Hua, idag känns det som att varje liten muskelfiber i mina lår är söndertrasad (vilket antagligen är sant). Det är som nivå två på en ordentlig träningsvärk och jag vet inte om det är positivt eller negativt.
Författararkiv: Linda
Långpass
Långpassade 18 km idag och överraskade mig själv med att faktiskt klara det efter en vecka som varit svajig på hälsofronten.
Surt i halsen
Misstänker att även jag kommer åka på en släng av den influensa som just nu härjar i familjen. Det känns sådär surt i halsen som det ibland gör innan det bryter ut. Testade att ge mig ut på en löptur och känslan den medförde ger mig ännu mer vatten på min kvarn. Orkade knappt 4 km utan att klappa ihop. Tyckte synd om mig själv där ett tag, dels för eventuell annalkande sjukdom och dels för att jag fått dra hela lasset här hemma sedan i torsdags. Inser hur lyxigt det är att faktiskt vara två som delar på matplanering, inköp, matlagning, undanplockning, nattning av barn, tvätt, dammsugning osv.
Bakade semlor för att sysselsätta Lowa och därefter tog vi en skidtur runt halva Ella Gård. Lowa på skidor och jag till fots.
Influensatider
Under natten till torsdag blev Martin sjuk. Hög feber och ont i kroppen och huvudet. Nu har även Wilja smittats och jag fick ställa in mitt tänkta långpass idag. Vi misstänker att det är någon form av influensa så på sätt och vis vore det nog dumt att ens försöka sig på ett långpass. Känns som att jag skulle vara extra mottaglig för baciller efter passet och det skulle innebära sjukdom resten av veckan.
I onsdags körde vi första crawlpasset i fortsättningskursen. Kändes lugnt och fint och vi fick träna mycket teknik i armtagen. Fick även göra ett flertal övningar utan att andas för att utöka lungkapaciteten.
Min träning har blivit lite lidande pga familjens sjukdom, men jag har i alls fall fått till ett löppass på 7 km med några koordinationslopp.
NTC Mashup
Ikväll gick jag loss på tre NTC bonus workouts. Det blev en härlig mix av ben, core, balans och stretch och det som började som en 15-minutersträning blev ett 45-minuterspass istället.
Kaatach och rester
Jag överdriver inte när jag säger att jag var helt färdig hela eftermiddagen och kvällen igår. Jag kände mig knappt kontaktbar och halvt död. Tror att mycket berodde på vätskebrist efter långpasset och att det är svårt att få i sig tillräckligt med vatten när det är kallt ute.
Idag var jag hyfsat pigg när kidsen väckte mig vid kl 7 och vi mjukstartade med mys i soffan innan vi gav oss iväg till Kaatach lekland i Tyresö. Syrran och barnen slöt också upp och det blev en heldagsutflykt.
Nu blir det middag på rester (not that fun) men man får slänga in lite goda tillbehör som breadsticks. 😉
So awesome
Långpass-lördag och det gick oförskämt bra. Glömde broddarna, men var för lat för att vända om och hämta dem och det visade sig funka utan problem. Snön var packad och inte sådär otäckt moddig som den kan vara ibland.
Jag hade funderat ut en runda, men hade inte den blekaste om hur långt det skulle vara. Körde lugnt och försiktigt och sippade på saft (i brist på energidryck) varvat med vatten. Det var så pass kallt att vattnet och saften hann frysa till is under min nästan två timmar långa runda.
Jag kände att jag var stark och hade mycket ork och kilometer efter kilometer passerade medan jag fokuserade på min ljudbok. Höll ett lugnt tempo på pigga ben och det var länge sedan allt kändes så perfekt under ett långpass.
Idag ägde jag vägen och det känns så jäkla bra!
Dubbelt upp
Dubbla medicinbollar för extra stabilitetsträning och för att kunna ge dubbelt så mycket.
P90X2 Shoulder, Chest, Triceps är ett av mina favoritpass just nu. Det är lagom långt med sina 50 min, roligt och precis så tufft som man själv väljer att göra det.
Tittar i kors
Fjärde dagen på nya uppdraget och jag är helt mör i knoppen. Kroppen är också trött efter två dagars intensiv träning.
Lite pannkakor med grädde och sylt får bli belöning.
Förändringar och spring i benen
Söndagen var inte bara slutet på ännu en vecka utan även slutet på vår julledighet och slutet på mitt förra konsultuppdrag. Jag är inte överdrivet förtjust i förändringar. Egentligen inte förändringen som sådan utan mer väntan på en förändring. När jag vet att en förändring står för dörren så vill jag liksom sätta hälarna i marken och bromsa och detta oavsett om det är något positivt som väntar. När det inte längre går att bromsa så blir det nästan alltid väldigt bra. Jag skulle vilja påstå att jag tycker om förändringar när de väl är genomförda.
Nåväl, de senaste dagarna har varit en tung bromsande uppförsbacke inför nya uppdraget, men nu när jag väl är där så känns det bra.
För att skaka av mig lite stress/nervositet så stack jag ut på ett löppass på söndag kväll. Kände att det gick snabbt (i mina mått mätt) och att jag hade bra tempo i benen. Invigde min nya löparväst som jag fyndade på rea häromdagen och jag önskar att jag köpt en tidigare.
Linda Doktár 