Jag tycker inte om att vara i det tillstånd där jag befinner mig nu. Det värker i kroppen och i huden. Så som det kan göra när man har feber. Tror inte att jag har feber, men någon infektion härjar i kroppen. Vill kunna träna, men min kropp säger ifrån.
Kategoriarkiv: Träning
Polare igen
Jodå, idag var vi visst polare igen. Jag och löpningen alltså. Sprang en av mina gamla hederliga rundor och inte ens de jobbigaste partierna fick mig ur balans. Benen jobbade på fint och jag hade mycket energi.
Tillät mig själv att laborera lite med löpsteget och jag får erkänna att jag inte har en aning om vad jag håller på med. Men hey, det är min löpning och jag gör som jag vill.
I min mentala dagbok ska jag nu peta in denna positiva löpupplevelse så att den kan plockas fram som en morot vid nästa motivationssvacka.
Kvällslöpning med sällskap
Efter två misslyckade försök till lunchlöpning (varav ett pga att mina löparkläder badade i fiskgryta) så blev jag lite extra glad när Jessica gick med på att byta ut vår planerade stavgång mot löpning.
Ja måste dock erkänna att innan jag kommer ut dessa kalla och mörka höstkvällar så drar jag mig verkligen för det. Det är lätt att hitta undanflykter, om man säger så. Med sällskap som väntar blir det svårare att ta fasta på dessa destruktiva tankar.
Efter löpningen påminns jag däremot snabbt om hur trevligt det kan vara med löpning i lagom prattempo i den friska höstluften.
Närheten till natur och hav
Den här konferensen har gått i linje med vad jag på senare år börjat uppskatta allt mer. Närhet till natur, vatten/hav, avslappning och rekreation. Vi har varvat konfererandet med kvällslöpning längs havet, yoga, badtunna i solnedgången, havsbad och promenader i det fantastiska ljuset här på Furillen.
Skakis efter backar
Skakis i hela kroppen efter att ha satt en av backarna på PHS på plats…hela fyra gånger.
Min vän pausstubben. 
Topploppet 10 km
Jag har bestämt mig för att vara nöjd med mina prestationer i tävlingssammanhang. Jag som alltid brukar känna mig missnöjd efter ett lopp har börjat inse att jag aldrig kommer leva upp till mina egna krav. Springer jag milen på 58 minuter är jag missnöjd för att jag inte sprang på 55 minuter och skulle jag springa på 55 så skulle det såklart inte heller vara tillräckligt bra. Lite som när man löneförhandlar eller prutar, det känns alltid som att man kunde ha pressat och vunnit mer. Men vad är det för liv, att aldrig få känna sig nöjd.
Faktum är att jag bestämt mig för att se på det här med framgång i träning och tävling på ett nytt sätt. Det måste inte handla om att kunna springa snabbt. Det kanske lika gärna kan handla om att vara i form och att ha en kropp som orkar springa en mil på 58 minuter utan att det gör ont någonstans efteråt.
Idag var det roligt att springa och det kanske var för att jag struntade i att hålla koll på farten. Eller bara för att det var avstressande att springa efter en vecka full av stress. Jag är (och det är nog första gången) väldigt väldigt nöjd med min tävlingslöpning.
Så till loppet. Topploppet 10 km, det var regnigt och kallt men ganska trevligt väder för löpning. På förmiddagen sprang Loppan, Filippa och Willem Minitopploppet 200 m. Det var över på några minuter men barnen verkade nöjda och roade sig med ansiktsmålning och hoppborg.
Kl 13.05 gick starten för oss 10-kmslöpare i startgrupp 2. Jag kände mig stark och förvånansvärt lätt i steget uppför första backarna och det kändes som att jag plockade ganska många placeringar. Det var musik i samband med varje kilometermarkering och allt ifrån dj:s till livemusik, sambadansare och folkmusik. Strax innan 2 km/7 km sprang man till och med genom ett discotält med discokula och rökmaskin.
Karin sprang ikapp mig strax innan varvningen vid 5 km och jag försökte först hänga på, men släppte den tanken ganska snabbt eftersom jag ville låta min egen kropp styra. Andra varvet och uppförsbackarna i början var mentalt tuffare än första varvet, men gick bra. På slutet av andra varvet tappade jag en del placeringar eftersom jag kände mig lite sliten, men jag gick inte ett steg. Det vara löpning för hela slanten.
Ömma muskler
Känner mig lite stel i diverse muskler i ben och axlar och vad passar då bättre än att plocka fram foamrollern.
Transportlöpning, skam den som ger sig del 2
Jag försöker mota min löpningsångest med löpning. Löpning utan pace och bara på känsla.
Jag ifrågasatte mitt beslut att springa hem från jobbet när regnet öste ner, men lagom till att jag stack hade regnet upphört. Jag måste erkänna att jag gick den översta tredjedelen av backen vid Confidencen för att spara krafter inför resten av sträckan, men i övrigt fick jag rätt bra flyt i löpningen. Det är lite jobbigare att springa med en tung ryggsäck, men ändå överkomligt jobbigt.
Känner mig nöjd nu. Jag kan, om jag vill.
Lunchlöpning, skam den som ger sig
Snörade på mina Nike och körde en lunchrunda. Innan jag stack ut rensade jag bort alla fält på gps-klockan som hade med pace att göra. Mindre fokus på pace, mer fokus på känsla.
Det kändes befriande och backen från PHS upp mot stallet kändes inte alls sådär vidrig som backar kan göra. Avslutade med en rusch uppför backen vid Sköntorp.
Gottehelg
Helgen har varit något sorts rekord i mat och godsaker. Möhippa hos Sofia igår med tapas, vin, godis och gino. Åt på tok för mycket, men det var gott. Mat- och fikafesten fortsatte ute hos syrran i deras nya hus med hembakade muffins och äppelkaka. Precis som jag är Anna en förespråkare för saftiga muffins med mycket godsaker i så här pratar vi muffins deluxe.
För att belöna mig själv för den excellenta kosthållningen denna helg så körde jag ett pass NTC – Perfect Score.
Linda Doktár 