Run, nap, swim

Triathlon, swimrun, aquathlon i all ära men idag har jag testat superkombon run, nap, swim. Har hittat på konceptet alldeles själv och det är fritt fram att testa. 🙂

Transportlöpte (run) från Danderyds sjukhus igår och kände hur hjärtat tog ett litet glädjeskutt när jag insåg att jag sprang i dagsljus och på snöfria gator. 

Vid nattningsdags ville lillfia att jag skulle kramas och ligga i hennes säng och det finns inte mycket som slår att få krypa upp bredvid en varm och gosig unge och tröttheten svepte iväg mig (nap).



Som tur var hade jag ställt klockan så efter 20 min bar det iväg till simhallen för mastersonsdag (swim). Mycket fjäril och bröstsim denna gång och jag fick fin feedback på min benspark i båda simsätten.

Trevligaste swimrunloppet

Måste (återigen) få tipsa om det trevligaste, roligaste och bästa swimrunloppet som jag har kört, Ångaloppet. Loppet ligger mig varmt om hjärtat av flera anledningar. Det var mitt första swimrunlopp och infallet att köra kom ca en månad innan loppet skulle gå av stapeln 2012. Visste att jag skulle springa ca 20 km och simma runt 2 km. Löpningen trodde jag mig ha koll på eftersom jag samma år sprang mitt första marathon. Simningen visste jag inte så mycket om men jag testade att bröstsimma ca 1 km i pool och konstaterade att det borde kunna funka på loppet eftersom det var många men korta simsträckor.

IMG_1387

Väl på plats var det betydligt mer terränglöpning än jag hade trott och då menar jag verkligen ”rakt-ut-i-spenaten”-terräng. Simningen gick helt okej även om jag och Sofia var bland de långsammaste med vårt bröstsim och vår icke-existerande erfarenhet av öppet vatten. Vi hade verkligen skitkul och skrattade högt åt det bisarra i att springa/hoppa/klättra och simma (med skor) om vartannat. Så pass kul att vi har gjort det två gånger till och kommer att stå på startlinjen även i år.

Andra saker som gör Ångaloppet speciellt och som jag värdesätter är att de lyckas hålla en familjär och trevlig stämning trots att loppet har växt sedan vi körde första gången. Alla är välkomna oavsett om man är superturbo eller hellre tar god tid på sig för att njuta av att vara ute i naturen. Det finns inga krav på våtdräkt och du får inte använda paddlar, vilket bidrar till mindre prylstress och gör det lättare att vara med om man vill testa swimrun utan att behöva investera i massa pryttlar. Det är dessutom en överkomlig distans som kan hanteras av ovana terränglöpare och bröstsimmare.

IMG_1383

Ytterligare en sak som gör Ångaloppet attraktivt är att de väljer att erbjuda lika många öronmärkta startplatser till herr-, dam-, och mixlag. På så sätt är det ett mycket inkluderande lopp för oss tjejer som vill köra swimrun. Efter ett visst antal månader släpps icke bokade damplatser och det blir fritt fram för herrar alternativt mixlag att också anmäla sig till någon av dessa platserna. Fram till på söndag (1:a mars) finns ett antal damlagsplatser kvar. Ta chansen att anmäla ett damlag alternativt häng på låset kl 10.00 på söndag om du har ett herr-/mixlag och vill knipa en plats. Go for it, swimrun är bra grejer.

Simning och lärdomar

Jag har kört rätt hårt med kroppen den här veckan eftersom jag räknar med att kommande vecka ska bli mer vilsam och med fokus på återhämtning.

Styrkan i måndags satt fint och påverkade inte min masterssimning i någon större utsträckning. Vi körde en hel del med fenor, bl a 12 min sammansatt frisim med fenor och med fokus på teknikövningar. Jag blir alltid stressad av dessa fenmoment och bad coachen titta för att se varför det är så galet jobbigt för mig.

Var rätt övertygad om att beskedet skulle vara att jag måste träna core, men det var snarare så att jag behöver träna rörlighet i överkroppen och träna på att sparka åt rätt håll. Jag tenderar att sparka så att kraften går uppåt istället för framåt. Han tyckte dock att jag hade bra benspark när jag körde max så problemet verkar ligga i att jag inte har någon direkt benspark när jag simmar distans. Vilket iofs är bra ur ett ”öppet vatten”-perspektiv.

IMG_5292

På onsdagens masterssim fick jag inte öva mer fenteknik än 12×25 m fjäril. Fick istället min dos av utmaning när det var dags för 5×100 medley följt av 2×50 m max och 4×25 m max.

  • Att simma fjäril utan fenor är svårt och jag är fortfarande lite förvånad att det gick så bra som det ändå gjorde, dvs att jag tog mig framåt och inte lekte ankare på botten.


  • Medley är jobbigt och bytet från bröst till frisim är nästan värst.


  • 50 m max där två personer startar samtidigt på samma bana plockar fram tävlingsinstinkten i mig och jag gjorde sannolikt mina bästa 50 m någonsin.

  • Att voltvända när man kommer med hög fart och känna hur man skjuts iväg som ett skott är mäktigt och det är då man inser att voltvändningen sitter, dvs när man själv knappt hinner fatta vad som hände.
  • Avslutar med en note-to-self: Ät inte stora mängder gurk-, lök-, sesamsallad med japansk touch av vitlök, chili och ingefära när du ska simma. Det är lagom utmanande utan halsbränna á la eldsprutande drake.

Tusingar och bergslöpning

Läste en bloggpost igår som handlade om vilka förberedelserna som kan behövas inför ett längre bergslopp. Posten var skriven utifrån ett personligt erfarenhetsperspektiv och jag tyckte att det var intressanta tankegångar och slutsatser som drogs.

Med tanke på att jag själv kommer att löpa mitt första bergslopp i Engadin, Schweiz i sommar så känns nästan all erfarenhetsinput välkommen. Nu kommer det inte vara ett regelrätt bergslopp med enbart löpning eftersom det är ett swimrunlopp där vi kommer att varva att springa och simma, men det är bergslöpningen som skrämmer mig mest. Jag är såklart lite nervös för kylan när vi ska simma i iskalla alpsjöar men det känns ändå hanterbart i jämförelse med att springa i berg. Uppför är tungt och jag har ingen direkt erfarenhet av att träna på hög höjd.

IMG_5211

Backlöpning har jag ganska bra rutin på även om de stigningar jag jobbar med inte är något i jämförelse. Något jag är mindre bra på är långa intervaller. För att inte chocka mig själv fullt ut så började jag idag med att springa tusingar. 4×1000 m och det var ingen trevlig historia. Började väl fint men jag fick slita hårt för att orka hålla tempo genom alla fyra intervaller.

IMG_5205

All träning där ansträngning pulseras känns just nu högaktuell. Och volym. Extra mycket efter att ha läst den där bloggposten. Sedan behöver jag lägga på ett kol när det gäller styrka. Står en del på balansplatta på jobbet men det kommer jag inte så långt med. Behöver jobba mer med knäböj, utfall, höftlyft och core. Mycket mer core!

Inspiration

För snart ett år sedan var jag på en inspirationsföreläsning med Annelie Pompe. Det jag tog med mig därifrån var att stå vid mitt ord gentemot mig själv. Det handlar om att ha tillit till sig själv och sina egna beslut. Jag ska kunna lita på mig själv.

En annan lärdom var att träna på det man vill bli bra på och så målspecifikt som möjligt. Innan Pompe besteg Mount Everest så tränade hon t ex på att springa i kyla med snöbollar i händerna. Detta för att lära sig hantera utmattning och kyla. Vänja kroppen vid det den skulle utsätta sig för.

Det är den här inspon jag plockar fram när jag svajar och inte tycker att det är alltför lajbans att transportlöpa hem när det är blött, mörkt och kallt. Jag har ett väldigt tydligt mål inför 2015 och det är att genomföra Engadin Swimrun den 11:e juni och om jag sviker mig själv nu, vad säger att jag inte gör detsamma när jag ska springa i höga berg och simma i iskalla alpsjöar i sommar?

Med det sagt påbörjar jag nu min transport hemåt.

PS. Jag glömde mina löparhandskar men jag antar att det härdar inför kalla simningar.

IMG_4975 IMG_4977

Veckomål i min löpning

Det finns ett par mål som det ska mycket till att jag tummar på när det kommer till löpning. Det första är att jag springer minst 20 km i veckan. Ofta blir det mer, men det ska mycket till för att jag ska springa färre kilometer än så. Enda tillfället jag var tvungen att avvika från min plan var när jag hade benhinneinflammation och inte ville riskera att missa Stockholm Marathon.

Målet om 20 km i veckan har jag haft de senaste 18 månaderna.

Ett nyare men minst lika viktigt mål är att jag springer ett backpass per vecka. För ett år sedan avskydde jag backar och gjorde allt för att undvika dem. Nu har jag lyckats komma över den tröskeln och har efter min (och Sofias) anmälan till Engadin swimrun satt upp som mål att springa backe en gång i veckan. Sedan kan jag tumma lite på vad som är regelrätt backe. Är jag väldigt sliten (som förra veckan) så kanske jag springer en kuperad slinga med många backar istället för att enbart springa vanliga intervaller upp- och ned.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_4181.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/838/20450450/files/2014/12/img_3958.jpg

Löparskor

Under många år klarade jag mig utmärkt med ett par löparskor som jag uppgraderade när de började falla isär. I samband med att jag gjorde min swimrundebut under sommaren 2012 så valde jag att utöka min garderob med ett par lätta terrängskor (Icebug Acceleritas) med låg våtvikt (läs lite stoppning och dämpning som kan suga åt sig vatten). Anledningen till detta var att jag ville undvika att ha två tunga klumpar på fötterna då jag sprang mellan de vattendrag vi skulle simma i. Det krävde en del invändning eftersom de skor som jag valde inte hade någon drop mellan tå och häl och dessutom saknade den där mjuka goa dämpningen som mina vanliga skor hade. Samtidigt så lade jag om min löpning till skog och terräng som är mjukare än asfalt, vid de tillfällen då jag sprang med min Icebug Acceleritas.

Jag har fortfarande en relativt liten skogarderob. Den består av ett par mängdskor som är de skor jag använder mest. Det är för tillfället ett par Nike Pegasus 29 som borde ha uppgraderats för sisådär ett halvår sedan. Dessa skor springer jag långpass i och även mina senaste två marathon. Skorna använder jag året runt utomhus och i alla väder och på alla underlag.

Utöver dessa så har jag ett par Inov8 X-talon 212 som jag använder i terräng och ibland även på bana när jag springer intervaller. Dessa är kandidater till Engadin swimrun eftersom jag har pensionerat mina Icebugs och dessa är något snällare avseende drop och dämpning.

Det sista paret är ett par Merrell Bare Access 2 Arc. Dessa använder jag som snabbare intervallskor men det händer att jag springer distanspass med dessa också.

IMG_3757

Uppstyrt med kvalitet

Jag behöver disciplinerad och målinriktad träning för att den ska bli kvalitativ. Detta är en av anledningarna till att jag simmar med en mastersgrupp en gång i veckan.

Första gången jag var med så låg en del av min nervositet i att jag aldrig hade simmat fjäril och enbart testat ryggcrawl ett par gånger. Det har inte gått många veckor, men redan nu känner jag att jag gör framsteg.

För fjärilssimmet så kör vi alltid en serie om ca 12×25 m med fenor. Vi bygger successivt upp svårigheten på övningarna under serien och avslutar alltid med sammansatt fjäril för de som vill. Vi börjar alltid med enbart kick längs botten och då gäller det att hushålla med syret.

Igår så körde vi totalt 16×25 m med olika fjärilsdrills där de sista 6 handlade mycket om andningskontroll. De två avslutande gick ut på att simma sammansatt fjäril så långt som möjligt utan att andas och jag blev själv överraskad när den bortre kanten plötsligt dök upp. Jag hade tagit mig 25 m med kick och armtag.

Det är rätt häftigt när man känner att man kommer in i ett flow och känner hur koordinationen sitter. Fick dessutom fin positiv feedback från en av mina bankompisar. Sedan kan man ju fråga sig varför jag ska simma fjäril (om man bortser från att det är coolt). Jag är övertygad om att den variation de olika simsätten ger mig resulterar i att jag blir en bättre simmare totalt. Oavsett vad jag väljer att simma. De olika simsätten bygger styrka och en förståelse för hur jag hittar kraft i draget och minskar motstånd och energiförlust. Jag får dessutom träna andningskontroll i diverse olika former vilket kommer hjälpa mig i min löpning.

Jag är glad att jag utmanar mig själv med en mastersgrupp och efter samtal med coachen så har jag bestämt mig för att börja träna med en snabbare grupp nästa termin (om det finns plats).

IMG_3450.JPG

IMG_3448.JPG

Kameleont eller superhjälte

Tänker ibland att jag är som en kameleont. Jag smälter in och anpassar mig efter den plats där jag befinner mig för tillfället. Eller så är jag superman (woman?) som i ena stund jobbar som IT-konsult för att i nästa stund slänga på sig manteln och riva av en swimruntävling eller springa ett marathon.

Igår sprang jag tunnel run (10 km) i Norra länken och idag svidade jag om till kattutställare. På kvällen idag gör jag ytterligare ett byte och blir masterssimmare i 90 min.

IMG_3401.JPG

Moov och solljus

Idag anade jag den, solen, när jag sprang min lunchrunda. Strax innan jag stack ut så berättade en kollega att hon hört att det hade varit 1,5 timmar sol. Totalt. Under hela november.

Ja, det förklarar ju en hel del om man blickar tillbaka på mitt förra inlägg. Upplevelsen av grått tungt mörker är inte något som jag fått för mig för att det råkar vara höst och jag ”alltid” mår uselt på hösten. Det har varit farligt nära att kännas som en självuppfyllande profetia.

Well, nog om mörker. Idag var det ju sol när jag coachades av min Moov-gadget. Det är en trevlig liten pryl som utvecklats av ett kickstarterprojekt och som hjälper till att coacha vid fysisk aktivitet. Idag sprang jag stegfrekvensintervaller, känn på den.

Sätter Moov på fotleden och så mäter den stegfrekvens, hur hårt jag sätter ned foten, var jag landar på foten m.m. Under tiden jag springer får jag kontinuerlig feedback från Moov via en app i mobilen. Jag har möjlighet att välja intervaller med olika fokus och blir coachad enligt de val jag har gjort.

Idag sprang jag 4×4:30 min intervaller med fokus på att hålla en stegfrekvens om minst 170 steg/minut. Jag snittade på 177 steg/minut. Mellan intervallerna vilade jag 30 s. Sprang längs den något kuperade södra sidan av Årstaviken och fick därmed träna på frekvens i både uppför och utförslöp.

KALAS-metoden á la Fredrik Zillén förespråkar en hög stegfrekvens (runt 180 steg/minut) för att få ett effektivare och skonsammare löpsteg. Jag försöker se till att hålla mig däromkring men tidvis känns det nästintill omöjligt att upprätthålla en hög frekvens. Hursomhelst så gillar jag att Moov kan hjälpa mig att öva på det hela.

IMG_3327.JPG

IMG_3330.JPG

IMG_3331-0.JPG