längre sträcka i direkt anslutning till ett backpass.

Att det ösregnade? Well, det har blivit något av vår grej. Backintervaller i kallt ösregn is da shit. Eller något.

Balettuppvisning på eftermiddagen.

Öppet vatten igen

 
Det känns bra att ha dragit igång öppet vatten-säsongen trots att det fortfarande är rätt kyligt i vattnet. Allt som inte dödar, härdar. Eller hur var det nu?

Det var många i Öppet vatten-gruppen på FB som var positiva till dagens simning men som sedan var tvungna att ställa in. Så kan det gå ibland men vi var fortfarande tre tappra som slängde oss i vattnet. Vi hade dessutom förmånen att ha en hejarklack i form av Micaela från triathlonbloggen.nu som dessutom var snäll att dokumentera vår framfart (!?).

  
    

Koster, vi ses i höst

  
Så. Galet. Pepp. Igår ramlade det in en inbjudan till Koster swimrun till mig och Soffipropp. En swimrunsäsong som såg ut att sluta i och med Ångaloppet förlängdes plötsligen två månader. Loppet går den 3:e oktober och består av 7 km simning och ca 17 km löpning på Västkusten.

Det kommer att bli en kontrasternas swimrunsommar/höst för oss:

  • Stockholm swimrun – närområde och storstad
  • Engadin swimrun – bergslöpning och alpsjöar
  • Amfibiemannen – Stockholms skärgård
  • Ångaloppet – trail, insjö och hav
  • Koster swimrun – västkusten och hela 29% simning 

Backe all in

  
Det går att variera sin backträning på en mängd olika sätt. Dels kan man variera underlag, lutning och längd genom att springa i backar av olika karaktär. Sedan kan man även variera upplägget  på passet och här kan man verkligen gå lös med fantasin. Det bästa är att planera passet i förväg så att man har något att förhålla sig till när man väl kommer till backen. Jag brukar själv sikta på att jobba i backen runt 15-25 minuter.

Du kan välja att springa korta och explosiva backar eller långa sega. Du kan varva genom att springa en lång, en kort, en lång osv. Eller fem långa följt av fem korta. Du kan även laborera med vilan. Du kan vila på toppen eller vända direkt du kommer till toppen och gå ner. Vila längst ner eller låta utförsjoggen vara vilan. 
  

Jag har själv fastnat för utförslöp i terräng. Det är så befriande att släppa på och flyga utför över stock, sten ich rötter. Jag älskar det. Samtidigt vill jag träna upp styrkan i uppförslöpningen. För att klara att kombinera uppför och utförslöp i samma pass så valde jag att igår springa 10 backar med pulsdropp både uppe och nere. Om jag springer uppför min relativt branta 60-sekunders skogsbacke och direkt vänder så kommer jag inte att orka hålla koncentration och ork uppe för att släppa på ordentligt utför. Istället stannar jag på toppen och håller koll på pulsklockan tills pulsen lugnat sig något. Därefter släpper jag på utför för att när jag kommer ner åter låta pulsen droppa något. Ofta behöver jag pausa längre uppe än nere då även utförslöpet hjälper mig att få ner pulsen.

30×50 meter

För bara något år sedan hade jag fått en kallsup av att få reda på att jag som huvudserie under ett simpass skulle köra 30×50 m frisim. 30 st intervaller känns rätt saftigt oavsett disciplin men just igår tog jag det hela med ro. Kanske för att jag hade trevligt sällskap av Nina. Övriga deltagare på vår bana valde att köra 

För att göra vårt 50-pass mentalt överskådligt bröts det ner till 3x10x50 m. Första omgången skulle simmas sammansatt utan hjälpmedel. Därefter var det på med (djävuls)fenor och sist ut tog vi hjälp av flytdolme.

Jag hittade ett perfekt flow i den sammansatta delen som höll i sig en längd in på (djävuls)fensimmet. Det är helt sjukt att jag aldrig tar mig över den där tröskeln. Visst gick 50-orna med fenor snabbare än de utan, men jag var inte i närheten av att hänga med i Ninas tempo. Hon var snäll och väntade in mig så jag slapp känna mig helt värdo. 

Skämt åsido, jag känner mig rätt nöjd med att ha pressat mig igenom 500 meter fensim i survival mode.  

   

Lerbacke i ösregn

Som jag skrev senast så har jag haft lite extra flow i löpningen den senaste tiden. Det är lika ljuvt som det är bittert när jag är i en svacka.

Tröskelpass och långpass avverkades dagarna efter varandra och det fanns några stänk av oro att tröskelpasset skulle inverka på långpasset. Jag höll mig lugn och avverkade kilometer efter kilometer och långpassen där jag pulsspikar om och om igen kändes mer avlägsna än någonsin.

Familjen är redo för battle med backen.

Det är dessa tillfällen då allt stämmer som jag etsar fast i minnet och som jag plockar fram när ingenting funkar. Det kanske inte hjälper mig i stunden men det hjälper mig att minnas att löpning är som livet generellt och att vissa dagar eller perioder är mindre bra än andra.

Något som ser så oskyldigt ut…

Kidsen utklassade föräldrarna.

Toppade av veckan med ett planerat backpass. Det som inte riktigt följde planen var vädret som envisades med att vara uselt. Ösregn och kyla. Trots detta packade jag in man och barn i bilen och mötte upp Elisabeth. Efter fyra minuter uppvärmning var vi dyngsura och satsade därför på ett något kortare backpass. Fyra gånger uppför hela backen och fyra gånger uppför halva backen. Att springa uppför hela backen är hemskt då den är förrädiskt brant under den sista halvan. Sådär brant så det är svårt att andas och man helst vill kollapsa i en liten hög.

Bilden visar på inget sätt hur blött det var.